söndag 31 oktober 2010

Sprutbyte nu - för att rädda liv!

Beslut har fattats i landstingsfullmäktige om införande av sprutbyte för missbrukare i Stockholm, men tyvärr tycks det sedan ha fastnat i en långbänk. Idag diskuteras att ett HIV-utbrott för några år sedan kunde ha förhindrats genom sprutbyte.
Varför dröjer det nu då!? Beslutet bör fullföljas snarast för att inte fler ska drabbas av HIV eller hepatitvirus i onödan!

fredag 29 oktober 2010

Staten rear ut!

I veckan kritiserade Riksrevisionen hur statens avreglering av apoteksmarknaden gått till. Mångfald är bra på många sätt, oavsett om vi diskuterar befolkning eller styrelsesammansättning i börsbolag. Mångfald inom olika branscher är också bra - i de flesta fall. Men då måste naturligtvis alla få spela på lika villkor. Så har inte varit fallet när det gäller apoteksnäringen. Följaktligen har små aktörer missgynnats. Eftersträvad konkurrens och mångfald har förbytts i enfald.
Som så ofta när staten, landstinget eller kommunen har alltför bråttom att sälja ut skattefinansierad verksamhet.
Som så ofta när den ideologiskt motiverade - och forcerade - utförsäljningen av våra samhällsfunktioner har blivit ett självändamål.

torsdag 28 oktober 2010

Tankeväckande kolumner

Jag måste säga att jag uppskattar Göran Rosenbergs tankeväckande ledarkolumner, t ex dessa:

Ett handfast förslag
om Samhällsplikt (DN 27/5-09)

och
Staten det är jag
om risk för plutokrati, dvs att de rika har makten över staten (DN 26/10-10).

Tea party-rörelsen har ju fått enormt (och oförtjänt?) mycket uppmärksamhet det senaste året. Jag uppfattar tea party-folkets budskap som en önskan om återgång till ett extremliberalt samhälle där staten bara garanterar grundläggande säkerhet och i övrigt låter medborgarna sköta sig själva. I mina ögon är det en återgång till ett primitivare samhälle, ett stort kliv bakåt i människans och demokratins utveckling.

I mina ögon innebär en utvecklad demokrati att ökade krav ställs på i princip alla medborgare att ta ansvar för samhället och för varandra. För mig är det hållbar utveckling.

Som sagt, jag gillar Rosenbergs reflektioner i kolumnerna ovan och tror att vi förr eller senare bör - eller kanske måste - ta tag i dessa frågeställningar och förslag.
Jag skulle t ex gärna se en utredning om hur en modell för samhällsplikt skulle kunna se ut, för att vara så givande som möjligt för både den enskilde och för samhället. Från Värnplikt till Samhällsplikt!

onsdag 13 oktober 2010

Pendeltåget försenat - IGEN!

Jag sitter på pendeltåget på väg från Upplands Väsby, där jag bor, till jobbet i Huddinge/Flemingsberg. Och tåget är som vanligt försenat, precis som det varit måndag morgon, måndag kväll och igår tisdag. Liksom flera dagar förra veckan.
Om jag hör ordet SIGNALFEL en gång till så ansvarar jag inte för mina handlingar.

Jag misstänker att det är eftersatt underhåll som orsakar dessa ständigt återkommande förseningar och det ger en gnagande oroskänsla för hur det ska fungera när vintern slår till...
Dessa återkommande förseningar undergräver förtroendet för kollektivtrafiken i allmänhet och pendeltåget i synnerhet, vilket i sin tur gör att fler väljer att ta bilen istället. Därigenom mångfaldigas den negativa effekten.
Detta är ett problem som vi politiker definitivt bör ta tag i. Sverige är ett av världens rikaste länder, Stockholm dess huvudstad (tillika Europas Miljöhuvudstad i år) men vi har inte råd att se till att signalerna fungerar så tågen håller tiderna!?

måndag 11 oktober 2010

Den skamlösa nyfikenheten

Jag har tyvärr inte läst den än men ska snarast be att få köpa ett dedicerat exemplar av Astrid Seebergers bok Den skamlösa nyfikenheten. Astrid är överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, och vi samarbetar inom Centrum för Klinisk Utbildning, CKU.
Jag kan inte hjälpa det, men jag är oerhört stolt över vad Astrid åstadkommit; En bok som i nedanstående recension rekommenderas till alla politiker (!) - i kommun, landsting, riksdag. Dessutom förutspås den som kandidat till Augustpriset.

Läs en fin recension här. Där förklaras också bokens titel.

söndag 10 oktober 2010

Politik utan politik?

I veckan läste jag i DN en intressant nutidsanalys av den slovenske filosofen Slavoj Zizek: Så blev rasism Europas nya mainstreamideologi.

Zizek konstaterar bl a "den samtida omvandlingen av politik till expertisens administrationskonst, som politik utan politik".

I min egen begynnande politiska bana så undrar jag hur en disträ lektor som jag ska klara att svänga mig med statistik och procentsatser så som "proffspolitikerna" gör ;-)

Å andra sidan tolkar jag Zizeks observation ovan som en bekräftelse på min egen känsla av att politiken - framförallt den förskräckliga mainstream-genererande blockpolitiken - blir allt fattigare på sann, visionär ideologi. Idag tycks politiken vara överlag präglad av expertisens aldrig sinande procentsatser, med ett fuktat finger i luften.



Är det så att den tid då ideologierna tydligt argumenterade och kämpade mot varandra har passerat, och vi idag bara kan få en skymt av detta i backspegeln?

Zizeks ursprungstext finns här.

söndag 3 oktober 2010

Fartblinda avknoppningar

Regeringsrätten har fastslagit att Stockholms Stads avknoppningar är olagliga. Man tror inte det är sant att hemtjänsten i Vantör sålts ut för 69 500 kr (sextioniotusenfemhundra kronor!) när den värderas till tiotals miljoner och har gett minst 4 miljoner kr i vinst första året efter avknoppningen. Heder till min partikollega Jonas Eklund (MP) som anmälde denna utförsäljning. Liknande utförsäljningar har skett på många håll, bl a i min egen hemkommun Upplands Väsby.

Missförstå mig rätt; Jag har inget emot alternativa driftformer av vård, skola omsorg. Det kan naturligtvis vara bra att bryta monopol och personalen kan säkert vara utmärkta ägare av den verksamhet de bedriver. Men eftersom dessa verksamheter drivs av våra skattemedel så anser jag att merparten av pengarna ska gå till just verksamheten, inte hamna i ägarnas fickor.

När politiker av ideologiska skäl säljer ut äldrevård eller skolor i raketfart på ett obetänksamt sätt - och för en spottstyver - så är det i praktiken våra gemensamma tillgångar som man skänker bort. Och då förblir de förlorade, om vi inte tvingas köpa tillbaka dem. Vem ställer dessa politiker till svars för detta?

En av de viktigaste sakerna för mig som framtida landstingspolitiker är att se till att vi inte gör oss av med verksamheter på ett sätt som vi bittert får ångra.
Skattemedel och våra gemensamma tillgångar ska alltid hanteras varsamt!