lördag 31 december 2011

Årets sista dag - Tankar om det fria valet



Årets sista dag har jag delvis ägnat åt att skicka in ett debattinlägg, som reaktion på ett annat. Igår läste jag nämligen i DN ett inlägg med rubriken Stockholmarna stöder fritt val av vård och skola. Det var Svenskt Näringsliv och Almega som stödde sig på en beställd enkätundersökning. Kruxet var dock att om man lyckades leta upp själva undersökningen så kunde man ha en del synpunkter på hur den tolkats och utnyttjats i artikeln.

När (om?) min kommentar publiceras så ska jag återkomma till detta. Mitt huvudbudskap var dock att frågan om det fria skolvalet respektive det fria vårdvalet är så pass viktig och komplex att den bör hanteras därefter. Ur det perspektivet så hade Svenskt Näringsliv verkligen kokat soppa på en spik, bara för att kunna basunera ut sitt budskap för mer privat skola och vård.

Nåväl, jag är självklart tacksam över att få leva i ett fritt, demokratiskt land med möjlighet att göra fria val, och i grund och botten så är det en fin tanke att det fria valet ska gälla även vård och skola. Det fria valet står ju inte heller enbart mellan offentligt eller privat utan det kan ju också handla om att välja mellan en kommunal skola och en  annan kommunal skola, eller mellan en landstingsdriven vårdcentral och en annan landstingsdriven. Problemet är emellertid att det fria valet, utöver de positiva effekterna man upplever individuellt, förmodligen kan få negativa konsekvenser ur ett samhällsperspektiv. Jag har uppfattat att det kommer alltmer bevis för detta. Nedan försöker jag beskriva vad jag menar.

Jag har barn som gått/går i skola. Det finns bra skolor – och det finns mindre bra skolor. Om jag har möjlighet att välja skola till mina barn så väljer jag naturligtvis som förälder att sätta barnen i den bättre skolan. Eftersom Skollagens portalparagraf, i princip ”lika skola för alla”, tyvärr inte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna välja en bra skola till mina barn.

Ibland blir jag eller någon i familjen sjuk och behöver vård. Det finns bra vård – och det finns mindre bra vård. Om jag har möjlighet att välja vård, för mig själv eller mina anhöriga, så väljer jag naturligtvis den bättre vården. Eftersom Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, i princip "lika vård för alla", tyvärr inte är uppfylld så ser jag det som viktigt att kunna välja bra vård för mig och min familj.

Ur ett politiskt perspektiv anser jag emellertid att det fria skolvalet liksom det fria vårdvalet på sätt och vis kan ses som ett samhällets misslyckande, åtminstone om valet grundar sig i att välja bort dåliga skolor eller dåliga vårdgivare. Om skollagen respektive hälso- och sjukvårdslagen kunde efterlevas så skulle det fria valet knappast behövas.

Ur ett politiskt perspektiv är jag rädd att det fria valet inom välfärden riskerar att öka ojämlikheten. Några kommer möjligen kunna åtnjuta bättre vård, skola och omsorg än vad som tidigare var möjligt, men samtidigt blir det sannolikt fler som drabbas av sämre vård, skola, omsorg än vad som tidigare var fallet. Dvs spännvidden, ojämlikheten, i samhället kommer öka. Om detta stämmer så är det alltså en mycket viktig men också komplicerad fråga att ställa sig: Är vi beredda att betala det priset, ökad ojämlikhet, för att få ökad valfrihet?

Det olyckliga är att om man ur ett allmänpolitiskt perspektiv ifrågasätter valfriheten utifrån ovanstående reflektioner så stämplas man lätt som vänsterextrem bakåtsträvare. Det är djupt orättvist eftersom jag funderar över och kanske ifrågasätter det fria skol- och vårdvalet utifrån en vision att vi faktiskt ska uppnå målsättningen i vår lagstiftning, dvs lika skola och vård för alla. Idag tycks vi vara på väg i motsatt riktning. Det bekymrar mig. Och det diskuteras och debatteras alldeles för lite. 

Jag är medveten om att även jag själv i ovanstående resonemang gjort mig skyldig till en del förenklingar och generaliseringar. Å andra sidan har jag inte överhuvudtaget berört aspekten rörande vinstdriven privat skol- eller vårdverksamhet...

En sak kan vi nog vara säkra på; Om några timmar går vi in i ett nytt år som kommer fortsätta präglas av en intensiv debatt om vilket Sverige vi vill ha framöver med avseende på, inte bara tillgänglighet, utan även kvalitet - för alla! - i vård, skola och omsorg.

Jag önskar alla Ett gott slut, och Ett Riktigt Gott Nytt År!
/Michel Silvestri


fredag 30 december 2011

Dagens citat, av Åsa Moberg


I en krönika i Dagens Nyheter räknar Åsa Moberg upp ett antal politiska misslyckanden som bl a - men inte enbart - dagens regering är ansvarig för:
- Hemlösheten som inte minskat
- A-kasseavgiften som höjdes och ledde till minskat skydd för arbetslösa
- Världens bästa skitskola (som ju beskrivits klockrent av Natanael Derwinger)
- Utanförskapet - som bara ökar räknat i förtidspensionerade och unga arbetslösa
- Rehabiliteringsgarantin, med utförsäkrade ur sjukförsäkringen

Åsa Moberg avslutar sin krönika med:
"Privatisering som lösning på någonting överhuvudtaget vill få förespråka i Caremaskandalernas tid. Ändå vill jag försiktigt påminna om att dålig äldreomsorg har funnits i alla tider. Kanske är detta ett område som kräver annat än politik? De politiska reformerna leder inte till lösningar, de ersätter gamla problem med nya."

Jag tror att svaret är åtminstone delvis Nej på frågan om det är annat än politik som krävs.
När det gäller hennes avslutande påstående så är det lika träffande som beklämmande. Men jag anser inte att vi bör införa ett moratorium för politiska reformer pga detta. Däremot måste reformerna vara betydligt mer genomtänkta och konsekvensanalyserade än vad som oftast tyvärr är fallet.

torsdag 29 december 2011

Dagmar, extremväder och klimatförändringar


Häromnatten sov jag oroligt. Stormen Dagmar tjöt ursinnigt runt husknuten. Strax före fyra väcktes jag av en kraftig duns. Det visade sig att korrugerad plåt hade blåst in i, och närmast slagit av, en ytterstolpe i vårt uterum. I enbart morgonrock gav jag mig ut i 20-25 sekundmeters vindstötar för att dra plåten i lä så den inte skulle kunna göra ytterligare skada. M tyckte inte jag skulle ge mig ut. Jag kunde ju träffas av någon projektil. Hon hade naturligtvis rätt, men jag klarade mig utan skador. Lekte ändå med tanken att jag skulle ta på mig tropikhjälmen från Hanoi, men den skyddade förmodligen lika mycket som ett äggskal, och hade säkert fångats av vinden och fladdrat iväg.

Morgonen efter inspekterades huset och vi upptäckte att hela flak av puts hade lossnat från den västra ytterväggen. Nåväl, det kunde varit värre.

En promenad runt udden intill sjön Fysingen gav en ännu tydligare bild av kraften i Dagmars framfart. Ett dussin tallar, några riktigt stora, hade vräkts omkull med rötterna eller knäckts på mitten.





Till min förvåning så hade mammas ros, som vilar i skydd av just den västra väggen, klarat sig oförskämt bra - som synes nedan. Vid detta laget är det ju knappast värt att påpeka det anmärkningsvärda i blommande rosor mellan jul och nyår...



Stormen Dagmar måste väl sägas vara ett exempel på extremväder och det har vi ju hört om eller sett exempel på i alla tider. Jag kan inte bedöma om utbrotten av extremväder ökat på senare tid, t ex som en effekt av klimatförändringar. Men en som anser sig kunna göra en sådan bedömning är Lennart Bengtsson, professor i meteorologi. Lennart Bengtsson skriver idag i Svenska Dagbladet "Att minska utsläpp löser inte problemen med extremväder".

Jag tror att Lennart Bengtsson har rätt såtillvida att det inte räcker med att få ner utsläppen av växthusgaser. Vi måste samtidigt planera för, och förbereda oss, för klimatförändringarnas effekter, lokalt såväl som globalt. Men, och det anser jag vara ett viktigt men, det finns knappast några logiska skäl till att inte minska användandet av fossila bränslen och satsa på ett långsiktigt hållbart samhälle, ur alla aspekter. Jag tror egentligen inte att Lennart Bengtsson motsätter sig detta men tyvärr så uttrycker han sig på ett sätt spelar rätt i händerna på dem som anser att vi kan köra "business as usual". Det anser jag vara förvånansvärt oansvarigt av en välrenommerad forskare vars ord väger tungt. I detta fallet kanske alltför tungt?

Förresten, jag har förstått att professor Bengtsson har uppfattningen att Miljöpartiet är ett onödigt parti, åtminstone i Sverige - eller till och med i Europa. Han har uttryckt att Miljöpartiet skulle göra större nytta i exempelvis USA. Uppenbarligen har professor Bengtsson missat att MP redan öppnat en lokalavdelning i New York! :-)

Behov av forskning om ME/CFS?

Det är inte bara vårdinriktade riskkapitalbolag och kungavänner som kostar på sig helsidesannonser i tidningen i dagarna. Det gör även Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning som uppmanar Dig att ange vilken sjukdom Du tycker att det är angeläget med mer forskning om.

Annonsen finns även på webben:
"Vilken sjukdom du än vill hjälpa forskarna att bekämpa kan du göra det genom Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF). Kryssa för den/de sjukdomar för vilka du tycker det är mest angeläget med mer forskning och sänd in svarstalongen. Då får du information om SSMF:s forskning kring de sjukdomarna och hur du kan stödja våra forskare."

Det finns kryssruta för en lång rad sjukdomar, från AIDS till KOL och tuberkulos. Men där finns också i slutet en rad där man själv kan fylla i den sjukdom man tycker det är viktigt att forska på. Kanske ME/CFS? Som en signal om inte annat?

Om det är så att ME/CFS kan drabba upp emot 0,4% av befolkningen (ca 40 000 svenskar!?) enligt flera beräkningar så borde det vara berättigat att satsa mer forskning även på detta sjukdomstillstånd, eller hur?

lördag 24 december 2011

En Grön Jul


Inne lyser granen och stjärnan i fönstret. Ute lyser gräsmattan frodigt grön. Det är stor skillnad mot förra året vilket tydliggörs av bilderna nedan. Då doldes växthuseffekten tillfälligt av den nordatlantiska oscillationen.

Nåväl, jag önskar alla bloggläsare En riktigt fridfull och God Jul!





torsdag 22 december 2011

Jämlikhetsanden och Kungliga franska avundsjukan

Häromdagen läste jag Henrik Berggrens krönika Den inte så svenska kungliga avundsjukan där han hänvisar till den - förmodat - intressanta SNS Välfärdsrapport 2011. Inkomstfördelningen i Sverige. Jag har inte läst rapporten ännu men planerar ha den som lite mysig julläsning ;-)

Med hänvisning till SNS-rapporten så förklarar Berggren att det skedde ett internationellt (?) trendbrott på 80-talet och att inkomstklyftorna därefter successivt ökat, i alla grupper av länder: de anglosaxiska, de kontinentaleuropeiska och de nordiska. Berggren menar att statistiken pekar på ett historiskt brott som strider mot vår instinktiva jämlikhetsande (!). (Se Jämlikhetsanden - The Spirit Level samt Equality Trust, Michels anmärkning)

Som exempel så nämns att 60% av fransmännen "instämmer starkt" i påståendet att inkomstskillnaderna är för stora, mot knappt 30% av svenskarna.

Berggrens slutkläm är att Rikedom kan fördragas med jämnmod - om den delas någorlunda lika.

Som jag förklarat flera gånger tidigare här på bloggen så har boken Jämlikhetsanden gjort starkt intryck på mig och jag ser det som oroväckande för samhällsutvecklingen om vi går mot ett alltmer segregerat samhälle räknat i framförallt inkomstskillnader.

Jag funderar en hel del över hur denna utveckling hänger ihop med "New Public Management" där välfärden (vård, skola, omsorg) alltmer ses som en kommersiell marknad präglad av kunder, producenter, ekonomisk effektivitet och vinstintressen. Det är en samhällsutveckling som jag - liksom alltfler i vårt land? - känner en stark tveksamhet till.

onsdag 21 december 2011

Björklund sätter "eld i baken på landstingen"

Ett annat nyhetsinslag under tisdagskvällen rör svårigheterna att få tillräckligt med "praktikplatser" för läkarstudenter. Anledningen till att jag sätter praktikplatser inom citat är att vi som är "i branschen" (ursäkta nytt citationstecken...) menar att vi inom högskole- och universitetsutbildningar ska använda begreppet verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Praktik har man på gymnasiet.

Nåväl, nyhetsinslaget pekar på den svåra ekvationen att läkarutbildningen ska fortsätta öka till närmare 2000 studentplatser per år jämfört med ca 1000 platser för 10 år sedan, samtidigt som det tycks bli allt svårare att få tag på VFU-placeringar till studenterna. Det är naturligtvis helt avgörande att en blivande läkare får tillräckligt med klinisk utbildning av god kvalitet.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) uttalar sig i inslaget och är kritisk mot landstingen som inte erbjuder tillräckligt med "praktikplatser". De landsting som "ställer upp" kommer få ta del av utökningen av utbildningsplatser medan de landsting som inte ställer upp ska straffas genom att dra ner antalet utbildningsplatser. "Det ska väl sätta eld i baken på landstingen!?"
Bra Björklund! Med militäriskt hårda nypor så löser sig nog allt! Not!

Vad som inte nämns i inslaget är nämligen att det nog är Björklund och Co som själva bidragit till svårigheterna att hitta tillräckligt med VFU-platser för läkarstudenter - liksom för studenter från andra vårdutbildningar förstås!
Med det menar jag att införande av vårdval och en mångfald av nya vårdgivare som ständigt trillar in på (och ut från) arenan har komplicerat bilden betydligt. Det hade inte krävts någon högre IQ för att på förhand kunna räkna ut att med en alltmer fragmenterad och mångfacetterad vårdkarta så blir det allt svårare att tillgodose behovet av stabil kliniknära forskning och utbildning (FoUU). När Alliansen snabbt vill "sälja ut" verksamheter så undviker man naturligtvis - åtminstone inledningsvis - att i vårdavtalen skriva in t ex specificerade utbildningsinsatser. Det är bl a konsekvenserna av detta som vi nu ser i landstingens svårigheter att hitta tillräckligt med VFU (av acceptabel kvalitet).

Jag är rädd att ju  mer vi fjärmar oss från en sammanhållen vårdstruktur och -organisation, desto svårare får vi att hålla uppe hälso- och sjukvårdspallen på sina tre avgörande ben: Vård, Utbildning, Forskning. En vård utan utbildning eller forskning kommer ju nämligen att stagnera. När riskerar vi att ett av benen börjar ge vika?

I rättvisans namn så ska här också nämnas att de stora pensionsavgångarna framöver dels bidrar till behovet av ökat antal utbildningsplatser inom de flesta vårdutbildningar - samtidigt som det ju blir allt färre som ska handleda...

Äntligen! Vårdval för bilar!?

Jag har just sett reprisen av en bra dokumentär om stå-upp-komikern Bill Hicks. Rekommenderas.
Bill Hicks, som tyvärr dog alldeles för tidigt, var en sann amerikansk patriot vilket han visade genom att på ett brutalt men ofta mycket roligt och tankeväckande sätt utmana och ifrågasätta hemlandets utveckling.

När jag ser och lyssnar på Bill Hicks som hänsynslöst pekar och petar på USA:s galenskaper så kommer jag plötsligt osökt att tänka på ett nyhetsinslag tidigare under kvällen:
Svensk Bilprovning ska sälja ut två tredjedelar av stationerna. Det kommer regeringen besluta eftersom det, i deras ögon, gått alltför trögt med privatiseringen av besiktningsverksamheten. I nyhetsinslaget nämns att bl a stationen i Vinsta ska säljas ut till högstbjudande (!). En av de anställda uttalar oro för framtiden (ev nedläggning?) och nämner att många kunder är tveksamma till utförsäljningen. Det är ju säkerhet det handlar om!
Bilprovningens VD förklarar pliktskyldigt att utförsäljningen är "ett steg i utvecklingen mot en fungerande besiktningsmarknad". Äntligen! Som vi har väntat på denna marknad! Eller?

Jag undrar vilka konkurrensmedel de nya besiktningsstationerna ska använda sig av? Personal som gått charmkurs? Medföljande barn får glass och ballonger? Var tionde kund vinner en biocheck? Massage medan man väntar?
Men, kommer man underkänna bilar i normal och nödvändig omfattning? Då kanske man skrämmer bort kunderna till konkurrenten runt hörnet där ryktet säger att 10 av 10 blir godkända?
Jag vågar knappt tänka mig vad den elakt rolige Bill Hicks hade kunnat göra för stå-upp-nummer av detta...

Nä, jag är som vanligt skeptisk. Jag står gärna ut med den gamla klassiskt griniga besiktningsmannen (eller -kvinnan), bara jag vet att en seriös besiktning görs av min och andras bilar. Jag tror tyvärr att vi kommer få se Carema-skandaler inom "bilbesiktningsmarknaden" framöver.

Alliansen fortsätter sin forcerade och okontrollerade utförsäljning av all samhällsstöttande verksamhet. Frågan är om inte samhällets fundament undermineras mer och mer? Vart är Sverige på väg?

tisdag 20 december 2011

Läkarförbundet ökar bevakning av vårdval


Läkarförbundet ska intensifiera sin aktivitet i bevakningen av de nya vårdvalen. Det beslutade Läkarförbundets fullmäktige med anledning av en motion från Stockholms läkarförening. Motionen uttrycker oro för negativa följder av vårdvalen, bland annat försämrad arbetsmiljö och fortbildning.

Berättigat tycker jag.

Norska Helsedirektoratet - rekommendationer återfunna!

Efterlysningen i föregående inlägg gav snabbt resultat tack vare en företrädare för Riksföreningens för ME-patienter (RME).
De rekommendationer som Helsedirektoratet utgav i juli finns på RME:s hemsida:
Norska Helsedirektoratet - nya rekommendationer
Helsedirektoratet har precis i dagarna lagt ut ny webbinformation om ME/CFS.
De anbefaller nu användning av de nypublicerade, snäva diagnoskriterierna International Consensus Criteria (ICC).
Tack till Anne Örtegren, RME, för uppdaterad info.

Efterlysning - norska ME-rekommendationer

I ett av sommarens inlägg nämnde jag norska Helsedirektoratets huvudrekommendationer rörande ME/CFS. Men nu fungerar plötsligt inte länken längre.
Dessutom tycks det vara allmänt svårt att hitta en del ME-sidor hos Helsedirektoratet. Antingen har man problem med sin webbserver eller så har man plockat bort ME/CFS-sidor?
Är det någon därute som vet var den saknade sidan/informationen finns tillgänglig?

måndag 19 december 2011

Läkarkåren - en profession i fritt fall?

I senaste numret av Läkartidningen (nr 50/2011) finns en enkätstudie publicerad där ovanstående tillspetsade fråga ställs i slutet. Artikelns rubrik är
Läkarkåren en profession med allt mindre stöd och inflytande

och det påståendet får stöd i sammanställningen och jämförelsen av enkätsvar från år 1992 resp 2010. En förenklad sammanfattning av studien är att i princip så har allt blivit sämre, åtminstone ur en läkares professionsperspektiv:

- Läkarna upplever att deras inflytande har minskat
- Andelen läkare med ledningsansvar har minskat
- Arbetsbelastningen har ökat
- Färre känner stöd och uppmuntran från närmaste chefen

När det gäller egen kompetensutveckling så har andelen som inte ägnar sig åt fortbildning och inläsning ökat från 10% år 1992 till 19% år 2010.
Andelen läkare som inte bedriver någon forskning har ökat från 55% till 71%.

Artikelförfattarna menar att "Forskning är inte bara hårt trängd som verksamhet inom hela det svenska sjukvårdssystemet, den har också fått ett väsentligt lägre meritvärde".

Som ledamot av landstingets forskningsberedning, och med en övertygelse om att en kritisk massa av FoUU är nödvändigt för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård, så blir jag naturligtvis bekymrad. Samtidigt måste man kanske vara försiktig att dra alltför stora negativa växlar på studien i sin helhet. Jag anser t ex att det är en positiv utveckling att chefer i vården kan rekryteras från olika professioner. Men det är ingen tvekan om att mycket i denna publicerade studie pekar i en riktning som riskerar att urholka en bra grund för den framtida hälso- och sjukvården.

I en kortfattad diskussion om tänkbara orsaker och förklaringar så nämns bl a begreppet New Public Management och förtfattarna avslutar:

"I korthet baseras dessa förändringar inom offentlig sektor på övertygelsen att offentliga tjänster kan rationaliseras kontinuerligt, på samma sätt som varuproduktion, och reformerna präglas också av djup misstro till professionernas krav på självständighet. Förändringar har därför ofta innefattat såväl besparingar som nya metoder för att styra och kontrollera de professionella yrkesgrupperna.
...
New public management utmanar den professionella logik som varit dominerande sedan den moderna sjukvårdens tillblivelse med en »ny logik« som premierar standardisering, mätning, kontroll och produktivitet. Våra resultat pekar i denna riktning, inte minst i fråga om sådant som brukar anses typiskt för professionella organisationer, såsom kollegialt ledarskap, att forskning och utveckling är integrerade i de dagliga arbetsuppgifterna och en känsla av att ha ansvar för verksamheten. Mot bakgrund av dessa fakta och den aktuella studien menar vi att det är motiverat att ställa frågan om vi ser en profession i fritt fall."

Högt och lågt - Om MP, Saab och golfande diktatorer


Just hemkommen från Sveriges framsida (därav radioskuggan och inga blogginlägg...) så kommer här några snabba nyhetsreflektioner:

Högt
Miljöpartiets väljarstöd går bara upp, upp, upp i opinionsundersökningarna!
12,3% enligt SvD/Synovates undersökning häromdagen.

12,2% enligt DN/Synovates undersökning häromdagen (!?).

Hmmm, beställer SvD och DN denna undersökning av Synovate samtidigt? Intressant. Synovate får kanske dubbelt betalt för ett och samma jobb ;-)

Nåväl, det är glädjande att MP:s framgångar fortsätter!


Högt eller Lågt?
En diktator har gått ur tiden. Det kan ju bara vara positivt, eller?
Nja, osäkerheten efter Kim Jong-Ils död och arvtagarens Kim Jong-uns oklara ställning gör att omvärlden väntar med oro. Hursomhelst, den älskade (?) ledaren som slog 11 hole-in-one på sin första golfrunda visade sig vara dödlig ändå.


Lågt
Sveriges utsläpp av växthusgaser tycks öka istället för minska!?
Se min underbare kollega från Karolinska Institutet, Hans Rosling, på Rapport tidigare ikväll.


Lågt(?)
Victor Muller kunde inte trolla fram fler kaniner ur hatten. General Motors vidhåller envist sitt Nej till att kinesiska bolag ska få ta över den svensk-amerikanska tekniken. Konkursen tycks nu vara ett faktum. Tråkigt naturligtvis, både för ett fint svenskt bilmärke och för alla tusentals anställda som riskerar arbetslöshet.
Jag hoppas ändå att vi om ett decennium kan se tillbaka på denna konkurs som en slutlig vändpunkt mot vad som visade sig vara en ganska ljus framtid för regionen, efter utbildningsinsatser och satsning på ny och förhoppningsvis grönare teknik.


P.S.
Angående min inledning; Jag tycker mycket om Göteborg men man måste ju underblåsa de ironiska spänningarna mellan Sveriges två största städer, speciellt med tanke på att detta är en Stockholms-blogg.
Bilden är från den trevliga julmarknaden på Liseberg. Där har Gröna Lund inte en chans tyvärr...

torsdag 15 december 2011

"Syrror" vill ha högre lön - och övriga?

Jag erkänner! En av mina käpphästar är att jag tycker oerhört illa om att man förvränger viktiga yrkestitlar. Ett exempel är när sjuksköterskor kallas för "syrror" (!). Jag vet inte vilket som är värst; När andra eller de själva kallar sig för det.
Vad skulle motsvarande skojfriska smeknamn för läkare vara? "Dorre"? Nä, det kan ge fel associationer. "Brolla"!?

Jag är ju själv biomedicinsk analytiker i grunden och de flesta i min omgivning (studenter såväl som kollegor) vet att jag är allergisk mot att man krymper ner den yrkestiteln till en trebokstavsförkortning som kan förväxlas med Bromma Airport, Barnmorska eller Bemanningsansvarig...

Ovanstående är två yrkeskategorier som vanligtvis anser sig vara underbetalda - och jag är benägen att hålla med. Men man kan fråga sig om det bidrar till en status- (och löne-) höjning om man inte stolt står upp för sin yrkestitel.

Det skulle inte kännas lika naturligt att en "dorre" eller "brolla" skulle ha två eller tre gånger mer i lön än en sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker.

Självklart är det ett förenklat resonemang men jag anser ändå att ovanstående är en bidragande orsak till vad man kan se som omotiverade löneskillnader.

På regionala TV4-nyheterna såg jag ikväll ett inslag om hur sjuksköterskestudenter demonstrerade i Stockholm. På plakat framgick att "syrrorna" krävde betydligt högre ingångslön än ca 20 000 kr/mån. Ett rimligt krav tycker jag, men förutom mina reflektioner om hur man använder sin yrkestitel så har jag också en annan stilla undran: Varför syns och hörs inga andra jämförbara yrkeskategorier?

P.S.
Som landstingspolitiker så får jag väl egentligen knappast uttrycka mig enligt ovan (tur att jag och MP är i opposition!), men jag är faktiskt övertygad om att vi får vad vi betalar för. Och då blir man alltmer bekymrad för den framtida vården...

Den svenska skolan; dags att vrida klockan tillbaka - sådär 20 år?

Natanael Derwinger - Maria Wetterstrands ex-pojkvän!? - slår återigen huvudet på spiken när han på ett plågsamt tydligt sätt visar upp förfallet i den svenska skolan, detta i Utbildningsradions utmärkta TV-serie Världens bästa skitskola. Visst är han ibland en aning opportun och spekulativ men det är det värt. På nyheterna som föregick kvällens avsnitt meddelades att den (S)-märkta politikern Ole Salsten avgår efter att hans multimiljonklipp i friskolan Baggium uppmärksammats i förra veckans avsnitt av Världens bästa skitskola.

Nåväl, Sverige sjunker successivt längre och längre ner i internationella jämförelser av skolresultat och en KTH-lärare hävdar att i ämnet matematik så är svenska ungdomar idag på närmast u-landsnivå!?

I mitt föregående blogginlägg (Men - tänk om kejsaren är naken!?) så förklarar jag ju att man (läs: jag) inte vill vara en trist bakåtsträvare. Men det vete tusan om det inte börjar bli dags att, när det gäller det svenska skolväsendet, vrida tillbaka skolan sisådär 20 år?

Nä! Vi ska naturligtvis blicka framåt istället, men det brådskar att korrigera de misstag och felaktiga beslut som fattats de senaste decennierna. Miljöpartiet kommer sannolikt prioritera upp skolfrågorna framöver och språkröret Gustav Fridolin, som ju själv är lärare, har både kunskaper och engagemang. Jag är övertygad om att det kan bidra till att MP inför nästa val formulerar en ambitiös men trovärdig skolpolitik som kan bryta nuvarande kräftgång. Det behövs!

tisdag 13 december 2011

Men - tänk om kejsaren är naken!?


Tisdag kväll. Lucia! Trots att det är mindre än två veckor till jul så är det i hällande regn jag tar mig hem från Produktionsstyrelsens möte i Upplands Väsby. Stationseken lyser i mörkret (se bilden).

Återigen har vi i en pausdiskussion över blockgränserna konstaterat att det tycks vara väldigt få av medborgarna och skattebetalarna som förstår vilken betydelse och vilken roll produktionsstyrelsen har. I en kommun där man infört "kundval" så är det produktionsstyrelsen som ansvarar för utförandet av välfärden (vård, skola, omsorg), åtminstone den som fortfarande sker i kommunal regi. Friskolan eller det privata företaget som bedriver äldreomsorg kan vi inte styra över på något sätt. Det gör någon annan, eller?

Den hetaste punkten på vårt möte är utan tvekan det nya systemet för lokalhyra som kommunen inför från år 2012. Tjänstemän och -kvinnor från "kundvalskontoret" (!) förklarar att vi pga Lagen om valfrihet är skyldiga att införa "marknadsmässiga" eller "affärsmässiga" hyror för alla skolor eftersom kommunen inte får gynna de egna verksamheterna jämfört med de privata företag som har kommit in på arenan.

När jag hör kommunanställda röra sig med dessa begrepp, "kunder", "marknadsmässig", "affärsmässig", "konkurrens", "anbud", "upphandling", så blir jag fundersam.

Rektorerna i Upplands Väsbys kommunala skolor skulle behöva lägga all vaken tid på att förbättra skolresultaten som tyvärr ligger i regional eller t o m nationell strykklass. Istället måste nu flera av dem oroa sig för hur de ska få ekonomin att gå ihop nästa år, när de tvingas betala hög lokalhyra för entréhallar och långa korridorer trots att dessa inte kan användas för direkt undervisning.
Jag inser att det kanske är för att öka tydligheten i denna galenskap som vi just denna afton har styrelsemöte i Runbyskolans stora, fina - men dyra! - entréhall.
Men majoriteten i Väsby är ju borgerlig!? Moderaterna har ju hela kommunen i sin hand, precis som i länet, precis som i landet. Ändå har vår moderata, och måste jag erkänna, duktiga och kloka ordförande, lagt mötet i Runbyskolans entréhall just denna kväll. Är det medvetet?

På en direkt fråga från mig, om det är meningen att rektor ska bomma igen flera klassrum och istället hålla lektioner i denna hall, eller kanske istället försöka hyra ut detta utrymme som mässhall till något företag, så svarar tjänstemannen vagt att "man måste tänka kreativt..."

Senare på kvällen, regnblöt framför tionyheterna, så matas jag med regionala nyheter där Stockholm Stads moderata äldreborgarråd kommenterar uppskattande att Caremas ägare, riskkapitalbolagen, ska börja betala skatt i Sverige (!).
"Jo, det är bra att dessa företag betalar skatt i Sverige. Något annat är ju inte acceptabelt."

Något senare är samma äldreborgarråd i bild igen, nu kommenterande ett annat företags kritiserade sätt att bedriva äldreomsorg (Attendo?).
"Jo, det kan man ju förstå att anhöriga inte vill ha sina gamla föräldrar på äldreboenden där sådana brister avslöjats. Det är ju inte acceptabelt. Därför tar vi över vården."

Jag undrar stilla hur mycket detta kostar i upphandlingar, kontrollsystem, brutna avtal, akut övertagande av verksamheten, personalomsättning? Utöver de boendes lidande förstås...

Något senare ett inslag om en gymnasieskola i Stockholm, Tensta gymnasium, eller Tensta Ross som den heter numera. Detta efter att sedan 8 år ha drivits som en "konceptskola" där man köpt koncept, datorer och konsulttjänster för miljontals kronor - istället för att satsa dessa pengar på bra lärare?

Efter 8 år (och minst 40 miljoner kr?) konstaterar stadens gymnasiedirektör att "det har varit en bra satsning" - trots att skolan varken har förbättrat resultaten eller ökat elevantalet.

Denna satsning, "Ross", tycks ha varit ett dyrt sätt att försöka locka elever i det fria skolvalet som vi har numera. Eleverna är "kunder" och ska lockas till skolor. Vad kan man locka med? Dela ut datorer eller läsplattor? Extra mycket självstudier (=håltimmar)? Dataspel på lektionstid? Exceptionellt höga betyg (=betygsinflation)?

Jag kommer att tänka på Frihet (Freedom), boken skriven av Jonathan Franzen som jag kommenterat här på bloggen tidigare. Är det konsekvenser av överdriven frihet vi ser? Vi ska alla förvandlas till kunder, till välfärdskonsumenter? Redan från förskoleåldern ska vi lockas hit eller dit, fram och tillbaks? Vi ska ha full valfrihet? Om något inte fungerar och går i konkurs så är det bara för oss att byta till en bättre skola, ett bättre äldreboende, en bättre vårdcentral? Eller? Är det så lätt för alla? Är det ett effektivt nyttjande av våra skattemedel? Bidrar det till att utveckla svensk välfärd?

Jag känner mig lite yr, förvirrad, lätt illamående. Vart är vi på väg egentligen? Man vill ju inte vara en bakåtsträvare. Och den fullständiga valfrihetens skrud är ju så vackert beskriven, den tycks glimra i guld. Men en obehaglig fundering gnager mer och mer: Tänk om kejsaren visar sig vara komplett naken?

måndag 12 december 2011

Stjärnfall från KI-aulan


Eftersom föregående inlägg rörde Nya Karolinska-bygget så måste jag ju hedra min andra husbonde också, genom att visa kvällens bild av KI-aulan där svetsarbete på hög nivå dokumenterades med min mobilkamera. (Förstora upp bilden för att se lite bättre. Notera ljudnivån intill Thorax trots att mörkret lagt sig. Klockan var dock bara ca 16)

Konturerna av aulan börjar se ganska imponerande ut. Men sedan kommer väl aulan försvinna vid sidan om det mäktiga NKS...

Nåväl, här är länken till webbkamera live.

NKS - Gropen eller Prärien?


I senaste numret av Karolinska Universitetssjukhusets personaltidning Karolina läser jag att sjukhuspersonalen säger "gropen" när de tittar ner på bygget av Nya Karolinska. Byggjobbarna däremot har ett helt annat perspektiv; De säger "prärien".

Så olika kan en byggplats te sig alltså, beroende på vilket perspektiv man har. Sedan har vi ju kranförarna också, som sitter 96 meter ovanför "prärien". För att kranföraren ska veta vem han (eller hon?) pratar med i kommunikationsradion så ska den personen bära orange hjälm. Övriga har blå hjälmar.

Den nya imponerande sjukhusbyggnaden ska börja ta emot patienter 2016 men är helt färdigbyggd först 2017. Då till en byggkostnad av 15 miljarder kronor (om inget oförutsett sker...). Det har ju hela tiden sagts att här ska ges endast högspecialiserad sjukvård. Samtidigt hävdas att byggnaden är utformad så att den erbjuder viss flexibilitet rörande verksamhetsinnehåll. Hursomhelst så ska beslut om verksamhetsinnehållet fattas av landstingsfullmäktige under 2012. Eftersom detta påverkar hälso- och sjukvården i hela länet så är det många frågetecken som måste rätas ut och åtskilliga pusselbitar som ska falla på plats. I bästa fall före beslutet om verksamhetsinnehåll - men om man ska vara realist så blir det nog tvärtom.

Via dessa webb-kameror så kan gropen/prärien skådas (nästan) live.

söndag 11 december 2011

Fågelinfluensa och biosäkerhet

Till skillnad från många av mina partikollegor i miljöpartiet så är jag inte med automatik motståndare till att genmodifiera organismer (GMO). Om man med hjälp av GMO kan ta fram t ex billiga, bra vacciner eller baslivsmedel (ex.vis det gyllene riset) så ser jag positivt på det, men det är naturligtvis oerhört viktigt att sådan forskning görs på ett kontrollerat och klokt sätt där man värderar och mäter risker och ev negativa effekter.

Häromdagen flög en liten notis igenom det svenska nyhetslandskapet, t ex:
Oro över labmuterad fågelinfluensa (DN)
Oro över labmuterad fågelinfluensa (SvD)
Livsfarlig fågelinfluensa skapat (SVT)

Om man går till källan så är det en forskargrupp vid Erasmus Medical Center i Rotterdam, Nederländerna, som i laboratoriet muterat influensatypen H5N1 (kallad fågelinfluensa) så att den fått farligare egenskaper och skulle kunna smitta via luft och mellan människor.

Med tanke på min inledning så kan man i detta fallet diskutera om detta är ett slags GMO eller ej? Virus är ju egentligen inte en organism eftersom virus saknar egen ämnesomsättning.

Hursomhelst så är jag kluven när det gäller denna forskningsnyhet. Det är säkert värdefullt och kan spara liv om vi har bättre kunskap om vilka genotyper av H5N1 som är mest smittsamma för oss människor. Å andra sidan är det alltid lite riskabelt att i laboratorium skapa nya smittsamma agens. Dels så kan misstag ske så att t ex ett virus som detta får spridning. Dels så finns det alltid ett intresse i terroristkretsar för denna typ av "biologiskt vapen". Med andra ord så är det viktigt med god biosäkerhet när man arbetar med farliga smittämnen. Erasmus Medical Center har säkert genomfört detta projekt på ett säkert sätt, men det förvånar mig lite om man utfört detta utan att ha tillgång till ett laboratorium av högsta skyddsklass.
Enligt förteckning i Wikipedia så har EMC endast P3-lab. Om det stämmer att det nya viruset kan smitta via luft i hög grad så skulle det kännas tryggare om man gjort dessa exeperiment i ett P4-lab av den typ som vi faktiskt har i Solna.
Men kanske är informationen på webben inte uppdaterad? Kanske har även EMC ett P4-lab? Jag hoppas det.

onsdag 7 december 2011

Vård är ett lagarbete - för patientens bästa

Förra veckan var det Medicinsk Riksstämma i Stockholm, dvs det som brukar kallas Läkarstämman. Detta viktiga evenemang anordnas förvisso huvudsakligen av Svenska Läkaresällskapet men stämman besöks av ett stort antal professioner och yrkeskategorier. Det är bra eftersom hälso- och sjukvård är ett lagarbete.

Därför förvånar det mig lite när jag i senaste numret av Läkartidningen läser en inledare av Thomas Flodin, ordförande i Stockholms Läkarförening samt ordförande i läkarförbundets etik- och ansvarsnämnd. Thomas Flodin gör i sin text kloka reflektioner kring begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet som ju ska utgöra grund för hälso- och sjukvården enligt Patientsäkerhetslagen.

Vad är det då som förvånar mig? Jo, Thomas Flodin menar, i ett mindre klokt avsnitt, att "Det är läkarkåren...som är bärare av begreppet och fyller det med innehåll. Det är inom läkarkåren som kunskapen finns om vad som vid varje tidpunkt är 'state of the art' i vården."

Som sagt, det förvånar mig (en aning) och gör mig besviken när höga företrädare för landets läkarorganisationer ska försöka peppa sina medlemmar (som nog är betydligt klokare än så) på detta sätt. Som sagt, hälso- och sjukvården är ett lagarbete där de olika professionerna - läkare, sjuksköterska, röntgensjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, biomedicinsk analytiker, psykolog m fl - var och en bidrar med sin unika kompetens. Begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet ges större möjlighet att tydliggöras liksom utvecklas om alla professionerna samarbetar kring det - och kring patienten. Det vet nog även Thomas Flodin innerst inne...

Min ambition som landstingspolitiker är naturligtvis att vårdens samtliga professioner ska ha förutsättningar att lära av, med och om varandra så att vetenskap och beprövad erfarenhet får en konkret betydelse för patienten. På så sätt kan både lidande och till och med liv sparas.

tisdag 6 december 2011

Bragdguldet till fel simmare

På TV-nyheterna hörde jag att den fantastiska simmerskan Therese Alshammar vunnit årets bragdguld för sitt VM-guld på 50 meter frisim i Shanghai - men det är ju fel simmare som får bragdguldet!

Tidigare idag läste jag om Anders Olsson som i höstas vann den årliga Alcatraz-simningen, Swim with the Centurions, vilket är en mycket tuff simning i 12-gradigt vatten där stora vithajar kan dyka upp när som helst. Kika här på resultatlistan (för män, en bit ner). Ganska häftigt att se Anders Olsson från Hagfors i Värmland med en segertid som är 4 minuter snabbare än tvåan.

Speciellt med tanke på att Anders Olsson inte kan använda sina ben.

När jag läser om Anders otroliga prestation så stärks jag i uppfattningen att vi alla kan klara av betydligt mycket mer än vad vi vanligtvis tror om oss själva.

Och som sagt, årets bragdmedalj gick till fel simmare.

Evidensbaserat politiskt beslutsfattande

Jag trädde in som ledamot på landstingets fullmäktigemöte strax före kl 17 ikväll. Ett slags julstämning tycktes ha lägrat sig över hela församlingen och enligt vittnesmål så hade den långa föredragningslistan rullat på förvånansvärt snabbt och smidigt under dagen. Det kanske inte behövde bli någon nattmangling!

Eftersom jag tycker att det hör till att kliva upp i talarstolen när man tjänstgör så valde jag att stödja min partikollega Vivianne Gunnarsson i hennes motion om att öka användningen av hälsoekonomiska analyser som beslutsunderlag. I det sammanhanget introducerade jag ett nytt (?) begrepp i detta forum: Evidensbaserat politiskt beslutsfattande.
Detta begrepp har jag fått med mig från diskussioner med en kollega på Karolinska Institutet, professor Mats Brommels. Jag delar hans uppfattning att de politiska besluten i högre grad kan baseras på en fastare vetenskaplig grund. Viktiga beslut grundade på hälsoekonomiska analyser skulle kunna ses som en del av detta.

Vad hände med motionen? Ja, som alltid (nästan) så blev den naturligtvis nedröstad av den styrande majoriteten som sitter nöjd och tycker att man gjort tillräckligt i det förebyggande arbetet...

Förresten, Mats Brommels är ordförande i det finländska Samfundet Folkhälsan som jag är lite nyfiken på. Är det denna typ av driftform för vård och omsorg vi behöver mer av i Sverige, istället för en "mångfald" av kommersiella företag ägda av riskkapitalister?

Tack för ME/CFS-kommentarer

Tack för vänliga och intressanta kommentarer om ME/CFS som ni gjort här på bloggen i tidigare inlägg sedan 1 december. Vid dagens fullmäktigemöte i Stockholms Läns Landsting så debatterades äntligen Miljöpartiets interpellation om denna sjukdom. Tyvärr hade jag själv pga mitt arbete inte möjlighet att tjänstgöra under den delen av fullmäktige men när jag anlände strax före 17 så fick jag en snabb resumé av vårt landstingsråd Raymond Wigg. Enligt honom så hade det varit en bra debatt där ansvarigt landstingsråd på Alliansens sida, Stig Nyman (KD), hade följt upp sitt skriftliga svar på ett uppriktigt och ärligt sätt, tyvärr kanske väl negativt när det gällde ev fortsättning på DS-projektet mm (?).

Detta gjorde mig naturligtvis både förvånad och bekymrad. Nåväl, med lite tur så finns fullmäktigemötet tillgängligt på webb-tv redan imorgon. Då ska åtminstone jag titta på denna debatt i efterskott.

måndag 5 december 2011

Lilla Durban!? Mer resultat i Väsby än i Sydafrika?

Det är oroväckande tyst från COP17 i Sydafrika. Inte så konstigt kanske eftersom förväntningarna är nedskruvade till praktiskt taget noll?

Nåja, i Upplands Väsby (min hemkommun sedan några år) så har man en tradition att anordna ett mini-COP. I år kallades det därför Lilla Durban när det anordnades den 24 november.

Klimatforskaren Marcus Carson från Stockholm Environment Institute var inbjuden för att föreläsa om hur viktigt ett lokalt engagemang är för internationellt hållbar utveckling.
Under dagen informerades också om det klimatavtal som företag i Väsby kan teckna. I dagsläget så har minst 24 lokala företag undertecknat avtalet och målet är 50 företag om ett år.

Lilla Durban; Bra initiativ tycker jag. Det är i enlighet med devisen Think global, Act local!
Det gäller verkligen att vi alla anammar det synsättet.

söndag 4 december 2011

Vård för torterade - hellre billig än bra!?

När Miljöpartiets landstingsgrupp hade möte i torsdags kväll så upprördes vi över ett par saker som nyligen uppmärksammats. Det ena var vad som förefaller vara ett svartbygge (!) utfört av SL i Ulvsunda. Lika ofattbart som oacceptabelt!

Något vi blev än mer upprörda över var att i en upphandling av vård för tortyrskadade så utsågs vinnande anbudet mer utifrån att det skulle kosta så lite som möjligt istället för att se till god kvalitet. Uppdraget går nu till ett företag som ännu inte har rätt bemanning för uppgiften. Under de senaste 26 åren har Röda Korsets center för torterade flyktingar skött denna svåra uppgift på ett bra sätt, vad jag vet. Som centrets fd chef skrev på DN Debatt häromdagen så håller nu 26 års samlade kunskap och erfarenhet på att gå till spillo. "Det är en fullständigt oansvarig kapitalförstöring."

Jag kan inte annat än hålla med. Alliansen i Stockholms Läns Landsting fortsätter forcera konkurrensutsättningen av välfärden på ett sätt som i längden inte gagnar vare sig patienter eller skattebetalare.
Jag blir alltmer övertygad om att Alliansen gör detta med öppna ögon. Man är medveten om de negativa effekterna eller riskerna, men hänsyn till detta får stå tillbaka för brådskan att hinna "sälja ut" så mycket som möjligt under innevarande mandatperiod.

KI:s nya spektakulära aula - piratkopia av hotell?


Har Gert snöat in på trianglar? Den Gert jag syftar på är den i Sverige världsberömde arkitekten Gert Wingårdh som ritat Karolinska Institutets spektakulära aula. De trianglar jag syftar på är fönstrens form som väl i princip ska täcka hela fasaden.

Det är nämligen så att en person i min absoluta närhet, en person med stort intresse för design och form, påpekade lite försynt att "Det är väl lustigt att fasaden på KI:s nya aula ser nästan exakt likadan ut som det nya hotellet i Kista. Verkar lite fantasilöst..."

Hotellet är Scandic Victoria Tower, också ritat av Gert Wingårdh.

Nåväl, som miljöpartist ser jag ju positivt på återvinning, även när det gäller arkitektur och design. Och aulans form är ju ändå lite annorlunda, även jämfört med Kista-hotellet!

Som synes av bilderna tagna i fredags så fortskrider bygget. Några byggare har skojat till det lite genom att hissa en handmålad piratflagga.

Som tidigare nämnts här på bloggen så kan man se bygget (nästan) live via denna webb-kamera.

lördag 3 december 2011

Är forskning om MS 30 ggr viktigare än forskning om ME?

Som jag nämnt tidigare så kommer alltså miljöpartiets interpellation om ME/CFS att debatteras i landstingsfullmäktige på tisdag.
Debatten kan så småningom ses på landstingets webb-TV.

Från en av företrädarna för RME (Riksföreningen för ME-patienter), Anne Örtegren, har jag fått veta att en av de största ideella finansiärerna av ME/CFS-forskning, CFIDS Association of America, just nu genomför en kampanj för att samla in pengar till biomedicinska forskningsprojekt inför 2012. Om man skänker pengar före 7 december tredubblas summan!

Anne är själv med som en profil i insamlingen, som kallas Catalyst Fund.

Som Anne själv påpekar så är det viktigt att uppmärksamma det faktum att ME/CFS-forskningen går 30 gånger långsammare än MS-forskningen p g a finansbristen!

I rubriken till detta blogginlägg frågar jag om forskning om MS är 30 ggr viktigare än forskning om ME? Svaret är naturligtvis Nej! Det betyder definitivt inte att jag förringar MS på något sätt, tvärtom. Men när det gäller forskning om ME/CFS så finns så oerhört mycket kvar att göra.

Forskning och kreativitet - servettbrytning och virusproteiner

I dagens SvD fastnar jag - till min egen förvåning - för en intressant artikel om den katalanske konstnären Joan Sallas. Vilken konstform är det som Sallas ägnar sig åt? Jo, servettbrytning! Joan Sallas skapar fantastiska saker bara med hjälp av linnetyg och fingerfärdighet - och förmodligen en hel del tid och tålamod. I februari visas en del av hans verk på Hallwylska muséet i Stockholm. Det vill jag inte missa!

Joan Sallas säger själv att "För mig är vikkonsten en symbol för livets och språkets organisationsstruktur. Berg, blommor, människor utvecklar sig. Syrekedjor är också vikta, till och med atomernas förbindelser. Och hela universum är veckning och utveckling. Ingen veckning utan utveckling."

Om Sallas kommer till Stockholm i samband med utställningen på Hallwylska så kanske man skulle passa på att göra något med kreativ servettbrytning för livet? Det skulle kunna bidra till att åskådliggöra medicinsk forskning på ett vackert och roligt sätt apropå mitt tidigare inlägg. En idé att fundera vidare på!

Med anledning av detta tema så kommer jag att tänka på Foldit, det dataspelsprogram som i höstas bidrog till att lösa ett vetenskapligt problem, nämligen hur ett HIV-protein är vikt.

Jag tror vi kan vinna mycket i kreativitet på att knyta t ex medicinsk forskning till dataspelsliknande applikationer men framförallt till olika konstformer och kulturella uttryck. Ojoj! Nu fick jag massor av idéer!

Dansa min doktor!

En lika stor som viktig utmaning är att åskådliggöra och förklara forskning på ett intresseväckande och begripligt sätt. Kulturjournalisten Hanna Fahl tycker att vi ska utmana elitismen i den slutna forskarvärlden med ett par danssteg. Det hon syftar på är den tävling som den renommerade vetenskapliga tidskriften Science anordnar sedan några år tillbaka: Dance your PhD!

Nyligen utsågs årets vinnare, en forskare vid University of Western Australia som i humoristisk koreografi och skickligt filmat lyckas dansa följande:
Microstructure-Property relationships in Ti2448 components produced by Selective Laser Melting: A Love Story

Den dansade kärlekshistorien handlar om hur svårt det är att skapa en nära och varaktig relation mellan benvävnad och olika titanlegeringar, t ex vid byte av höftled. Härligt kreativt!

Fler "doktors-danser" kan ses på vimeo.com

Hmmm, jag undrar förresten hur jag skulle dansa min egen avhandling med titeln
Glycoprotein B of human cytomegalovirus : target for neutralising antibodies, ligand for cellular receptors, inducer of autoimmunity?

Jag skulle behöva en hel studentklass att agera dansande celler, virus och antikroppar...

torsdag 1 december 2011

Internationella AIDS-dagen

Idag är det Internationella AIDS-dagen. En HIV-infektion behöver idag inte vara dödlig, åtminstone inte om man lever i ett land tillräckligt rikt för att kunna kosta på sina invånare bromsmediciner. Men sån tur har förmodligen inte majoriteten av de drygt 34 miljoner HIV-smittade i världen.
För mer information om HIV och AIDS ur internationellt respektive svenskt perspektiv, se UNAIDS samt Smittskyddsinstitutet.

Imorgon fredag hoppas jag hinna gå på en disputation där en kollega ska försvara sin avhandling om tripeptiden GPG och dess lite mystiska effekt på HIV-virusets replikation och smittsamhet. En tidigare avhandling finns sammanfattad på webben:
Effect of the tri-peptide glycyl-prolyl-glycine amide on HIV-1 replication

När det gäller forskningen för att hitta ett effektivt vaccin mot HIV så var det tyvärr ett tag sedan man hörde någon lovande nyhet. Det är frustrerande att HIV, detta lilla virus, fortfarande gäckar den medicinska vetenskapen...

Förberedelser inför fullmäktige

Ikväll träffades delar av miljöpartiets landstingsgrupp för att diskutera och förbereda ärenden inför fullmäktigemötet på tisdag 6/12.
Förhoppningsvis ska nu MP:s interpellation om ME/CFS komma upp till debatt.
Därutöver är det ärenden av olika sort, t ex motioner från MP rörande hälsan hos ensamstående föräldrar, samt att öka användning av hälsoekonomiska analyser som beslutsunderlag.

MP:s gruppledare i landstinget, Yvonne Blombäck, kommer debattera en interpellation hon lagt rörande ordningsvakters befogenheter i kollektivtrafiken.
Apropå Yvonne så har hon idag publicerat ett debattinlägg om att slopa de obehagliga, och i vissa fall farliga, spärrarna i kollektivtrafiken.

Vad har Norge...

...som inte vi har? Ja, det frågar jag mig efter att, från RME, ha fått tips om att norska Stortinget inte bara debatterat ME/CFS-frågan på ett kunnigt och engagerat sätt, utan att norska regeringen också beviljat 2 miljoner extra i forskning. Hälso- och omsorgsministern menar att det är för att vi idag fortfarande vet för lite om denna sjukdom. I Sverige tycks just detta faktum, att vi fortfarande vet för lite om ME/CFS, vara det starkaste skälet till att inte tillskjuta forskningsmedel! Märkligt.