lördag 26 februari 2011

Uppläxade av magister Nyman

I förra veckans nummer av Dagens Medicin ställde jag tillsammans med Raymond Wigg och Helene Öberg ett antal viktiga frågor rörande vilken verksamhet som Nya Karolinska Solna (NKS) ska fyllas med.
I veckans nummer kom det faktiskt en replik från den styrande Alliansen i Stockholms Läns Landsting. Det var landstingsrådet Stig Nyman (KD), ordförande i landstingets forskningsberedning där även jag ingår, som i mycket mästrande ordalag läxade upp Miljöpartiet (!), men tyvärr så berörde Stig Nyman inte med ett ord någon av de frågor som vi försökt lyfta. Det är lika märkligt som beklagligt eftersom stockholmarna, som ska betala alla miljarder för det nya sjukhuset, är berättigade att få veta vad det ska innehålla och hur detta påverkar deras möjligheter att få vård i framtiden.

Jag vill understryka att jag inte är negativt inställd till NKS. Tvärtom!
Men detta framtidens sjukhus ska fyllas med rätt verksamhetsinnehåll ur stockholmarnas perspektiv. I nuläget är det mycket som pekar på motsatsen - och avgörande beslut ska fattas redan under våren...

onsdag 23 februari 2011

Snusförnuftigt hyckleri

Har just tittat på TV-debatt om det korrekta eller felaktiga i att Sverige ska sprida snuset till övriga EU. Handelsministern Ewa Björling (M) (tillika tandläkare och medicine doktor!) driver pliktskyldigt hållningen att Sverige måste få sälja snus i Europa, annars är vi diskriminerade. Denna pinsamma hållning har t o m våra sjukvårdsministrar försvarat nyligen (men vågar inte göra i TV denna kväll?).
Säga vad man vill om sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) i vissa andra sammanhang, men i denna fråga riktar hon tydlig kritik mot detta hyckleri från regeringens sida. Sverige ska i första hand främja folkhälsa, inte pracka på andra länder en produkt som utan tvekan är ohälsosam och cancerframkallande. Bra Birgitta!

Välfärd i världsklass! Jämfört med vad?

Ikväll var jag på första "riktiga" mötet i Produktionsstyrelsen, Upplands Väsby. Det var ett ganska intressant möte i trevlig atmosfär. Noggrann bordsplacering med namnskylt (och partibeteckning) för var och en av oss (Inte som i landstingets forskningsberedning där man kan sätta sig lite som man vill - eller åtminstone så gör ju jag det...).
Lite trångt och varmt i rummet i kommunhuset. Egentligen skönt med tanke på att dagens ute-temp i dessa trakter rört sig kring 20-25 minusgrader!

Bland annat fastställdes verksamhetsplan för 2011-2013. I ett kombinerat yrkande från ordföranden (M) och mig så föreslogs att Väsby Välfärd (=kommunen) ska återkomma med reformförslag inkl uppföljning för att förbättra kunskapsresultaten i skolan, samt att jämförelse ska kunna göras med relevanta konkurrerande verksamheter (läs motsvarande verksamhet som drivs av annan huvudman).
Som ansvariga politiker måste vi ju kunna göra rättvisa jämförelser mellan den kommunala verksamheten och motsvarande företagsdriven verksamhet. Speciellt om kommunen ska hålla fast vid måttot: Välfärdstjänster i världsklass!

måndag 21 februari 2011

Fightern Battalion lämnar WO?

Jag är inte överraskad. Den utan tvekan mycket begåvade Ilija Batljan (av vissa kallad Battalion pga hans stridslystnad) har meddelat att han lämnar politiken och blir vice vd i ett fastighetsbolag. Anledningen till att jag inte är överraskad är att jag såg hur frustrerad Ilija var under budgetfullmäktige i mitten av december.
Ilija är inte ämnad att sitta i opposition. Åtminstone utstrålade han det med plågsam tydlighet.
Att han nu kliver av tycker jag faktiskt är beklagligt. Sannolikt bidrog Ilija Batljan till att NKS-affären blev flera miljarder billigare för skattebetalarna. Likaså var det han som pekade på konstigheter i alliansens budget som ändå baxades igenom i december. Ilija Batljan är den som med ursinnig glöd avslöjar att kejsaren är naken. Men tyvärr så kan den glöden snabbt leda till utbrändhet, åtminstone när det gäller motivationsgraden att under 4 år kämpa i motvind.
Socialdemokraterna har kris på riksplanet. Socialdemokraterna har kris i Stockholm.
Nåväl, vi får se hur länge Ilija klarar av att hålla sig ifrån politiken.

fredag 18 februari 2011

På fel sida i forskningen - rent fysiskt?

Igår var jag på mitt andra möte med Landstingsstyrelens forskningsberedning där jag sitter som Miljöpartiets ledamot. Bland annat så fick vi en dragning om Centrum för teknik i medicin och hälsa samt en genomgång av landstingets FoUU-budget, dvs de pengar som Stockholms läns landsting satsar på forskning, utveckling och utbildning. Den verksamhet som vi i forskningsberedningen ska - bereda.
Tillsammans med Karolinska Institutet så satsar SLL närmare 3 miljarder kronor per år på FoUU (ca hälften vardera). Inte illa.

En lustig detalj är att för andra gången i rad tycktes jag hamna på fel sida av sammanträdesbordet, nämligen på den borgerliga sidan. Övriga ledamöter är placerade nästan som efter en politisk höger-vänster-skala uppdelad på två sidor om bordet. Fascinerande!

Nästa gång kanske jag måste rätta in mig i ledet?
Vi får väl se ;-)

Disputation om sjukhus-fusion



Idag var jag på disputation i Samuelssonsalen på Karolinska Institutet. Lite nostalgi: samma sal som jag själv disputerade i för 11 (!) år sedan. Känns som igår…

Idag var det Soki Choi som försvarade sin avhandling om sammanslagningen av Karolinska Universitetssjukhuset: Competing logics in hospital mergers: The case of the Karolinska University Hospital.

I avhandlingen hävdas att företagsfusioner misslyckas i tre fall av fyra och enligt Soki Choi så är chansen att nå en lyckad fusion inom offentliga sektorn sannolikt ännu mindre (dvs mindre än 25%). Låter fullt rimligt i mina öron.

För mig som naturvetare så är detta en annorlunda avhandling, grundad till stor del på intervjuer, men den är nog något av ett pionjärarbete i Sverige. På grund av annat möte så kunde jag tyvärr bara lyssna på första respektive sista timmen av den drygt tre timmar långa disputationsakten. Mitt intryck var att Soki klarade sig bra – men också att hon inte heller utsattes för särskilt svår utfrågning. Med tanke på avhandlingens betydelse så var det viktigt med en kritisk granskning av metodiken och de resultat som lett fram till Sokis slutsats att sammanslagningen misslyckats. Men de kritiska frågorna, åtminstone från betygskommittén, tycktes till stor del lysa med sin frånvaro. Tyvärr!

Hursomhelst, jag tar för givet att betygskommittén gav godkänt och följaktligen gratuleras den nyblivna medicine doktorn Soki Choi!

torsdag 17 februari 2011

Nya Karolinska Solna - sjukhus eller monument?



Som jag tidigare flaggat för så har vi nu - Raymond, Helene och jag - gått ut med ett debattinlägg i Dagens Medicin där vi lyfter fram ett flertal kritiska frågor som måste få svar innan beslut fattas om vad NKS egentligen ska innehålla i form av verksamhet. I nuläget verkar det som om den borgerliga majoriteten blivit fartblinda i strävan mot att Sverige, och Stockholm, ska ha ett världsledande Nobelsjukhus - oavsett om detta gynnar stockholmarna eller ej...

söndag 13 februari 2011

Att som människa bry sig


I fredags kväll var jag på manifestationen som föreningen Väsby mot våld anordnade vid pendeltågsstationen i Upplands Väsby. Väsbybor i alla åldrar hade samlats för att tända marschaller och ljus som en brinnande signal mot det meningslösa våld som emellanåt drabbar oss, nära eller på distans. Vi stod på den plats där en människa blev ihjälskjuten för två år sedan. En av de unga eldsjälarna som grundat föreningen frågade om det fanns några politiker bland de samlade och det väckte viss munterhet att vi var så pass många; Nästan samtliga partier fanns representerade.
Politiker eller ej, det handlar ju om att som människa bry sig. Bry sig om sina medmänniskor. Och att visa det tydligt.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till ett tankeväckande inlägg av Nina Björk i söndagens DN där hon utgår ifrån reaktioner på en tiggande människa. Tyvärr tror jag inte det finns på webben ännu men här är några utdrag:
"Om jag hade mött den där tiggande kvinnan i en skog, eller på ett fjäll, om det bara hade varit hon och jag? Inte hade jag kunnat gå förbi henne. Inte i den tomheten, i den tystnaden. Men här, i stan, blir vi inte människor för varandra fast vi är på bara två meters håll. När man är många kan man inte, hinner man inte, bli individer för varandra. Då kan man inte vara bara en kännande medmänniska med sina instinkter i behåll.
Det är då vi utmanas. Det är då det krävs att vi blir politiska människor. Politiska människor - men med våra instinkter i behåll."
...
"Politik är alltid vi, historia och framtid."
Slut citat

Plötsligt blir det ännu lite tydligare för mig varför jag tog steget ut i det okända och blev politiker.

torsdag 10 februari 2011

Väsby mot våld!


Ikväll var jag på Miljöpartiets regionmöte som denna gång hölls i Landstings-salen. Lite högtidligare då. Alla beslut gick inte i rätt riktning tycker jag, men det är demokrati...
Utanför yrde snön för fullt - och fortfarande när vi alla skulle försöka ta oss hem. Brrr! Vart tog vårkänslan vägen!?

Å andra sidan så får det gärna vara vitt och vackert imorgon kväll då jag ska delta i en ljusmanifestation mot våld vid tågstationen i Upplands Väsby.
Det är några fantastiska ungdomar som har startat föreningen Väsby mot våld för att tydligt ta avstånd mot våldet: "Väsby är vår plats, inte våldets plats"
Om du har möjlighet, kom ner till stationen du med, kl 20 imorgon fredag 11 februari (2011).

onsdag 9 februari 2011

Akuten igen!

Ikväll spenderade jag ett antal timmar på akutmottagningen - igen! Denna gången på Capio St Görans sjukhus. Men nu var det mamma som hade halkat (i söndags) och insett att det var värre än hon först trodde och hoppades. Redan tisdag kväll kändes det ohållbart och därför kom vi överens om att jag skulle skjutsa henne till akuten idag onsdag.

Personalen på St Görans sjuhus, akuten, var mycket trevlig och trots ett konstant flöde av nya patienter (många frakturer) så gick det förvånansvärt smidigt. Tre timmar efter vår ankomst hade det konstaterats utifrån röntgenbilder att mamma hade en spricka i ett fotben, hon hade gipsats och fått kryckor, värktabletter samt information om återbesök mm. Vilken tur att vi åkte in!

Hur det är med min egen fot (efter isfläcken i lördags)? Jodå, Norrtäljes akutpersonal kan sina saker också som uppmanade mig att försöka belasta foten normalt; Foten känns successivt bättre även om den är svullen och blå och jag haltar. Jag var nog en hårsmån från att behöva gipsas även jag. Men med tanke på att mamma har 6 veckors gipspaket att se fram emot så känner jag mig lyckligt lottad att jag slipper det. Men jag tycker synd om mamma...

måndag 7 februari 2011

Kunder istället för medborgare...


Nej, det är inte framsidan av en barnbok. Det är en liten broschyr som presenterar Upplands Väsby kommuns politiska mål och fokus för år 2011-2013, naturligtvis formulerade i enlighet med alliansens "tänk".

Broschyren fick jag när jag tidigare ikväll var på en bra och intressant politikerutbildning (på Scandic!? har kommunen inga möteslokaler?).

Förutom en massa nyttig info så var det också några saker som gnagde sig fast på ett märkligt sätt. Dels var det det återkommande budskapet om kunden, kunderna, kunds kund, kundfokus etc. Jag trodde att vi politiker och kommunens anställda skulle arbeta för kommuninvånarnas, eller medborgarnas, bästa. Nej, idag är det kunderna som ska bli nöjda. Jag inser naturligtvis att kunderna är (ungefär) detsamma som kommuninvånarna. Det står faktiskt också i slutet av broschyren att välfärdstjänsterna är med Väsbybornas bästa i fokus. Intressant är då tabellen i anslutning till detta. Se nedan.



I denna målbroschyr för de kommande åren så visar man alltså stolt upp hur kommunens verksamhet har krympt drastiskt de senaste 4-5 åren. Alltmer av förskola, grundskola, gymnasieskola, hemtjänst, äldreboende, hyresbostäder drivs av privata företag. Alliansen har drivit på detta i ett högt tempo. Alltför högt?
Eftersom denna statistik är med i en framtidsbroschyr; Är det meningen att man ska extrapolera dessa siffror? Ska alla procentsatser dra sig mot 0 (noll)? Då kan kommunens alla kunder shoppa utbildning och hemtjänst av en mängd olika företag varav flera ägs av riskkapitalbolag, köps och säljs, eller kanske går i konkurs. Nä, jag tror inte ens alliansen önskar en sådan fullständig transformation. Men var går då gränsen?
Hmmm, jag vill inte känna mig som en kund gentemot kommunen. Jag är en samhällsmedborgare, med rättigheter såväl som skyldigheter.
Jag vägrar att se mig själv som en konsument av kommersialiserad välfärd!

söndag 6 februari 2011

Pinsamt del 2 – Stukad fot - och manlighet?

När bekanta frågar om mitt politiska engagemang så beskriver jag det ofta som att jag halkat in på ett bananskal. Jag hade ju inte tänkt bli politiker när jag för två år sedan blev medlem i Miljöpartiet, men så blev det ändå. Och det är jag glad över eftersom det är oerhört lärorikt, ganska roligt (!) men framförallt faktiskt känns viktigt.
Hursomhelst, i lördags var det dags igen. Att halka alltså. Denna gång på en isfläck utanför ingången till en bensinmack. På bråkdelen av en sekund så vred sig knäleden kraftigt i sidled samtidigt som fotleden vreds åt andra hållet och fick ta emot hela kroppsvikten. Det är nog ingen överdrift om jag säger att det gjorde ont. Jag kom snabbt upp på benen (eller det andra benet) och lutade mig mot hörnet på mackhuset. Pinsamt! Undrar om någon såg mig? Ironiskt nog var jag dagen dessförinnan på ett möte på ortopeden på Södersjukhuset och såg hur de hade fullt upp med att ta hand om alla frakturer efter det senaste dygnets halka.
Andra halkar omkull. Inte jag. Men nu hade det hänt och jag försökte känna om något var brutet. Efter någon minut hade jag samlat mig så pass att jag kunde linka in och köpa tidningen vilket var syftet med mitt besök på macken. Med smärta i benet och viss yrsel tog jag mig hemåt på något sätt.

Lördagen gick och jag låg med benet i högläge. Tyvärr blev det inte bättre utan framåt kvällen så hade jag ännu svårare att stödja på foten. Läste på nätet att en ”stabil fotledsfraktur” kan feltolkas som en stukning. Eftersom vi för tillfället var i Grisslehamn så ringde jag till den helgöppna rådgivningen på Norrtälje sjukhus, beskrev vad som hänt och sjuksköterskan i andra änden tyckte att jag för säkerhets skull skulle åka in till deras akutmottagning. OK, då får jag väl lyda hennes råd.
Så skedde. Sköterskan i luckan frågade ut mig, tittade mig djupt i ögonen (dilaterade eller sammandragna pupiller!?) och förklarade att, om jag hade tur kunde jag få träffa läkare ganska snabbt eller så kunde det ta 6 timmar. Jag betalade 350kr och haltade ut till väntrummet där ett fåtal människor avlöste varandra under kvällen.
Efter en och en halv timme blev jag uppropad och blev undersökt av en ung trevlig läkare. Han skrev en remiss till röntgen och förklarade att det kunde vara alldeles helt i foten eller så kunde röntgenbilder visa att det var alldeles trasigt inuti. Uppmuntrande.
Efter ytterligare väntan hämtades jag så småningom till röntgen. En ärrad manlig röntgensjuksköterska instruerade mig hur jag skulle ligga på britsen. Efter att foten röntgats i olika vinklar (ont!) så var det dags för knäet. ”Då tar vi nästa organ – som inte heller är trasigt”.
!?
Efter den kommentaren från honom så var jag tvungen att fråga om han menade att jag hade åkt in i onödan. ”Nja, det beror ju på om man vill sitta på akuten en hel lördagkväll”.
Då frågade jag om han kanske menade att läkaren hade gjort en felbedömning som remitterat till röntgen. Hans svar gick ut på att det nu bara fanns AT-läkare på plats. Om jag istället hade kommit dagtid så hade en mer erfaren läkare snabbt kunnat avgöra att det inte var någon fraktur.

Hmmm. Jag funderade över om jag skulle vara glad över detta preliminära besked av en som naturligtvis visste vad han pratade om. Eller om jag skulle ha dåligt samvete över att belasta sjukvården i onödan?

Ganska snart kom den unge läkaren och meddelade – som väntat – att röntgenbilderna inte visade någon fraktur utan att det tycktes vara en kraftig stukning. Jag kände hur mina öron blossade av skam över att ha lagt beslag på deras tid i onödan.
Idag söndag är både svullnad och smärta värre än tidigare. Jag kan knappt stödja på foten och funderar över hur jag ska klara av måndagens program: Från hemmet i Väsby till första mötet om klinisk utbildning för läkare på Fleminggatan (SLL Personal) halv nio, därefter brådskande till KI i Huddinge för möte med adjungerade kliniska adjunkter och efter sista mötet där (kollegium), brådskande tillbaka till Väsby för en politikerutbildning 17.30. Hur ska jag klara mig fram och tillbaka till pendeltåget? Min gånghastighet är för tillfället ungefär 100 meter på 10 minuter…
Följaktligen ringer jag återigen till Norrtälje sjukhus och frågar om man möjligen kan kvittera ut ett par kryckor. Sjuksköterskan förklarar att det inte är bra att avlasta foten för mycket men hon ska ändå fråga ansvarig läkare. Efter en stund hör jag henne ställa frågan till läkaren som i bakgrunden svarar: ”Det verkar lite klent, men OK”.

!?

Efter några sekunders betänketid, med både fot och manlighet stukade, har jag bestämt mig för att inte hyra några kryckor till subventionerad kostnad. Man vill ju inte vara en klenis! Enough is enough!
Eftersom jag har lätt att överdramatisera så ser jag framför mig rubrikerna i pressen: ”Sjukvårdspolitiker missbrukade akutvård och belastade skattemedel!”
Nåväl, jag tycker nog att det är bra att akutpersonalen är ganska tuff i sina bedömningar. Det är väl en konsekvens av deras samlade erfarenheter. Min lärdom av detta är att nästa gång jag halkar så kommer jag inte åka in förrän benpiporna sticker ut rejält!

P.S.
Denna pinsamhet (nr 2) var naturligtvis inte planerad. En tredje kommer inom kort.

torsdag 3 februari 2011

Nya Karolinska Solna - feltänkt!


I ett tidigare inlägg hade jag ovanstående rubrik med frågetecken. I och med nedanstående citat så vågar jag nog ta bort frågetecknet.
För alla er som är intresserade av Nya Karolinska Solna (NKS), detta för Stockholm så oerhört viktiga sjukusbygge, så vill jag tipsa om en intressant artikel i Dagens Industri, närmare bestämt i bilagan DI Dimension Nr 1, 3 februari 2011. Förhoppningsvis publiceras den snart på webben.

Under rubriken SKRYTBYGGET redogör tidningen för det politiska spelet bakom NKS - så här långt. Det citat jag nämnde ovan ska vara uttalat av det nya finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl och lyder:
"Vi bygger inte ett nytt Karolinska. Nya Karolinska är inte gamla Karolinska i nya kläder. Karolinska ska stänga. Vi bygger ett helt nytt sjukhus där den högspecialiserade sjukvården ska samlas för dem som är sjukast. Och där ska vi bli världsledande. Drabbas du av en vanlig sjukdom hamnar du på ett vanligt sjukhus."
Slut citat.

Det sistnämnda kan inte tolkas på annat sätt än att vanliga stockholmare med vanliga sjukdomar har inget på NKS att göra. Alla vi får söka oss till de gamla sjukhusen.
NKS är till för patienter - från hela världen? - med ovanliga diagnoser som behöver avancerad behandling för våra skattepengar. Eller kommer det vara plånbokens tjocklek som avgör vilka som får läggas in?

Som sagt, frågetecknen kring NKS är fortfarande många. Nu gäller det vilket innehåll det nya sjukhuset ska ha. Och Alliansen kommer sannolikt i vanlig ordning försöka skynda på beslutsprocessen. Det finns anledning att vara bekymrad.

tisdag 1 februari 2011

Pinsamt, del 1: Kemins år och Alzheimer Light?

I torsdags förra veckan var jag för ovanlighetens skull tvungen att ta bilen hela vägen till jobbet. Detta för att några av mina studenter skulle stå i monter på Berzeliusdagarna, i inledningen av detta Kemins År, och informera om Karolinska Institutets biomedicinsk analytikerutbildning.
Bilen behövdes för att transportera utrustning och informationsmaterial till Aula Magna på Stockholms Universitet. Problemet var dock att jag först skulle på ett möte i Solna för att därefter ta mig till Huddinge där utrustningen fanns.
Nåväl, mötet avlöpte väl i Solna (Biosäkerhetskommitténs möte som jag tidigare beskrivit) och efter lunch inväntade jag pendelbussen som personal och studenter kan ta mellan våra båda campus. På bussen satt jag sedan i godan ro, läste och filosoferade lite. Väl framme i Huddinge klev jag av och stegade mot entrén på Alfred Nobels Allé 8. Plötsligt får jag en påträngande känsla av att ha glömt något. Bilen!
När jag vänder mig om för att se om jag hinner med pendelbussen tillbaka så kör den just iväg...
Nästan två timmar senare har jag äntligen lyckats hämta bilen och ratta den till Huddinge. Jag tröstar mig med att min tankspridda fadäs beror på att jag är så ovan att köra bil till jobbet...