måndag 31 december 2012

Gott Nytt 2013!!!


Med tanke på mitt föregående inlägg så önskar jag verkligen oss alla ett riktigt Gott Nytt År, och att vi under 2013 på ett tydligare sätt kan skönja vägen mot en hållbar framtid.

Men ikväll är det fest, så:

GOTT NYTT ÅR!!!



Inför 2013 - dags för klarspråk om klimatet!

När jag skriver detta så har vi 12 timmar kvar av år 2012. Det har varit ett händelserikt år på flera sätt men det som ändå satt en stor prägel på det gångna året för egen del är den på samma gång skrämmande och förbryllande tystnad som råder kring den globala uppvärmningen och risken för klimatförändringar.

Det rör sig denna gång om den största och viktigaste pedagogiska utmaningen som mänskligheten står inför. Som så ofta vid pedagogiska utmaningar så brukar man försöka göra liknelser av olika slag. Ett exempel kan vara följande:
Jag mår inte riktigt bra och går därför till en läkare som efter undersökningen förklarar att jag riskerar att dö om jag inte ändrar levnadssätt. Jag tvivlar på doktorn och går därför till en annan för att få en "second opinion". Även denna läkare förklarar samma sak. Efter att ha konsulterat 10 olika läkare så har 9 av dessa varit tydliga med att jag måste leva sundare för att inte riskera att dö knall och fall inom ett år. Den 10:e läkaren däremot förklarar att de övriga har fel och att jag är frisk som en nötkärna och kan fortsätta stressa, äta fet snabbmat, röka och dricka en halv flaska vin om dagen. Bör jag då lyssna på den 10:e doktorn eller är det klokare att lita på majoriteten av experter och följa försiktighetsprincipen?
Valet borde inte vara så svårt. Åtminstone inte om jag lyckas undvika att drabbas av svårartad förnekelse...

Men varför är det då så svårt att få gehör för motsvarande varningar rörande framförallt koldioxidutsläpp och effekter på vårt framtida klimat? Jo, som professor Johan Rockström förklarar i gårdagens SvD så har vi människor svårt att anpassa vårt beteende utifrån risker vilkas konsekvenser ligger decennier fram i tiden. Detta gäller inte minst politiker som av logiska skäl tänker endast i mandatperioder.

På DN Debatt denna årets sista dag så påtalas av Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute, samt Lisa Sennerby Forsse, rektor för Sveriges Lantbruksuniversitet, att klimatförändringen är ett hot och att Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning.

I Sveriges Radios program Publicerat där man debatterar mediefrågor, så ställer Johannes Ekman den högst relevanta frågan om medierna har glömt klimathotet? Eller formulerad på ett bättre sätt så undrar Ekman: Hur länge ska vi i media tillåta att politikerna låter det alltmer alarmerande klimathotet glida bort från sitt självklara fokus i samhällsdebatten?

Detta problem åskådliggjordes på ett förvånansvärt tydligt sätt i radions Lördagsintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) strax före jul. Klimatfrågan berördes inte med ett ord under hela intervjun som snarare hade fokus på kortsiktiga frågor om ekonomi och sysselsättning.

I politikerns naturliga överlevnadstaktik ligger att inte ta upp långsiktiga och samtidigt plågsamma och obehagliga åtgärder eftersom sådant med största sannolikhet är detsamma som politiskt självmord. Icke desto mindre så är vi idag i det läget att den politiker som medvetet undviker sin moraliska skyldighet att, på lokal eller global nivå, ta itu med den globala uppvärmningen och klimathotet riskerar ett långt värre straff än politiskt förbleknande. Straffet riskerar nämligen att bli oförstående och hatiska fördömanden från framtida generationer som med ett smärtsamt facit i hand frågar sig hur deras förfäder kunde vara så dåraktigt fartblinda - och egoistiska.

Vi har ont om tid. En sann omställning måste påbörjas snarast och det är allas vår skyldighet att bidra till den. Men vi politiker får inte blunda för det särskilda och mycket tunga ansvar vi bär. Detta för att vi ska kunna se våra barn och barnbarn i ögonen och ärligt kunna säga: Vi gjorde vårt bästa.



söndag 30 december 2012

Fragmenteringen av svensk vård försvårar utbildning och forskning

Budskapet i rubriken har jag framfört vid åtskilliga tillfällen här på bloggen, bl a i samband med en landstingsmotion i våras:
Tryck på pausknappen! Det är dags att utvärdera konkurrensutsättningen i vården

Liknande varningar har även framförts av landstingsrevisorerna t ex rörande laboratoriemedicinen.

I Dagens Nyheter så är det idag ett stort antal professorer och verksamhetschefer vid samtliga ortopediska kliniker på landets universitetssjukhus som pekar på delvis samma problematik:
Universitetssjukhusen behöver vanliga patienter

För att säkerställa kvaliteten av Sveriges framtida sjukvård så föreslår artikelförfattarna följande:

  • Låt universitetssjukvården behålla en tillräckligt stor patientbas för att klara sina uppdrag på både kort och lång sikt.
  • Låt universitetssjukvården konkurrera på lika villkor med övriga aktörer i vården genom att ge universitetssjukvården möjlighet och uppdrag att bedriva basal verksamhet i specialiserade och från akut verksamhet åtskilda enheter inom och i universitetssjukvårdens omedelbara geografiska närhet.
  • Alla aktörer som etablerar sig i samband med vårdvalsprocessen måste åta sig ett utbildnings- och jouransvar i samråd med universitetssjukvårdens företrädare.
Dessa åtgärder skulle underlättas av bildandet av universitetsmedicinska centra där landsting, medicinsk fakultet och privata vårdgivare, formaliserat och strukturerat, samverkar kring sjukvård, forskning och utbildning.

Dessa förslag är till stor del självklarheter men de tål definitivt att upprepas eftersom de kvarstår att förverkliga. Integreringen av vård och FoUU är en ödesfråga för en långsiktigt hållbar hälso-och sjukvård.
Därför lyfte jag frågan i den nyligen debatterade interpellationen i landstingsfullmäktige:
Den nödvändiga kombinationen vård, forskning, utveckling och utbildning (FoUU) i avtal och ägardirektiv

Det var också bakgrunden till att landstingsrådet Stig Nyman (KD) bjudit in ledningen för Capio St Görans sjukhus att diskutera dessa frågor tillsammans med oss i landstingets forskningsberedning. Här kan emellertid bilderna gå isär en aning: Ska universitetssjukvården få behålla en större patientbas, eller ska privata aktörer kunna utöka sin akademiska anknytning och samverkan?

Det ena kanske inte behöver utesluta det andra?



Miljöborgarrådet anmäld till Slöseriombudsmannen

Hotet mot Årsta holmar har beskrivits på denna blogg vid ett flertal tillfällen, och tillsammans med två partikollegor har jag också publicerat debattinlägg på svd.se:
Bevara Årsta holmars unika natur
Exploateringen drivs på eget bevåg

Idag meddelas på Svenska Dagbladets ledarsida att det egensinniga miljöborgarrådet Per Ankersjö (C) anmälts till Slöseriombudsmannen, SlösO. Motivet för en anmälan är lättförståeligt:


En av kommentarerna till nyheten anger att:
Med vänner/aktiva medlemmar som Ankersjö...behöver C inga fiender.

Så är det. Förhoppningsvis kan denna märkliga fixering vid att exploatera de - än så länge - unika holmarna begravas snart.


lördag 29 december 2012

Britter förundras - eller förskräcks? - över privatiserad svensk sjukvård

I ett tidigare blogg-inlägg (I had a phone call) beskrev jag hur jag blev uppringd av den brittiska tidskriften The Guardian som ville ha en miljöpartistisk kommentar till hur driften av sjukvården utvecklats i Sverige och i Stockholm. Jag hänvisade vidare till vår sjukvårdspolitiska talesperson Helene Öberg men har inte hört om det blev något inslag. Hursomhelst, av partikollegor i det Analytiska nätverket fick jag häromdagen tips om en artikel i just The Guardian (Private healthcare: the lessons from Sweden).

Trots några faktafel, där den brittiske journalisten har svårt att skilja på vård och omsorg i statlig (?), kommunal eller landstingsregi, så är det definitivt en intressant artikel som ger lite perspektiv på den experimentverkstad som Sverige, och framförallt Stockholm, utgör idag, åtminstone i internationell jämförelse:

Despite its reputation as a leftwing utopia, Sweden is now a laboratory for rightwing radicalism. Over the past 15 years a coalition of liberals and conservatives has brought in for-profit free schools in education, has sliced welfare to pay off the deficit and has privatised large parts of the health service.

På annan plats i artikeln kommenteras Nya Karolinska Sjukhuset (NKS):
In Stockholm, more than 500 beds are being removed from the county's best known health centre, the Karolinska University hospital, and the services are being moved into the community to be run by private companies, a policy that in England would almost certainly lead to demonstrations.

Det förefaller alltså som att det relativt liberalkonservativa England förundras, dels över den höger-radikala vind som förändrar den svenska välfärden i grunden, dels över den passivitet med vilken svenskarna eller stockholmarna bevittnar detta. På sätt och vis delar jag den förvåningen.

När jag läser artikeln så påminns jag återigen om invigningsceremonin vid London-OS i somras. Ett av inslagen var en storslagen hyllning till National Health Service (NHS), dvs den statliga sjukvården i Storbritannien. Där kan jag som landstingspolitiker känna mig avundsjuk. Den svenska vårdpersonalen förtjänar något liknande, men en motsvarande hyllning känns på flera sätt mycket avlägsen...


måndag 24 december 2012

Från oss alla...





... till er alla, så önskar vi från Torsåker En Riktigt GOD JUL!







fredag 21 december 2012

Capio St Görans sjukhus vill satsa på FoUU men saknar tydligt uppdrag

För några veckor sedan debatterade jag i Stockholms landstingsfullmäktige min interpellation rörande behovet att tydliggöra FoUU-uppdraget (forskning, utveckling och utbildning) i vårdavtal och ägardirektiv.
Detta eftersom FoUU är en absolut förutsättning för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård.

Igår hade vi möte i landstingets forskningsberedning och ordförande Stig Nyman hade tagit tillfället i akt att bjuda in ledningen för Capio St Görans sjukhus. Föredömligt av Stig!
Till min något förvånade förtjusning så bekräftade också sjukhusets vice VD att det verkligen råder en otydlighet i St Görans FoUU-uppdrag eftersom vårdavtal och andra dokument hänvisar till varandra på ett närmast Moment 22-liknande sätt.

Fyllda av julstämning så verkade vi alla vara rörande eniga om att detta måste åtgärdas. Kändes bra!

Utöver ovanstående så fick vi också en mycket bra presentation av hur de Akademiska vårdcentralerna (AVC) utvecklats. Och under 2013 så ska nuvarande fyra fördubblas till totalt åtta. Jättekul! Och viktigt.

fredag 14 december 2012

BabyNes och skolskjutning - barnasorg i olika tappning

På SVT Aktuellt visades i kväll ett inslag om Nestlés nya "innovativa" produkt BabyNes vilket i princip är en espressomaskin förbröstmjölksersättning. Väldigt hippt, men vem har egentligen behov av detta? Nej, BabyNes är en fullständigt onödig produkt som snarare riskerar att skada och döda istället för att gagna barnen. Detta är egentligen ingen nyhet. Jag uttryckte ungefär samma uppfattning under sensommaren:
BabyNes - Bröstmjölk i kapslar!?

En annan sorgeväckande nyhet ikväll var uppgiften om ännu en skolskjutning i USA. Denna gång i Connecticut där kanske ett trettiotal människor dödats varav de flesta var barn mellan 5 och 10 år gamla.

Det är en väldigt enkel logik att där det saknas skjutvapen så förekommer svårligen dödsskjutningar. Men där man ser det som alla människors rätt att beväpna sig så inträffar tragedier av detta slag. I USA finns så många skjutvapen i privat ägo att det statistiskt sätt blir i genomsnitt ett skjutvapen per invånare. Så länge det är på det viset så kommer det ske nya skrämmande dödsskjutningar med många offer och lidande.

Allra sist i Aktuelltsändningen meddelas att USA:s president Barack Obama beordrat flaggning på halv stång i hela landet. Tyvärr inget annat än en meningslös symbolhandling, som sannolikt kommer upprepas av han själv eller hans efterträdare. Vapenkontroll var en "icke-fråga" i valrörelsen nyligen. En bättre nyhet hade varit om presidenten haft möjlighet att beordra införande av mera restriktiva vapenlagar.

söndag 9 december 2012

Bakslag för ME-forskningen - Inga statliga medel till Rituximab

Jag har i flera tidigare inlägg berört de mycket intressanta och lovande forskningsresultaten från Norge där doktorerna Fluge och Mella behandlat ME-patienter med en immunsupprimerande monoklonal antikropp, Rituximab (MabThera).

Norska Forskningsrådet har tyvärr meddelat att de inte beviljar medel till den planerade stora uppföljningsstudien om cancermedicinen Rituximab som behandling för ME/CFS. Detta trots att Rituximab ju visat mycket lovande resultat hittills, 2/3 får effekt och några patienter har i princip blivit friska. Ännu en gång står ME/CFS-patientgruppen utan stöd, forskningsmedel och effektiv vård.



Det är olyckligt 
för de tusentals, eller snarare miljontals, ME/CFS-patienter som finns runt om i världen att denna studie inte kommer igång. Som en reaktion så startas nu två privata insamlingar i Norge:

Norges ME-forening: Kronerullingsaksjonen
http://me-foreningen.com/meforeningen/?p=4701

Patientdriven stiftelse, startad av Maria Gjerpe: MEandYouFoundation.no

En Rituximab-studie skulle teoretiskt sett kunna genomföras i Sverige med det patientunderlag av ME-sjuka som finns här. ME/CFS-patienterna i Stockholm skulle kunna ha en ljus framtid, där de ingår i biomedicinsk forskning kring sjukdomsmekanismer och får chans att delta i behandlingsstudier med Rituximab eller andra immunmodulerande medel. Detta om ME-mottagningen på Danderyds sjukhus permanentades. Det motsatta scenariot är att ME-mottagningen läggs ned om ett år då nuvarande projektperiod avslutas. Då står ME/CFS-patienterna åter utan vård, forskning och hopp. Personligen ser jag inte det som ett tänkbart alternativ.
Avslutningsvis en ödmjuk påminnelse:
Du hjälper väl till att rösta fram forskningsmedel för att förbättra diagnostik och behandling av ME? Det är bara 3 dagar kvar nu...



Misslyckandet i Doha och Förbifart Stockholm

Jag blev trots allt lite förvånad att COP18 i Doha faktiskt resulterade i en ny internationell överenskommelse. Samtidigt kan denna överenskommelse inte ses som annat än ett nytt misslyckande eftersom det enligt forskarna pekar ut en framtid med minst 4 graders temperaturhöjning.

Som jag tidigare varit inne på så blir det allt tydligare att våra folkvalda representanter i dessa möten och förhandlingar inte har tillräcklig styrka eller mandat för att kunna fatta nödvändiga beslut. När vi ser egoistiskt nationellt agerande och politisk feghet segra över förnuft och vetenskapliga fakta så är blir det allas vårt ansvar att hitta, utifrån flera avseenden, gränsöverskridande kreativa och framtidsinriktade lösningar för att nå den omställning som måste komma till stånd.

I Dagens Nyheter läser jag idag ett viktigt debattinlägg med rubriken
Riksdagen måste stoppa Förbifart Stockholm med ingressen:
Den 13 december ska riksdagen besluta om infrastrukturpropositionen, där Förbifart Stockholm är det tyngsta enskilda projektet. Projektet måste stoppas för att klimatmålen ska kunna nås. De analyser regeringen grundar sitt ja på håller inte längre, skriver företrädare för Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm.

Det finns flera bra kommentarer till debattinlägget som pekar på hur Förbifarten strider mot Sveriges och Stockholms officiella linje att ligga i framkant när det gäller att hejda växthuseffekten. Likaså att projektet med största sannolikhet kommer försämra folkhälsan. Som om inte detta vore tillräckligt med argument mot Förbifart Stockholm så pekar alla erfarenheter på att denna typ av infrastrukturprojekt blir betydligt dyrare än beräknat. Och det är vi skattebetalare som får betala notan.

Miljöpartiet menar att Förbifart Stockholm borde kallas vid dess rätta namn, nämligen Björntjänst Stockholm. Satsa dessa miljarder på att förbättra kollektivtrafiken istället!


lördag 8 december 2012

Havsörn på besök



När jag skriver detta befinner jag mig tillsammans med M i Roslagen, närmare bestämt vid Väddöviken som för dagen visar upp sig i en vacker vinterskrud.


Lagom till den sena lördagsfrukosten så dyker havsörnen upp, eller rättare sagt ett havsörnspar. På bilden nedan ses de båda i varsin grantopp.


Jag förbannar mig själv att jag inte tagit med en riktig kamera! Men, i detta fallet så får det duga med mobilkameran - och en kikare framför kameralinsen.
Då kommer man trots allt tillräckligt nära för att kunna dokumentera hur örnen breder ut sina mäktiga vingar och svävar iväg efter en behaglig paus i den högsta granens topp.





fredag 7 december 2012

COP18, Paul McCartney and Meatfree Monday


Tyvärr så är nyhetsrapporterna från klimatmötet COP18 i Doha i enlighet med vad man kunde befara. Våra folkvalda (?) representanter i detta sammanhang lyckas inte nå den viktiga överenskommelse som är nödvändig för att bromsa den globala uppvärmningen. En fråga som gör sig alltmer påmind är: Vad gör vi när vi inser att våra högsta representanter inte lyckas komma överens? Vilka nätverk eller instanser kan då folken runtom i världen bilda och ansluta sig till, för att åstadkomma en förändring?

En av de officiella hemsidorna för COP18 är ganska glättig och passar på att göra turist- och investeringsreklam för Qatar. Men på samma hemsida så kan man också läsa hur Paul McCartney uppmanar COP18 och världen att ansluta sig till den rörelse som förespråkar en minskad köttkonsumtion. Detta eftersom köttproduktion orsakar förhållandevis stora utsläpp av koldioxid (dessutom är det klart ohälsosamt för oss att äta i genomsnitt 85 kg kött per år, vilket vi gör idag).

Paul McCartney informerar om att "köttfria kampanjer" har hållits i 22 länder, och att ett flertal städer tagit initiativ  städer som Gent, Bremen, San Fransisco och Los Angeles.

Visst är det trist att en miljömedveten stad och region som Stockholm inte är beredd att ansluta till täten av dessa kampanjstäder. Förklaringen tycks vara att den styrande majoriteten dels ser det som en meningslös symbolhandling, dels värnar alla människors frihet att äta vad, och hur mycket som helst. (Frihet, Freedom? Påminner mig om en bra bok med ett tankeväckande budskap...)

Jag kan uppskatta en god köttbit, men har på senare tid dragit ner på min köttkonsumtion till förmån för vegetariska alternativ. Det känns bra både för kroppen och knoppen.
För mer information om köttfria måndagar så tipsar Sir Paul MacCartney om www.meatfreemondays.com


onsdag 5 december 2012

Hjälp svårt sjuka - Rösta för att stödja ME-forskning!




Det lackar mot jul - en tid av givmildhet och omtanke. Förhoppningsvis känner du av detta redan nu och är beredd att skänka någon minut av din tid för att hjälpa svårt sjuka människor.
Här nedan väljer jag att ge utrymme för ett viktigt budskap från Riksföreningen för ME-patienter, RME.
Om du undrar vad ME är för slags sjukdom så kan du få mer information på RME:s hemsida, eller i tidigare blogginlägg, t ex  Emily kan inte svara längre.

Jag vill be dig ta någon minut av din tid för att läsa nedan och rösta så att denna viktiga forskning kan få nödvändigt stöd. Varmt tack på förhand!

Michel Silvestri, med dr
Landstingspolitiker
Stockholms läns landsting





From: Representant för Riksföreningen för ME-patienter (http://www.rme.nu)
Sent: den 3 december 2012 22:55
Subject: Hjälp oss att vinna pengar till ME/CFS-forskning - rösta på webben

Hej igen! 
Eftersom vi ständigt får avslag både från statliga fonder och privata stiftelser, är dessa webbomröstningar där företag delar ut medel en av få framkomliga vägar för ME/CFS-forskningen. Ännu viktigare idag att vi ser till att den kanadensiska biobanken kommer igång. Rösta dagligen enligt nedan och be andra om hjälp. Projektet ligger just nu 110 röster från tiondeplatsen, som garanterar medel och ger chans till den stora vinsten på ca en miljon kr.

Rösta och sänd gärna nedanstående till familj, vänner och kontakter. Det tar bara någon minut om dagen att rösta och vi behöver sannerligen varje krona/dollar! Man kan rösta både med eller utan Facebook.
Nu pågår en omröstning där biomedicinsk ME/CFS-forskning kan vinna upp till en miljon kronor. Det är den kanadensiska försäkringsbolaget Avivas årliga utdelning av medel till välgörande ändamål, där en nystartad klinik i Vancouver kan vinna $150.000 för biomedicinsk forskning kring ME/CFS. Man kan rösta från alla länder runt om i världen.

Rösta dagligen från 3 till 12 december. Såhär gör man:

1) Öppna länken nedan (eller googla ACF13624):

2) Första gången måste du registra dig (görs endast en gång). Klicka på “Register” i övre högra hörnet. Du kan välja att logga in via ditt Facebook-konto, eller via webben/mejlen. För det senare, fyll i din e-postadress, välj ett lösenord, klicka “Register”. Du kommer nu att få ett bekräftelsemejl för att slutföra din registrering (om det inte dyker upp, kolla din skräppostmapp, eller vänta lite, då Aviva-sidan kan vara överbelastad och ta lite tid).

3) Navigera till vårt projekt, Complex Chronic Diseases Clinic, genom att gå till denna länk: http://www.avivacommunityfund.org/ideas/acf13624
 (eller googla ACF13624)

4) Klicka på “Sign in” i övre högra hörnet. När du har loggat in, ska du komma direkt tillbaka till sidan för Complex Chronic Diseases Clinic (om inte, använd länken ovan igen). Klicka på den blå “Vote”-knappen. Det ska komma upp en ruta där din röst bekräftas och knappen ska bli grå – då har din röst gått igenom.

5). Rösta igen imorgon! Gå då direkt till:


Logga in och klicka ”Vote”. Rösta igen varje dag i tio dagar. Sista dagen är 12 december. Om vårt projekt är på Topp-10 då, kommer det att vara ett av de som tilldelas pengar, i bästa fall $150,000 – mycket pengar för biomedicinsk ME/CFS-forskning.

Tusen tack för hjälpen!



PendeltågsKAOS


Idag den 5 december 2012 tycks pendeltågstrafiken ha en av sina sämsta dagar. Jag inledde min resa till Flemingsberg med 45 min väntan på stationen i Upplands Väsby. Förseningar pga "rådande väderlek".

Under merparten av väntan stod det på informationstavlan att tåget skulle avgå om 1 minut (!?)
Samtidigt dånade Uppsalatåget o andra regionaltåg fram utan problem.
Till slut kom tåget och, som packade sillar tog vi oss i snigelfart till Centralen. Där skulle tåget tas ur trafik och vi skulle få byta till det tåg som, enligt uppgift, låg hack i häl. Sedan ändrades informationen; vårt tåg skulle fortsätta. Det märkliga var emellertid att vi inväntade tåget bakom - och sedan fick det köra först, mot samma destination!

När vi väl började rulla så var det inte långt. På bron mellan Centralen o Södra station stannade vi pga tågkö. När jag skriver detta har vi stått still här i en och en halv timme! En vänlig anställd ordnar så att kissnödiga kan få lätta i plastpåse inne i förarhytten. Uppskattat av många!

Jaha, jag inledde min resa för tre timmar sedan och har kommit från Upplands Väsby till (nästan) Stockholm Södra. Nu har vi just fått information om att tåget ska försöka backa tillbaka till Centralen.

Två frågor uppenbarar sig:
1. Ska jag ändå försöka ta mig till KI i Flemingsberg? Hur i så fall?
2. Vintern är här men idag är det bara ca 4 minusgrader och lite yrsnö. Hur kan detta orsaka problem av denna magnitud?

Förresten, en tredje fråga:
Hur ska det gå när den riktiga vintern slår till?


När jag skriver dessa sista rader, som ett tillägg, så har det gått fyra och en halv timme sedan jag kom till Upplands Väsby station imorse. Nu har både tåget och jag backat till Centralen och sedan till Karlberg där jag promenerat - genom snöstorm - till Karolinska Institutet. Efter det inser jag att trafiken, bil såväl som tåg, kan ha svårigheter att rulla. Kanske var det idag som den riktiga vintern slog till...



tisdag 4 december 2012

Heldag i landstingsfullmäktige

Vilken tur! Jag hade ju tagit ledigt från arbetet idag för att tjänstgöra i landstingsfullmäktige. Detta för att kunna debattera min interpellation rörande den viktiga kombinationen Vård, Forskning, Utbildning.
Och det var som sagt tur att min interpellation kom upp till debatt trots ett helt koppel, dessförinnan, av engagerande och tidskrävande interpellationer rörande den numera lika beryktade som skandalösa försäljningen av Serafens vårdcentral. Även dessa interpellationer var både viktiga och intressanta, faktiskt så pass att jag inte kunde hålla mig ifrån talarstolen.

Jag tjänstgjorde större delen av dagen. Fullmäktigesammanträdet inleddes kl 9.30 och avslutades strax före 19.30 ikväll. Bilden visar en vackert vinterskrudad Kungsholms kyrka som jag passerade på väg till pendeltåget för hemresa.

På dagordningen fanns ett antal motioner som under eftermiddagen debatterades utförligt, och ibland lite halvsmutsigt. Den första motionen som avhandlades var MP:s förslag om att minska köttkonsumtionen i landstingets verksamhet. Kanske rentav införa en köttfri dag (Meatfree Monday?) som tydligt ställningstagande från politikens sida, för en både hälsosammare och klimatvänligare mat.
Se figuren nedan som visar - tyvärr - uppåtpekande kurvor för köttkonsumtion, tjocktarmscancer samt koldioxid.



Samtidigt med oroväckande tröga klimatförhandlingar på COP18 i Doha så skulle Stockholms läns landsting kunna gå före genom ett symboliskt viktigt beslut för att bryta dessa negativa trender. Men icke! Den styrande majoriteten (=Alliansen) menar att vi politiker inte ska peta i denna typ av frågor, utan gemene man måste själv få avgöra vad hen stoppar i sig. (Hen var naturligtvis inte ett ord som Alliansen använde...)

Personligen menar jag att Alliansens inställning i denna fråga är plågsamt representativ för den globala handlingsförlamning som paradoxalt nog i accelererande hastighet skadar både vår planet och vår hälsa. Det är inte hållbart i längden. Vi politiker måste ta vårt ansvar och peka ut vägen mot en fungerande, hälsoförebyggande samhällsutveckling, lokalt såväl som globalt.

Avslutningsvis över till något helt annat: Som avslutning på fullmäktigemötet så ville ordförande Inger Linge  tacka för det gångna året och ge oss alla en julhälsning. I det sammanhanget förklarade hon att det nästa år är 150 år sedan kommunerna blev de värdsliga grundenheterna i vårt land. Före dess var det kyrkans socknar som hade den funktionen. Inger Linge läste upp den allra första "landstingsmotionen" från år 1863. Denna motion innehöll 8 punkter som i det mesta skilde sig mycket från den typ av motioner vi avhandlar i fullmäktige numera. Men det var en punkt som jag verkligen hajade till vid. Den rörde Torsåker allé (i Upplands Väsby). Precis där jag är bosatt idag! Vilket underbart sammanträffande.
Jag ska försöka hitta originalmotionen i Landstingsbiblioteket så jag kan visa upp en fotokopia här på bloggen.


Förresten, lindallén här i Torsåker har anor från 1700-talet. Tyvärr så har träden dock misskötts och tagit en del stryk (krockskador i den trånga allén), men nyligen genomfördes en kraftfullare beskärning. Samtidigt påbörjas sannolikt en successiv ersättning av de gamla träden genom att nya rader planteras på respektive utsida. På så sätt kommer allén på sikt breddas och anpassas mer till modern trafik istället för som nu då allén  är mer anpassad för häst och vagn...





måndag 3 december 2012

Idag såg jag ljuset...


...bakom KI:s nya aula som invigs om ett halvår. Härligt att hinna se solen denna tid på året då dagarna är deprimerande korta. Nåja, så illa är det kanske inte. Min inställning är att alla årstider har sin charm, alla fyra. Jag skulle definitivt inte vilja vara bosatt där det är sommar året runt!

Idag var det dessutom extra charmigt när vinterkylan slog till så att ett vattenrör frös i vårt gamla hus, och bilen vägrade starta när jag skulle till pendeltåget. Batteriet stendött! Och det redan vid 14 minusgrader...

Nåväl, nu sitter jag med tända ljus och smuttar på lite glögg samtidigt som jag förbereder mig för morgondagens landstingsfullmäktige. Förmiddagspasset blir intressant med en rejäl interpellationsdebatt om den beryktade försäljningen av Serafens vårdcentral...



söndag 2 december 2012

Om Sanningen och Livet - Adventspredikan med missat budskap

Traditionsenligt så deltog M och jag i adventsmässan i Hedvig Eleonora kyrka idag. Jag är inte religiös i vanlig bemärkelse men som jag förmodligen nämnt tidigare på bloggen så kan det vara både intressant och rofyllt att besöka en kyrka, eller en moské för den delen. Adventsmässan i Hedvig Eleonora är dessutom en härligt pampig inledning på förberedelserna inför julen som i sig är en underbar högtid.

I dagstidningar och i TV, inte minst under denna helg, så presenteras larmrapporter om att planeten Jorden - och mänskligheten - är på väg mot en global uppvärmning med allvarliga konsekvenser som är svåra att överblicka. Samtidigt träffas världens politiska ledare och klimatexperter i Doha för att försöka komma fram till en global överenskommelse - vilket alla bedömare ser som ett osannolikt mirakel.

I dessa tider kunde man tänka sig att många människor söker en fast punkt i tillvaron, ett tröstens ord som inger hopp för framtiden. Av den anledningen förvånar det mig att kyrkoherden vid dagens adventsmässa inte tar tillfället i akt. I sin predikan utgår han från dialogen mellan Jesus och Pontius Pilatus för att ställa frågan om Vad som är Sanningen om Ditt och Mitt liv? Han erkänner själv att det är en lika pretentiös som ambitiös fråga.

Jag kan visserligen tycka att frågan är intressant och viktig, men jag väntade på att den skulle knyta an till en aktuell verklighet. Kanske utgöra inledning till de enorma utmaningar som det blir allt tydligare att vi står inför. Och som naturligtvis fyller många med oro och frågor, kanske även ångest.
Men nej. Till min förvåning så missade kyrkan idag att inför en stor församling fylla detta vakuum. När jag något besviken inser det så lyfter jag blicken mot taket och ser hur Guds öga vakar över oss från det enorma valvets förgyllda centrum. Tyvärr så tror jag inte att det räcker...

Men vad är då Sanningen om Mitt liv? Jo, Sanningen om Mitt liv är att det ingår i en kedja av liv, långt före, men förhoppningsvis också långt efter mig. Mitt liv är en ytterst liten men ändå betydelsefull länk i en större helhet. Därför är det också mitt ansvar att försöka bidra till att stärka kedjan framåt. I mitt fall har jag bl a valt att engagera mig politiskt för att bidra, men det finns självklart många andra sätt. Oavsett hur det kommer till uttryck så tror jag att ju fler som inser sin egen betydelse som länk i livets långa kedja, desto större chans att vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar framtid.

Det sista lät lika pretentiöst som kyrkoherdens ord ovan. Men när det gäller stora frågor så måste man också välja stora ord. Och vad kan vara större än Livet?

lördag 1 december 2012

Internationella AIDS-dagen - viktigt med möjlighet till anonyma HIV-test


Miljöpartiet kräver rutiner för anonyma HIV-test.
Ungdomsmottagningarna bryter mot patientdatalagen när de nekar att göra anonyma HIV-test. Miljöpartiet i Stockholms läns landsting finner det oacceptabelt och kräver därför att rutinerna ses över.


fredag 30 november 2012

Bland kadetter på Försvarshögskolan



Idag deltog jag på den avslutande dagen av årets VILÄR-konferens som denna gång hölls i ett snötäckt Stockholm, närmare bestämt på Försvarshögskolan på Karlbergs slottsområde. VILÄR står för VerksamhetsIntegrerat LÄRande (annars förkortat VIL) och detta nätverk ser det som viktigt att utbildning utgörs av kombinationen "teori OCH praktik" - om man uttrycker det lite förenklat.



Det var en bra konferensdag och jag är glad att jag tog mig tid att delta. Dessutom kul och trevligt att träffa bekanta lärarkollegor från exempelvis Kristianstad, Trollhättan och Umeå.

I slutet av mötet så lyfte jag frågan om den klart bristfälliga modell för kvalitetsgranskning som Högskoleverket - tvingat av utbildningsdepartementet - nu använder sig av. Det allvarligaste med nuvarande granskningsmodell är att huvudfokus ligger på det avslutande examensarbetet. Professionsutbildningar som lärare, militär, sjuksköterska, läkare, biomedicinsk analytiker m fl är helt beroende av väl fungerande VIL, eller VFU som det också benämns. Dvs denna del av utbildningen är betydligt viktigare än examensarbetet vill jag påstå. Det är allvarligt för svensk högre utbildning att kvalitetsfokus för närvarande ligger så fel. Dessutom har HSV och granskningssystemet kritiserats internationellt av ENQA.

Om jag vore utbildningsminister så skulle jag se till att HSV får ta det självständiga myndighetsansvar som förväntas och krävs, och att förutsättningar ges för att utveckla ett långsiktigt och väl förankrat system för att kvalitetsgranska svensk högre utbildning. Detta innan den sanna kvaliteten har undergrävts allt för mycket!

FoB på KISP med PMS, tenta på KI, SSS på KTH + skola i bara Messingen



Torsdag: En vanlig dag på "jobbet" inleddes, efter en koll i mejlboxen, med möte med landstingets Forskningsberedning (FoB). Idag på utflykt, närmare bestämt på Karolinska Institutet Science Park (KISP) i Solna. KISP finns även i Huddinge vilket är viktigt för att eftersträva balansen i den regionala utvecklingen.


Vid FoB fick vi information bl a om forskning (och lite utbildning, ffa "praktik" för sjuksköterskor...) på Södertälje sjukhus.
Den avslutande punkten var en fd KI-forskare, numera VD för Umecrine mood som utvecklar ett läkemedel mot svår PMS. Mycket intressant! Enligt uppgift så är nämligen upp till 5% av kvinnor drabbade på ett sådant sätt att det leder till höga sjukskrivningstal, och i vissa fall t o m till depression och självmordsförsök.

Efter mötet var det bara till att ta sig genom snöglopp till andra sidan Karolinska vägen för att examinera studenter i Biosäkerhet (nej, det handlar inte om film).
Efter examinationen bar det iväg till första kvällsmötet, på KTH, med andra studenter för att diskutera hur nätverket Stockholm Students for Sustainability ("Triple S") ska utvecklas vidare. Triple S är tänkt att vara ett tvärvetenskapligt nätverk för studenter från alla universitet och högskolor i stockholmsregionen. En idé som konkretiseras alltmer är en årlig Studentkonferens om hållbar utveckling där blivande ingenjörer och vårdpersonal brainstormar med blivande designers och konstnärer för att hitta lösningar på energiförsörjning och växthuseffekt. Kan bli hur kul och spännande som helst!

När jag lämnade KTH så noterade jag att man på ett föredömligt sätt sparar el genom att ha en nedsläckt julgran - eller så tänder man först till Första advent?


Efter det inspirerande mötet med studenterna så satte jag mig på pendeltåget för hemresa till Väsby och dagens sista evenemang: ett öppet skolmöte i nybyggda Messingen, arrangerat av tidningen Vi i Väsby för att bidra till dialog och kreativa förslag hur Väsbys skolor ska bli bättre. Ett bra initiativ av tidningen! Och ett bra, konstruktivt möte!

Nöjd med denna vintertorsdag så pustar jag ut hemma på Torsåker och börjar ladda för nästa dag.
Hmm, fredag? Just det ja! Kadettskolan på Karlbergs slott för VILÄR-konferens!

måndag 26 november 2012

GOOD COP, BAD COP?

Ja, idag inleds den internationella klimatkonferensen COP 18 (Conference of the Parties) i Doha, Qatar. Ärligt talat så är det inte mycket som tyder på att det ska bli ett bra, fruktbart COP-möte...

söndag 25 november 2012

"Patienter är inte bilar"


Med anknytning till dagens tidigare inlägg på bloggen så kan jag inte låta bli att återge några tankar från en mycket klok kollega, njurläkaren Astrid Seeberger som skrivit den fina och uppmärksammade boken Den skamlösa nyfikenheten.

Dessa Astrids visa ord läser jag idag i en bilaga från Svenska Läkaresällskapet (med anledning av Medicinska Riksstämman):

- Vi tillämpar ett ekonomiskt tänkande som förstås är viktigt och bra, eftersom vi har begränsade resurser som vi måste förvalta väl. Men människor kan inte bara ses som vårdkonsumenter. Man tror idag att man kan överföra modeller från tillverkningsindustrin till vården. Men patienter är inga bilar. Bilar lider inte, men det gör däremot patienter.

Kommentar överflödig!


Den tysta kostnaden - finansiella derivatprodukter istället för cancermediciner

I Svenska Dagbladet skriver Andreas Cervenka en tankeväckande finanskrönika under den osexiga rubriken  Var är tråkbanken?

Krönikan handlar (som jag tolkar det) om hur pendeln svänger fram och tillbaka, i detta fallet inom finansvärlden och dess utbud av olika banker och "finansiella produkter". För egen del så är det t ex med skräckblandad fascination jag ser tillbaka på inledningen av denna finanskris och hur man uppfann nya sätt att förpacka "giftiga subprime-lån" i nya attraktiva "produkter" som bankerna kunde lura på sina kunder.
Andreas Cervenka efterlyser den gamla hederliga tråkbanken som fungerar som en vanlig, hederlig bank utan en massa nya krusiduller som ingen egentligen efterfrågar.

Världen styrs idag av ekonomer. Jag funderar över om det är därför saker ser ut som de gör: Global uppvärmning, klimatförändringar, en välfärdssektor som i bl a vårt land bedrivs enligt New Public Management, dvs vård, skola och omsorg ses som kommersiella marknader med kunder, valfrihet, konkurrens - och avkastningskrav.

Egentligen inget ont om ekonomer som gör sitt jobb, men ibland kan jag tycka att annan kompetens lite för lätt ger vika för de skickliga ekonomernas sanningar: "Nej, vi kan inte använda dessa skattepengar till att förbättra skolan eller äldreomsorgen eftersom de är till endast för investeringar i hus och vägar!"
Eller kanske tvärtom för den delen.
Det jag menar är att det måste vara politikerna som ytterst bestämmer och har makten att styra skattemedlen mot de satsningar och framtidsvisioner som det är vår förbannade skyldighet att beskriva.

Denna vår, ibland överdrivna, fascination för pengar och marknader (Andreas Cervenka använder ordet finansifiering) kan ha även andra negativa konsekvenser. Dels kan det handla om en tydlig kostnad/förlust när finanssektorn vuxit sig för stor, detta enligt ekonomer på Bank for International Settlements. Men det kan också röra sig om mer dolda förluster för samhället. I sin krönika beskriver Cervenka det så här:

"Ännu mer betydelsefullt är kanske vad finansifieringen gjort med värderingarna av vad som är viktigt. Ekonomerna på BIS (Bank for International Settlements)  talar om en tyst kostnad för övriga samhället när finansbranschen lockar till sig de skarpaste hjärnorna. Istället för att lösa cancerns gåta eller konstruera rymdsonder ägnar sig snillena åt att tillverka derivatprodukter. År 2007 uppgav 47 procent av sistaårsstudenterna på Harvard att de siktade mot Wall Street. På några decennier blev kapitalförvaltning hetare än statsförvaltning och leveraged finance mer attraktivt än att vara läkare."

Ja, även detta fenomen är kanske något vi allt tydligare ser konsekvenserna av idag, i världen och i vårt eget land?



Landstinget söker en FoU-direktör - tyvärr

Bland morgontidningens jobbannonser ser jag idag att Stockholms läns landsting annonserar efter en FoU-direktör. Tyvärr!
Anledningen till att jag är besviken är att enligt annonsen så ska detta uppdrag framöver bara handla om forskning och utveckling. Tidigare har landstinget haft en FoUU-direktör men den styrande majoriteten tycks välja att separera det andra U:et (Utbildning) från Forskning och Utveckling. I enlighet med vad jag nämnt tidigare på bloggen så ser jag det som djupt olyckligt eftersom de olika delarna i FoUU utgör olika facetter av en helhet, som integrerad i hälso- och sjukvården bidrar till en långsiktig hållbarhet.

Samtidigt kan jag förstå ledningens ställningstagande eftersom utbildningsfrågorna har hamnat under SLL Personal, som en del av kompetensförsörjningen. Det är möjligt att detta har bidragit till att "lyfta" utbildningsfrågorna på senare tid, vilket naturligtvis är positivt. Men som sagt, om man ser långsiktigt på vårdens utveckling så menar jag att FoUU, tillsammans och som helhet, måste ses som en del av vårduppdraget. Stuprörs-tänk leder inte till något positivt!

Eftersom jag ser det som viktigt att påminna om FoUU som helhet så har jag för en tid sedan lagt en interpellation som så småningom bör komma upp till behandling i landstingsfullmäktige:
Den nödvändiga kombinationen Vård, Forskning, Utveckling och Utbildning (FoUU) i avtal och ägardirektiv

Intressant i sammanhanget är att en av landstingets enheter, Karolinska Universitetssjukhuset, har valt att separera FoUU på ett annat sätt, nämligen genom att ha en FoU-direktör med ansvar för Forskning och Utbildning. Dvs i det fallet har man brutit ut Utveckling istället. Kanske mindre dåligt i mina ögon, men fortfarande inte optimalt tycker jag...


lördag 24 november 2012

Sjuksköterskeupproret Årets lobbyist - nästan

Ulrika Blumfeldt, sjuksköterska utbildad på Röda Korsets högskola i Stockholm, var nära att knipa titeln Årets lobbyist 2012. Detta som representant för det s.k. Sjuksköterskeupproret med krav på minst 24 000 kr i ingångslön som nyutexaminerad sjuksköterska. Nåja, det blev i alla fall ett välförtjänt hedersomnämnande för Ulrika och Sjuksköterskeupproret.

Ulrika, uppenbarligen en tuffing som gör rätt för sin tuffa panter/mohawk-frisyr, är själv ett exempel på att trägen vinner och fick själv igenom kravet på 24 000 kr i ingångslön.

I tidningen Resumé så beskriver Ulrika hur ansvariga sjukvårdspolitiker hela tiden hukat och försökt undvika kontakt med Sjuksköterskeupproret:

"Vi fick tag på Filippa Reinfeldts (sjukvårdslandstingsråd) pressekreterare, för vi ville överlämna vår namninsamling. Vi hade rekat innan och visste att hon var i landstingshuset. Men han sa att han inte visste var hon var. Hon har inte ställt upp på en enda intervju om detta. Men om det handlar om hennes kakrecept tackar hon ja direkt."

Tuffa ord från Ulrika, men kanske inte helt utan ett korn av sanning...
Om jag minns rätt så hävdade man visserligen från den politiska majoritetens sida att det inte var sjukvårdslandstingsrådet Reinfeldt (M) som ansvarade för denna fråga utan Anna Starbrink (FP) som ordförande i Produktionsutskottet.

Förresten, apropå Anna Starbrink och Produktionsutskottet så fick jag för en tid sedan via MP:s landstingskansli en förfrågan om jag kunde delta som MP:s representant på ett seminarium om kompetensförsörjning. Seminariet som skulle hållas i Landstingssalen (som rymmer drygt 200 sittande) hade flera intressanta och viktiga inslag från Utbildningsdepartementet, från Karolinska Institutet och från SLL Personal rörande vilka utbildningar, och vilka utbildningsvolymer, som behövs för att trygga framtidens sjukvård i länet. Jag anmälde mig bums i egenskap av landstingspolitiker och ledamot i landstingets Forskningsberedning som ju ansvarar för att bereda frågor kring forskning och utbildning. Till min stora förvåning och besvikelse fick jag (efter en del oklara besked och turer) ett kristallklart meddelande från Anna Starbrink att jag inte var välkommen på seminariet eftersom det riktade sig endast till Produktionsutskottets ledamöter - samt bolagsstyrelser (!). Man kan inte låta bli att undra vad de är rädda för? Att hela Forskningsberedningen (9 ledamöter) skulle vilja invadera Landstingssalen? Eller att jag skulle ställa någon knepig fråga? Eller att en dialog skulle inledas mellan Produktionsutskottet och Forskningsberedningen!?
Hemska tanke!

Jag påtalar ofta vikten av att hantera de viktiga bemannings- och kompetensförsörjningsfrågorna på ett integrerat sätt i landstingets olika organ, inte i ett förödande stuprörs-tänk. Sannolikt är det tyvärr denna stuprörsmentalitet som delvis ligger till grund för de ökande bemanningsproblem vi ser inom sjukvården idag.

Om vi ska kunna säkra en väl fungerande hälso- och sjukvård i framtiden så måste vi föra en bred dialog och samarbeta kring utbildning, forskning, vård och kompetensförsörjning. Dessutom måste vi avlöna vårdens viktigaste resurs, personalen, på rätt sätt. Därför lyckönskar jag Sjuksköterskeupproret i det fortsatta arbetet och jag hoppas dessutom att alla berörda "medellånga vårdutbildningar"gör gemensam sak för att uppnå löner på rimlig nivå. Det är bl a med rätt löner som vi skapar en långsiktigt hållbar vård.
Jag vet att vissa menar att en ansvarstagande politiker inte får uttrycka sig på ett sådant sätt. I min värld är det precis tvärtom. Det är att i sanning ta långsiktigt ansvar!



fredag 23 november 2012

En miljöpartist till!



Egentligen är rubriken partividrig eftersom MP generellt sett är extremt demokratiskt, åtminstone i jämförelse med andra politiska partier, och detta innebär naturligtvis att miljöpartister i högre grad än andra -partister låter sin avkomma själv, när tiden är mogen, avgöra vilken partitillhörighet hen ska ha. Tror och hoppas jag!

Nåväl, detta blev en onödigt byråkratisk inledning till det spontana glädjebeskedet att MP:s tills alldeles nyligen enda tjänstgörande språkrör, Åsa Romson, har nedkommit med, enligt uppgift, en son. Undertecknad hoppas att den, åtminstone med stor sannolikhet, blivande miljöpartistiske lille pojken mår väl, i likhet med modern och för den delen även fadern.

Eftersom vårt andra språkrör, Gustav Fridolin, fortfarande är föräldraledig en liten tid så befinner vi oss i den unika situationen att MP är partiledarlöst (åtminstone om man ser till tjänstgöring). Under en övergångsperiod så kommer bl a partisekreterare Anders Wallner träda in och försvara maskrosens färger. Det lär inte göra någon miljöpartist besviken. Tvärtom.

Efter denna osedvanligt tillkrånglade bloggtext vill jag bara uttrycka mina varmaste gratulationer till Åsa med familj!

torsdag 22 november 2012

Stockholm Students for Sustainability i Studentliv

Jag har tidigare på bloggen beskrivit det nybildade öppna nätverket Stockholm Students for Sustainability, t ex i följande inlägg:

Stockholm Students for Sustainability
På fredag är det dags

Studenternas engagemang för miljöfrågor och hållbar utveckling (utifrån samtliga dimensioner) är en drivkraft som vi måste ta vara på om vi på allvar ska kunna korrigera kursen mot en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Därför är det roligt att detta tvärvetenskapliga nätverk nu börjar uppmärksammas, t ex i tidningen Studentliv.

onsdag 21 november 2012

MP: Slutreplik om Årsta holmar

Det s.k. miljöborgarrådet i Stockholms stad kunde inte låta bli att gå i svaromål på vårt debattinlägg i Svenska Dagbladet förra veckan. För en rationellt tänkande människa så är det svårt att begripa hur (C) kan ha kvar en sådan belastning på en topp-post av detta slaget. Lika obegripligt är det att övriga stockholms-alliansen, enligt uppgift åtminstone (FP) och (KD), i budgetdebatten går upp och försvarar bro-förslaget!?
Nåväl, idag publicerades vår slutreplik som fått följande rubrik:
Exploateringen drivs på eget bevåg

Förresten, om du är snabb så kan du bli nr 1000 att skriva under protestlistan mot ett brobygge:
Nej till broförbindelse till Årsta holmar!


Gudrun 86, Personalkarusellen - och ny platt-TV?

Imorgon onsdag är det möte i Upplands Väsbys produktionsstyrelse igen, eller Styrelsen för Väsby Välfärd som den föreslås byta namn till. Detta samtidigt som den egna kommunala hemtjänsten demonteras.

Idag läste jag en insändare i DN av Gudrun i Säffle. Gudrun, som är 86 år, fick för ett år sedan dramatiskt försämrad syn och måste då få utökad hjälp av hemtjänsten. Hon märkte då att det var rena personalkarusellen; Efter en och en halv månad hade Gudrun haft 32 olika anställda hemma hos sig. I somras kom den 50:e - som fick ett diplom av Gudrun!

Innan sommaren var slut kom den 60:e. Det blev droppen för Gudrun som meddelade hemtjänstledningen att det var oacceptabelt att en synskadad ska tvingas hålla reda på 60 olika hemtjänstanställda.

De första åren med hemtjänst så hade Gudrun samma personal som kom varje gång. Det gav en stor trygghet.

I insändaren berättar Gudrun sakligt att Säffle kommun, i likhet med många andra kommuner, har infört ett datoriserat planeringssystem, Laps Care, som räknar ut hur hemtjänstpersonalen används så effektivt som möjligt. Tyvärr så tar systemet ingen mänsklig hänsyn till att vårdtagaren ska känna trygghet i att samma personal återkommer. Det skulle kosta för mycket!

En snabb sökning på webben visar att Laps Care är ett flashigt datasystem som kan spara pengar åt kommunen. Tyvärr så hittar man också reaktioner från hemtjänstpersonal som tycker att systemet är dåligt och orsakar stor stress, förmodligen hos både personal och vårdtagare.

Jag är tacksam att Gudrun skickat in sin insändare eftersom det ger en klar bild av vart vi är på väg i vår dumsnåla effektiviserings-iver. För att kunna hålla nere skattenivåerna, helst kanske sänka skatten så vi kan konsumera mer, så sparar vi in på vård, skola och omsorg på ett sätt som förmodligen kommer ta ut sitt pris så småningom.

Vi bortser från egentligen självklara mänskliga värden i välfärden, bara för att vi ska ha råd att köpa ännu en platt-TV, kanske till toaletten denna gång?


måndag 19 november 2012

Turn Down the Heat! Världsbanken om 4-gradig (!) höjning

En av toppnyheterna idag (vid sidan om det tillfälligt räddade SAS) var att Världsbanken i en ny rapport varnar för att vi är på väg mot, inte en 2-gradig temperaturhöjning på vårt jordklot, utan snarare en 4-gradig höjning. Rapporten som har titeln Turn Down the Heat. Why a 4°C Warmer World Must be Avoided, inleds av dr Jim Yong Kim med följande ord:
It is my hope that this report shocks us into action. Even for those of us already committed to fighting 
climate change, I hope it causes us to work with much more urgency.
This report spells out what the world would be like if it warmed by 4 degrees Celsius, which is what 
scientists are nearly unanimously predicting by the end of the century, without serious policy changes.
The 4°C scenarios are devastating: the inundation of coastal cities; increasing risks for food production potentially leading to higher malnutrition rates; many dry regions becoming dryer, wet regions wetter; unprecedented heat waves in many regions, especially in the tropics; substantially exacerbated water scarcity in many regions; increased frequency of high-intensity tropical cyclones; and irreversible loss of biodiversity, including coral reef systems.

I översättning till svenska:
Det är min förhoppning att den här rapporten chockar oss till handling. Även för de av oss som redan förbundit sig att bekämpa klimatförändringar, hoppas jag att det ger oss anledning att arbeta med ännu mer intensitet.
Rapporten redogör för hur världen skulle vara om den värms upp med 4 grader Celsius, vilket är vad
forskare nästan enhälligt förutspår, till slutet av detta sekel, utan omfattande politiska förändringar.
Scenarier med 4°C är förödande: översvämning av kustnära städer, ökande risker för livsmedelsproduktionen vilket kan leda till mer undernäring, många torra områden blir ännu torrare, blöta regioner ännu blötare, värmeböljor utan motstycke i många regioner, särskilt i tropikerna, vattenbrist förvärras väsentligt i många regioner, ökad frekvens av högintensiva tropiska cykloner, och oåterkallelig förlust av biologisk mångfald, inklusive korallrevssystem.

Utan tvekan är det ett oroväckande framtidsscenario som målas upp. Tyvärr finns det ändå, och kommer alltid finnas, människor ibland oss som vägrar att acceptera de överväldigande vetenskapliga fakta som läggs fram. Dessa brukar kallas klimatskeptiker. Ett konstigt ord tycker jag. Man kan väl inte vara skeptisk mot klimatet!? Det finns ju där, oavsett.

Hursomhelst, var och en som besitter en någorlunda intelligenskvot ser nog Försiktighetsprincipen som lämplig i ett sammanhang som detta...

lördag 17 november 2012

Veckans debattinlägg - Årsta holmar och skopleng

Ilska och indignation är bra drivkrafter i politiken, åtminstone om man lyckas kanalisera känslorna på rätt sätt. Dessa känslor, enskilt eller i kombination, resulterade under den gångna veckan i två publicerade debattinlägg.

Det ena, tillsammans med partikollegorna Erik Malm och Mats Lindqvist, rörde Årsta holmar och den lokala biologiska mångfalden (Svenska Dagbladet, SvD.se 14 nov):
Bevara Årsta holmars unika natur

Det andra inlägget rörde vikten av att skolpengen, speciellt i min hemkommun Upplands Väsby, verkligen utnyttjas fullt ut till skolan och eleverna och inte används till att täcka underskott i hemtjänst eller annan kommunal verksamhet (se sid 15 i Vi i Väsby 17-23 nov):
Skolpengen ska gå till skolan


Språkrör, järnrör och käftsmällar

Nyhetsveckan har på ett fascinerande sätt dominerats av - ett järnrör!?
På min blogg har jag medvetet undvikit att nämna SD som politisk företeelse eftersom det är en stor sorg att detta främlingsfientliga parti tagit sig in i Sveriges riksdag. Och SD förtjänar inte mer uppmärksamhet, tvärtom.

Efter förra veckans plågsamma besked att SD under kort tid lyft som en dopad sufflé till fantasinivåer i de senaste opinionsundersökningarna så var det ändå med viss förvåning jag konstaterade att SD-sufflén lika snabbt fallit ihop till en mer verklighetsnära nivå. Och detta genom att masken ryckts av SD:s politiska ledning och en makalös soppa av rasistiska och könsdiskriminerande otidigheter spelats upp i kombination med skramlandet av järnrör, förmodligen tänkta att slå in skallen på osvenska föroreningar som Soran? Eller undertecknad?

För att mota undan sorgen över det inflytande som SD trots allt har på svenska politik idag så är humor det kanske starkaste vapnet. Därför är det med ett extra varmt leende jag idag tagit del av fyndigheter som:

Järnröret talar ut:
Som del i en byggnadsställning tillför jag mer i byggandet av ett bra Sverige än SD och Almqvist.
(väl formulerat av Felix Lindberg)

och

MP har språkrör. SD har järnrör.(tweet av okänd författare?)


Apropå detta, igår kväll hölls världshistoriens första öppna mingel i det nybildade nätverket Stockholm Students for Sustainability och som ett av flera uppskattade programinslag så fick vi en tidsanpassad verbal käftsmäll av poeten Ulf Hasselbäck. Du kan också ta del av dikten 5,7%.


fredag 16 november 2012

Kvällens Karma


Apropå mutor som jag berörde i mitt förra blogginlägg; Som överraskande men trevligt tack för en god middag så fick jag av en god vän VIP-biljetter till en bilmässa som hålls denna helg. Samtidigt som jag försöker värna miljö och en hållbar utveckling så kan jag också njuta av en vacker bil, eller till och med av mullret från en V8 - helst körd på biobränsle naturligtvis! ;-)



Men skapelsen på bilden får mig att falla pladask. Tillsammans med sonen så klev jag in i den och vi sjönk ned i framsätena, stängde dörrarna och njöt av tystnaden och känslan. Det var frestande att trycka på startknappen.



Förutom de läckra linjerna och känslan av kvalitet så är det bästa med denna skönhet att den drivs fram av elektricitet. Förvisso endast 8 mil på full laddning, därefter ytterligare dryga 40 mil med hjälp av en liten förbränningsmotor som driver generatorn. Men det duger för mig!




Kan man få önska sig en i julklapp!? 






torsdag 15 november 2012

Zlatan kung - på solkad arena

För en månad sedan så jublade vi över miraklet i Berlin, dvs den osannolika upphämtningen (4-4) mot Tyskland i en viktig VM-kvalmatch i fotboll. Oavsett partifärg så gladdes nog alla svenskar åt bilderna av vår statsminister som glädjestrålande studsade upp i luften, intill en måttligt road Angela Merkel.

Ikväll var det dags igen för ett nytt fotbollsmirakel. Det svenska herrlandslaget gjorde en mycket god insats mot England, men det går inte att blunda för att matchresultatet blev Zlatan-England 4-2. Vår supernova till fotbollsstjärna exploderade med 4 vackra och imponerande mål. Det första målet med en lätt tåfjutt på retur, vilket såg betydligt enklare ut än det var. Tvåan som var ett ryck med perfekt bröstnedtagning följd av ett lika perfekt volleyskott. Trean en genialisk, låg frispark där Zlatan tydligt annonserade att denna skulle gå direkt på mål - och in. Och som inte det vore nog, avslutningsvis en helt galen cykelspark i mål från närmare 30 meter, efter en ännu galnare utrusning av målvakten Hart.

Zlatan Ibrahimovic är en världsstjärna och konstnär, och vi ska vara tacksamma att vi fick honom till vårt land och att han är svensk. Detta med tanke på dagens tidigare avslöjande om främlingsfientliga uttalanden av en riksdagsman.

Zlatan visade ikväll, i en historisk invigningsmatch på nya Friends Arena, att han är kung på planen. Det enda smolket i glädjebägaren är att vår nya nationalarena under lång tid framöver kommer förknippas med mutor och korruption (Det var knappast av överdriven generositet som Swedbank överlät namnet på arenan). Detta är i sig djupt tragiskt och bekymmersamt eftersom det stärker bilden av att korruptionen ökar i Sverige, trots den präktiga självbild vi har. Korruption och mutor är en samhällsröta som definitivt inte hör hemma i en väl utvecklad och välmående demokrati.
Nu har en fantastisk arena fått en storartad fotbollsinvigning denna magiska kväll. Korruptionsstämpeln måste tvättas bort, från Friends Arena och i hela det svenska systemet!




onsdag 14 november 2012

Ödesdagar för Årsta holmar?

I Stockholms stadshus ägnar sig politikerna under dessa två dagar (onsdag-torsdag) åt att debattera och så småningom fatta beslut om stadens budget för det kommande året. Det rör sig om en budget på svindlande 40 miljarder kronor. En promille av det är 40 miljoner kronor. En promille, men ändock väldigt mycket pengar som skulle kunna räcka till många lärare i skolan eller utökad vårdpersonal i äldreomsorgen.

Beloppet 40 miljoner kronor vill Alliansen satsa på att bygga en gångbro till Årsta holmar. Detta vore förödande för många djur och växter som idag lever på de unika holmarna just tack vare det begränsade besökstrycket.

Jag, och många med mig, protesterar kraftfullt mot detta broförslag. I Svenska Dagbladets webbutgåva publiceras idag ett debattinlägg av mig tillsammans med Erik Malm och Mats Lindqvist, MP-politiker i Stockholms stad:

Bevara Årsta holmars unika natur


Gilla gärna på facebook-sidan Nej till bro till Årsta holmar,
och skriv gärna under listan du med: Nej till broförbindelse till Årsta holmar




tisdag 13 november 2012

På fredag är det dags - Stockholm Students for Sustainability!


Som jag nämnt tidigare så har jag hjälpt till med i bildandet av det öppna studentnätverket Stockholm Students for Sustainability. Ett nätverk av detta slaget kan definitivt bli en starkare röst i frågor som rör miljö, klimat och hållbar utveckling, både på det enskilda lärosätet, men också regionalt. När studenter från exempelvis medicinska, naturvetenskapliga och konstnärliga utbildningar möts och diskuterar hållbar utveckling, då sätts fantasin i rörelse och nya idéer ser dagens ljus. Jag, som redan fått en försmak, är övertygad om att detta engagemang kan bidra till ett bättre samhälle och en bättre värld!

I nuläget är ett 40-tal studenter från åtminstone ett halvdussin universitet och högskolor i Stockholmsområdet anslutna. På fredag kväll räknar vi med att bredda nätverket ytterligare. Tillhör du målgruppen? Join us!
För mer information, se vår webbsida på Facebook.


(Den snygga affischen är designad av Kristoffer på Beckmans Designhögskola!)


söndag 11 november 2012

Nauskopi - Att se bortom horisonten



För en dryg vecka sedan läste jag en intressant understreckare i SvD, Mannen som såg bortom horisonten. Étienne Bottineau levde på 1700-talet och gjorde sig känd genom sin väl dokumenterade förmåga att flera dagar i förväg kunna förutspå både landkänning till havs och anländande fartyg till hamn. Bluffmakare har funnits i alla tider, och brukar normalt avslöjas förr eller senare. Men i Bottineaus fall så tycks all befintlig dokumentation bekräfta hans unika förmåga. Bottineau döpte själv denna förmåga till nauskopi.

Nedan några utdrag ur krönikan i Svenska Dagbladet som författats av Sten Niklasson, fd generaldirektör för Patentverket:

Under loppet av fyra år förutskickade han 575 fartygs ankomst till Port Louis, i flera fall fyra dagar innan de blev synliga för andra. Endast under stiltjeperioder innehöll hans rapporter ett mått av osäkerhet i fråga om ankomsttid. 
Den 20 augusti 1784 konstaterade Bottineau en flotta om fyra skepp långt ute till havs. Tidpunkten för deras ankomst kunde han emellertid inte fastställa. Först den 13 september rapporterade han att fartygen skulle anlända Port Louis inom två dygn. Mycket riktigt siktades en fransk örlogseskader om fyra skepp från hamnen den 15 september. Den kommenderande amiralen bekräftade att eskadern legat i stiltje utanför Rodriguez Island under tjugo dagar.
...

Det är frestande att med hänvisning till nu kända vetenskapliga rön avfärda Bottineau som charlatan och skojare. Men faktum är att han inte vid ett enda tillfälle överbevisades om lögn eller spekulation.
Till och med amiralen och sjölorden Louis Mountbatten, som knappast kunde anklagas för vidskepelse, gjorde, innan han mördades av IRA 1979, ett besök på Mauritius, under vilket han uttryckte sin stora respekt för Bottineaus märkliga förmåga.

Bottineau tycks ha tagit nauskopins hemlighet med sig i graven. Det finns naturligtvis spekulationer om att ett tränat öga skulle kunna se dimlika spår av avlägset land eller avlägsna fartyg, eller att de skulle avspeglas på himlen som ett slags hägringsfenomen. Idag finns högteknologiska hjälpmedel som kanske i princip kan göra oss alla till "nauskoper". Men det förtar knappast fascinationen över Étienne Bottineaus förmåga för drygt 200 år sedan.

Jag tycker att denna historia är intressant på flera sätt och jag funderar över om det kan finnas en politikens eller samhällsutvecklingens nauskopi; Skulle man i sanning kunna förutse hur framtidens välfärd kommer se ut som konsekvens av hur den utvecklas idag? Egentligen är det nog många i samhällsdebatten som försöker ge sken av det. Om någon av dem verkligen skulle ha "förmågan" så är vi nog ändå inte mogna att ta till oss budskapet, oavsett vad det förtäljer...

lördag 10 november 2012

Om Apoteket, självtester och rymdgubbar

I gårdagens DN så slogs det upp som en stor nyhet att Apotekets självtester döms ut. Det var kanske lite av en överdrift om man läser artikeln i sin helhet, men icke desto mindre så är det ett viktigt budskap att man inte blint kan lita på denna typ av enkla "labb-analyser" som man kan utföra på egen hand, hemma.
Detta är något som vi biomedicinska analytiker har varnat för i många år, eftersom det i grund och botten är vi som är experter på kvalitetskontroll och kvalitetssäkring av laboratorieanalyser.

Förresten så skrev jag här på bloggen redan för tre veckor sedan om en ny viktig riksdagsmotion på detta tema som riksdagsledamoten tillika biomedicinska analytikern Lena Asplund inlämnat till Sveriges riksdag:
Riksdagsmotion som kan rädda liv

En god vän på Vårdförbundet har också bloggat om gårdagens "nyhet" och fått en rolig kommentar som syftar på Apotekets TV-reklam för dessa självtester, nämligen att de biomedicinska analytikernas kunskap och kompetens kan inte ersättas av UFOn och utomjordingar. Så sant som det är sagt!

En kuriositet i sammanhanget är att Apotekets marknadsdirektör Eva Fernvall, som uttalar sig i DN-artikeln, är f.d. ordförande i Vårdförbundet tillika biomedicinsk analytiker. Jag har haft förmånen att samarbeta med Eva under tiden hon var ordförande i Vårdförbundet och jag samtidigt var ordförande i de biomedicinska analytikernas professionella yrkesorganisation, Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, IBL. Eva är en av få personer som jag verkligen ser upp till pga hennes stora klokhet och kompetens. Därför tycker jag det är något av en ödets ironi att just Eva ska behöva försvara dessa självtester när hon vet själv att det alltid kommer finnas frågetecken kring användandet av dem.

OBS! Ovanstående innebär inte att jag själv kategoriskt dömer ut självtester och patientnära analyser, men det är viktigt att de är riktigt kvalitetskontrollerade och att de används på ett korrekt sätt.

fredag 9 november 2012

Kocketerande ministrar och varma mackor

Denna fradgakväll - förlåt, fredagkväll ska det vara - så försöker jag efter en intensiv vecka koppla av med Skavlan på SVT1. Men tji fick jag! Efter en kalsongintervju med Fredrik Ljungberg så dyker en norsk politiker upp och koketterar leende att han knappt kan göra varma mackor - i mikron! Detta erkännande drar ned applåder från studiopubliken???
Måtte det vara "burkskratt"!? Tyvärr är det nog inte så, trots att man sänder från en uttjatad studio i London...
Politikern i fråga är Erik Solheim, fd minister i den norska regeringen (jämställdhetsminister!?), och förhoppningsvis är hen bättre på sitt nya politiska uppdrag i OECD-DAC än på att smälta ost och koka ägg.
Med all respekt för Erik som utan tvekan är en ytterst kompetent världspolitiker: Erik, vad sägs om ett genusperspektiv på ditt nya uppdrag?



Stockholm behöver fler utomeuropeiska studenter

DN Debatt Stockholm idag skriver rektorerna för Stockholms Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan samt Karolinska Institutet, tillsammans med ordföranden för Mälardalsrådet, Helene Hellmark Knuttsson (S) att:
Antalet utomeuropeiska studenter på Stockholms universitet och högskolor har minskat drastiskt sedan studieavgifter infördes. De negativa effekterna är tydliga och vi riskerar att förlora ett viktigt skyltfönster mot omvärlden. 

Budskapet är viktigt, men knappast nytt. Redan för ett år sedan uppmanades regeringen att återställa inflödet av utländska studenter. Detta eftersom Sverige har förlorat nio av tio utländska studenter.

Jag minns själv när jag på ett internationellt möte i Salzburg för något år sedan redogjorde för de nya studieavgifterna som införts i Sverige. Deltagarna från ett tiotal andra europeiska länder häpnade. Plötsligt har Sverige bland de högsta avgifterna för utländska studenter, åtminstone om de inte tillhör EU...

onsdag 7 november 2012

Hotet mot Årsta holmar och den biologiska mångfalden

Jag har tidigare här på bloggen skrivit en del om de unika Årsta holmar och det hot mot dessa och den lokala biologiska mångfalden som Centerpartiets bro-planer utgör. Dessa inlägg är bl a följande:
Gröna (?) Centern offrar Årsta holmar?
Näktergal och bäver mitt i Stockholm - Rädda Årsta holmar!
Stockholms-centern sänker Årsta holmar?

I det budgetförslag som den styrande Alliansen lägger fram nästa vecka i Stockholms stads kommunfullmäktige så finns dessa broplaner med till en kostnad av 40 miljoner kr. Jag och många med mig tycker att det vore dubbelt olyckligt att lägga så mycket pengar (som säkerligen behövs till stadens välfärd) på att ytterligare reducera den biologiska mångfalden i vår stad, för det kommer definitivt bli konsekvensen av ett brobygge. Detta har stadens egna utredare pekat på och därför avrått från detta.

Hotet mot den biologiska mångfalden är sannolikt ett av de största problemen som mänskligheten har att hantera (se t ex Planetary Boundaries, Stockholm Resilience Centre) och då är det naturligtvis viktigt att vi tar det på allvar i vår lokala miljö såväl som globalt.

Titta gärna på detta inslag från Öppna kanalen där balansen mellan tillgänglighet och skydd av Årsta holmar diskuteras på ett bra sätt:
Årsta holmar blir naturreservat

Och gå in - och Gilla - Facebook-aktiviteten för bevarandet av Årsta holmar och dess biologiska mångfald:
Nej till bro till Årsta holmar

Och slutligen: Skriv gärna på petitionen som finns här.
Tack för ditt stöd!

måndag 5 november 2012

Vårdval och "gyn-marknad"

I ett inlägg igår kommenterade jag en debattartikel angående den haltande vårdmarknaden. I DN Stockholm beskrivs ytterligare ett exempel på detta. När vårdval gynekologi infördes i Stockholms län i början av året så öppnade 12 nya mottagningar, samtliga dock i city eller i länets norra delar. Ingen ny mottagning har öppnat mellan Liljeholmen och Södertälje. Detta trots att behov av nya mottagningar sannolikt finns även där.
Som sagt, det är ytterligare ett exempel på att den s.k. vårdmarknaden är en pseudomarknad som inte fungerar enligt vanliga marknadsekonomiska principer. Och ska inte så göra heller.

Vad händer nu då? Jo, landstinget måste naturligtvis sätta in lockande stimulansmedel för att få nya gyn-mottagningar att etablera sig i de södra delarna. Sedan får vi se hur länge det lönar sig för utförarna.