onsdag 31 mars 2010

Elbilar inspirerade av tandborstar?

Igår var jag och övriga av Miljöpartiets kandidater och fullmäktigeledamöter på Öppet hus i Landstinghshuset, för att lära känna varandra under trevliga former.
Tillsammans med Berit hamnade jag i samtal med Yvonne Blombäck om elektriska spårbilar. Det brittisk-koreanska företaget Vectus har sedan några år en testbana i Uppsala som Yvonne, Raymond med flera hade besökt nyligen - och fått teståka!

Det kan ta ett tag innan man fattar finessen med spårbilar, men visst vore det fantastiskt med ett bilfritt Stockholms innerstad där dessa läckra spårbilar nästan ljudlöst svischar fram några meter ovanför marken. Människor kan transportera sig själva, men även prylar; Man kan få in en hel lastpall om det skulle behövas!

Sydkorea är onekligen ett land som ligger långt framme när det gäller teknologi, inte minst grön sådan. Nyligen läste jag om en annan elbilssatsning som utvecklats av KAIST och som stöds av borgmästaren i Seoul. Det intressanta är att tekniken liknar den som finns i moderna eltandborstar som man kan sätta på laddning trots att de saknar synliga elektroder. Det vill säga elektronerna passerar genom plasten.
När det gäller dessa elfordon så laddas de på vissa sträckor av gatan genom att "suga upp" elektricitet från nedgrävda kablar. En människa kan röra asfalten på samma ställe utan att få någon elstöt. Magiskt!
Läs mer om denna Online Electric Vehicle OLEV

Nedan en bild från just Sydkoreas huvudstad Seoul som jag besökte 2006, dock utan att se några elbilar tyvärr. Däremot som synes representanter för den unga, positva generationen. Kimchi!

tisdag 30 mars 2010

Själens tomhet, demokratins sönderfall

Hjalmar Söderberg har formulerat följande:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå hatad. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Jag har just sett Erik Gandinis dokumentärfilm Vidocracy. Rent filmiskt blev jag en aning besviken eftersom jag läst och hört så mycket om den, och länge har velat se filmen. Jag tycker att fokus i filmen (inte det optiska!) fladdrade en aning.
Men det var, kanske av den anledningen, utan tvekan en underhållande film. Samtidigt var det skrämmande att se dessa plastikopererade människor med påklistrade leenden och tomma blickar som avslöjar en saknad. En saknad efter SANN lycka? Efter något betydelsefullt? Efter en mening?
Cyniskt var det med dessa lättklädda unga kvinnor som är beredda till nästan (?) allt för att bli sedda, beundrade, älskade. Skrämmande var det med bilden av en mediemogul som anser sig stå över lagen som gäller för andra människor. Skrämmande var det med en man som gett sig själv titeln Il Presidente, som talar om sig själv i tredje person, och som ger intryck av att innerst inne vara så rädd, så rädd för att bli förolämpad, förminskad, negligerad. En man som kombinerar så mycket makt med den sortens rädsla kan bli mycket farlig.

Helt enkelt skrämmande var det att Italien tycks vara i så moraliskt och demokratiskt förfall med ett folk som förefaller hjärntvättat och drogat av skräp-TV sedan decennier. Jag förstår det inte, och av den anledningen skäms jag över att vara till hälften italienare. Men vi får nog passa oss även i Sverige så att inte fördumningen och den ytliga objektifieringen av människor går lika långt.

Svårprofilerat

Jobb, Företagande, Miljö och Klimat!
På TV-nyheterna igår förklarade en partiledare vilka frågor man vill lyfta fram i valrörelsen. I detta fallet var det Centerpartiet.
Hmmm. Känns trångt kring dessa frågor.
Är det möjligt för ett parti att hitta en fräsch fråga som sticker ut?

måndag 29 mars 2010

Att minnas det förflutna - för framtiden

Nu är jag hemma i Sverige igen efter konferens och långa promenader i Warszawa. Det är en fascinerande stad där man på ett nästan plågsamt men samtidigt positivt sätt vårdar minnet av krig, förödelse och folkmord. Här och var fanns minnesplaketter och monument över avgörande händelser eller människooffer från andra världskriget. Ett besök på det relativt nya Muzeum Powstania Warszawskiego, Muséet om Upproret i Warszawa under kriget, gav en stark känslomässig bild av vad polackerna och warszawaborna gick igenom under denna period.



På flera ställen i stan, till och med bland allt klotter på väggar och fasader återfinns symbolen med ett W kombinerat med ett P, dvs förkortningen av Powstania Warszawskiego. Uppenbarligen en symbol för polsk kampanda och framtidshopp.



Det som ändå gjorde starkast intryck på mig dessa dagar i Polens huvudstad var att på en oansenlig innergård se och röra en bevarad tegelvägg från gettot där hundratusentals judar var instängda innan de mördades på olika sätt, bl a genom att forslas till fångläger och gaskamrar.



Som sagt, dessa minnen är plågsamma och kan vara svåra att ta till sig, men det är oerhört viktigt att vi aldrig, aldrig glömmer!

lördag 27 mars 2010

Vår i Warszawa


I Warszawa är det vår och krokusarna blommar i Saski Park där Fredric Chopin brukade leka som barn.
Kulturpalatset reser sig majestätiskt över stadens centrum och vid dess fot gör kommunismens historiska vingslag sig påminda.


Imorgon avslutas konferensen om utbildning och erkännande enligt Direktiv 2005/36/EC, med diskussion följt av intressanta museibesök. Jag återkommer om det.

onsdag 24 mars 2010

Warszawa och bristyrke nr 1!

Klockan har passerat midnatt. Jag hinner få några timmars sömn innan jag ska resa till Warszawa. Där ska jag på en konferens beskriva hur jag på uppdrag av Socialstyrelsen bedömer ansökningar om biomedicinsk analytiker-legitimation från personer med utländsk examen. Det kan bli en intressant konferens där vi ska diskutera framförallt EU-Direktiv 2005/36/EC som handlar om erkännande av utländska yrkesexamina. Men det ska framförallt bli roligt att för första gången se Warszawa.

Apropå biomedicinsk analytiker så kan jag inte låta bli att länka till Högskoleverkets årliga arbetsmarknadsprognos som förutspår en enorm brist på biomedicinska analytiker inom 10-15 år. Med tanke på att 70% av alla medicinska beslut (diagnos, behandling) fattas med hjälp av laboratoriemedicinska analyser, oftast utförda av just biomedicinska analytiker, så kan man bli lite bekymrad...

måndag 22 mars 2010

Äntligen!


Mr Barack Obama lyckades med vad flera presidenter förgäves försökt med tidigare; En sjukvårdsreform som ger ökad trygghet för ytterligare drygt 30 miljoner amerikaner. Jag gläder mig åt att USA tagit ett viktigt steg mot ökad jämlikhet vilket på sikt kommer ha en välgörande effekt på hela det amerikanska samhället. Ökad jämlikhet är ju nämligen bra för rika såväl som för fattiga, se www.equalitytrust.org liksom tidigare inlägg på denna blogg.

I media har vi kunnat ta del av de hätska reaktioner som kommit från de (mestadels republikanska) motståndarna till reformen. Aggressiviteten är både överraskande och skrämmande, åtminstone i mina ögon. Samtidigt kan man se dessa reaktioner som ett konkret bevis för vilken typ av mänskliga drag som utvecklas och premieras i ett mycket ojämlikt samhälle som det amerikanska. Beklämmande trångsynt och egocentriskt!

söndag 21 mars 2010

Hållbar vård

Nu håller vi tummarna för att USA - och president Barack Obama - i natt får sin välbehövliga sjukvårdsreform så att de miljontals amerikaner som idag saknar en sjukvårdsäkring kan få ökad trygghet. Det gagnar i slutänden alla amerikaner.

När det gäller sjukvård för alla så tycker vi nog att vi kommit väldigt långt i Sverige. Icke desto mindre så det ett faktum att även svensk sjukvård är ojämlik. Om du har hög inkomst och/eller är född i Sverige så har du betydligt större chans att snabbt få rätt diagnos och behandling än om du har låg inkomst och/eller kommer från ett annat land. Det är inte en hållbar vård!
Det strider dessutom mot vår lagstiftning som tydligt säger att alla har rätt till samma vård. Därför vill jag som landstingspolitiker bidra till att göra svensk sjukvård mer jämlik, mer rättvis. Detta kan ske genom att resurser satsas efter behov och kvalitet, inte efter simpel kvantitet. Det kan också ske genom utbildningsinsatser för att öka vårdpersonalens förmåga till transkulturell kommunikation, både med annan personal och med patienter av olika ursprung.

onsdag 17 mars 2010

Människan, politiken och växtvärken


Jag har i flera tidigare inlägg beskrivit den positiva bild jag fått av Miljöpartiet under mitt första år som medlem:
Det är högt i tak, partiet har en rotationsprincip som gör att det inte finns några övervintrade "betonghäckar" i någon förtroendevald position, man välkomnas som ny medlem och kan snabbt hamna som ganska hög kandidat på någon av valsedlarna (som jag t ex), man tycks vara mån om att alla ska få komma till tals och ingens röst är mer värd än någon annans. Ledorden som jag nämnt tidigare, Mod och Värme, är inte bara tomma ord utan efterlevs i hög grad.

MEN - sedan finns naturligtvis medaljens baksida. Den blänkte till i helgen då problemen i lokalavdelningen MP Stockholms Stad tydliggjordes i sådan grad att lokala ordföranden röstades bort. I samma veva avslöjade media att Yvonne Ruwaida, oppositionsborgarråd i just Stockholms Stad, haft en mycket hög mobiltelefonräkning som bekostas av skattebetalarna. Jag är inte tillräckligt insatt för att kommentera någon av dessa händelser i sak. Det innebär att jag i detta läge varken försöker försvara eller fördöma någon. Däremot vill jag gärna sätta det i relation till följande:
MP växer så det knakar och en klok partikollega menade att partiet kanske ökar för fort just nu. Här och var inom partiet hinner vi inte med att mentalt och etiskt ställa om till att snart vara något av ett statsbärande parti. Personligen tycker jag att det är glädjande att partiet växer snabbt och lockar många väljare till valet i höst, men jag tror det är viktigt att vi inom partiet för en aktiv diskussion om vad denna gröna tillväxt innebär, vart vi är på väg politiskt och ideologiskt, vilka fallgropar som finns före, under och efter valet.

Trots vad jag skriver i första stycket så är jag tillräckligt luttrad för att veta att det inte existerar ett fullkomligt perfekt och fläckfritt parti. Jag tror inte heller att vi vill ha något sådant. Vi, politiker såväl som samhällsmedborgare, är alla människor med de fantastiska egenskaper - men också brister - som det innebär. Vi kommer aldrig kunna klona bort det sistnämnda och därför är det viktigt att vi inser och agerar utifrån det. Det låter kanske lite flummigt men jag tror att, just i detta mycket expansiva skede, så är det extra viktigt för Miljöpartiet att också ägna sig åt etiska reflektioner och diskussioner. Då kan vi upptäcka och desarmera minorna innan de briserar.

måndag 15 mars 2010

Välfärdsstrategier - och Jämlikhetsanden!

Ikväll var jag på ett seminarium om Välfärdsstrategier i en grön miljö. Det handlade om hur vi ska kunna trygga den framtida välfärden. Enligt det s.k. tjänstedilemmat (Baumols dilemma) så kan inte tjänstesektorn (här lika med offentliga sektorn) effektiviseras på samma sätt som tillverkningsindustrin. Av den anledningen måste vi sannolikt skjuta till mera pengar framöver för att välfärden ska kunna fungera. Vi utgick från två olika diskussionsunderlag, Skatt på rika, respektive Höjd pensionsålder.
I båda fallen potentiellt laddade teman. Jag passade på att slå ett slag för boken Jämlikhetsanden (The Spirit Level) som ju visar att det sannolikt är bra både för "fattiga" och "rika" med ekonomisk jämlikhet, dvs inte alltför stora skillnader i disponibel inkomst. Därigenom kan det alltså finnas flera skäl att t ex genom inkomstskatt trygga välfärden, minska klimatpåverkan samt öka jämlikheten vilket ger positiva sociala och hälsoeffekter för alla parter, inklusive dem som beskattas mer. För att köpa detta argument måste man nog ha ett öppet sinne. Har du det?

söndag 14 mars 2010

Mod och Värme

Idag hade vi den andra gemensamma träffen i Miljöpartiets fadderskapsprogram. Tidigare i veckan träffade Hanna och jag vår fadder Raymond i Landstingshuset (Jag berättade att jag varit där en gång tidigare, bland annat i sällskap med en trollkarl!).
Vi visades runt i biblioteket, fick se Landstingssalen (Sveriges andra största parlament efter Riksdagen) och partikanslierna. Därefter diskuterade vi förhoppningar och farhågor kring politiken.
I kombination med den tidigare politikerutbildningen jag gick i höstas så ger fadderskapsprogrammet en bra bas att bygga vidare på i mitt fortsatta politiska engagemang. Inte minst så träffar man ett stort antal trevliga, kunniga och entusiastiska människor som bildar ett värdefullt nätverk.

Jag måste säga att de ledord som uttalades på första fadderskapsträffen, Mod och Värme, till stor del fortsätter prägla alla mina upplevelser inom partiet. På det sättet (bl a) tror jag faktiskt att Miljöpartiet De Gröna är unikt i jämförelse med andra politiska partier. Partiet präglas av en öppenhet och en gräsrotsförankring som jag ser som oerhört viktig - samtidigt som det kan bli allt svårare att balansera detta med en framtida roll som statsbärande parti, eller?

torsdag 11 mars 2010

Från burkläsk till raketer?


Fler intryck från min resa framförallt i Texas förra veckan;
Jag passade på att besöka NASA Space Center utanför Houston. Intressant och imponerande naturligtvis. På bilderna ses en glad miljöpartist i kontrollrummet för första månlandningen, samt den enorma Saturn-raketen.



Det var ingen tvekan om att de kände ett visst nedläggningshot mot framtida rymdprogram. Skulle t ex den nya månbilen komma till användning i rymden?



Hursomhelst, skönt att se att även NASA återvinner. Frågan är om aluminium från läskburkarna omvandlas till rymdraketer?

onsdag 10 mars 2010

Jag har en dröm...


Sedan några dagar är jag tillbaka i hemlandet efter min USA-resa. En mellanlandning var i Atlanta, Georgia och där hade jag turen att springa på en liten utställning om stadens förmodligen mest kände son, nämligen Dr Martin Luther King Jr.

På bilden finns några citat som jag återger nedan. Kanske bidrog det att jag var lite trött, men jag blev faktiskt ganska rörd av att läsa om Dr Kings liv och se några av hans personliga tillhörigheter såsom kavajen han hade när han träffade president Lyndon B Johnson, eller slagträet han hade när han spelade baseboll med sina barn. Och framförallt av att läsa hans kloka kärleksbudskap nedan.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character.
---
When evil men plot, good men must plan. When evil men burn and bomb, good men must build and bind. When evil men shout ugly words of hatred, good men must commit themselves to the glories of love.
---
Everybody can be great... because anybody can serve. You don't have to have a college degree to serve. You don't have to make your subject and verb agree to serve. You only need a heart full of grace. A soul generated by love.
---
Sooner or later all the peoples of the world, without regard to the political systems under which they live, will have to discover a way to live together in peace.

Det är mäktigt att tänka på vad denne man åstadkom trots att han blev mördad före sin 40-årsdag. Hans ord förtjänar att leva länge, länge.

måndag 8 mars 2010

Till försvar av paragraf 5

Strax innan jag reste till USA så publicerades en debattreplik av mig i tidningen Universitetsläraren. Den handlar om den, i mina ögon, viktiga paragraf 5 i Högskolelagen. Där står bl a följande:
Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.
Det ursprungliga inlägget som jag svarade på var ett slags raljerande över hur man som universitets- eller högskolelärare, när man väl var ensam med studenterna i klassrummet, gärna struntade i dylikt trams som ovan.
Eftersom jag reagerade på detta och tycker att mitt budskap är viktigt så länkar jag till min artikel här: Förvånansvärt omogen inställning till paragraf 5.

onsdag 3 mars 2010

Speldjävulen i Mississippi

Jag befinner mig för närvarande i USA. Efter en konferens om utbildning i laboratoriemedicin (Clinical Laboratory Educators' Conference) i Biloxi, Mississippi, så är jag nu i San Antonio, Texas för att diskutera utbyte med University of Texas. Innan jag reser hem hoppas jag hinna se lite mer av denna gigantiska stat i USA.
Konferensen i Biloxi var intressant på flera sätt, inte bara innehållsmässigt. Den hölls i ett lyxigt casinohotell där det hysteriska plingandet från hundratals, kanske tusentals, spelautomater pågick dygnet runt. Människor med tom blick satt och konstant matade dessa med pengar. En beklämmande syn.


Strax intill fanns rader med spelbord; Black Jack, Poker, Roulette mm. I en separat avdelning fanns spelborden med "high limit" där minimibeloppet kunde vara 500 dollar.
Detta med lotteri och spel, drömmen att vinna stort, ligger kanske på något sätt i människans natur, men tänk vilka enorma belopp som går till - ingenting! Sorgligt.

När jag efter avslutad konferens åt middag på en trevlig restaurang i närheten, Mary Mahoney's (rekommenderas!), så var det både fascinerande och skrämmande att se markeringarna av vattennivån inomhus efter bl a stormen Katrinas härjningar (på bilden nedan, vid övre dörrkarmen). Klicka på bilden så förstoras den.
Frågan är hur länge det dröjer innan de får sätta upp nästa markering?