tisdag 31 januari 2012

Gröna (?) Centern offrar Årsta holmar?

För något år sedan så var vi många som trodde att det var ett första april-skämt - men det var den första juli - när Centerpartiets Per Ankersjö presenterade sin vision om Årsta holmar som ett krogparadis med sandstrand.

Jag har vuxit upp i Årsta och levt större delen av mitt liv där. Det är en underdrift att säga att Årsta med sitt fält, sin skog, sin vik, de numera två broarna och Årsta holmar, ligger mig varmt om hjärtat. Årsta holmar är ett unikt naturområde mitt i Stockholm med känsligt djur- och växtliv. Miljöborgarrådet (!?) Ankersjös förslag var så utomjordiskt korkat och oansvarigt att man undrade om han verkligen var centerpartist. Snarare var det ett ogenomtänkt populistiskt hugskott för att locka väljare under dåvarande valrörelse.

Men nu har jag blivit uppmärksammad på att  Per Ankersjös galna idéer om Årsta holmar fortfarande lever, tyvärr, även om han nu dragit ner tankegångarna till att "bara" göra holmarna fritt tillgängliga genom en bro och fler bryggor. Varje logiskt tänkande människa borde inse att om man bygger en bro för allmänheten till holmarna, samt bryggor för fler båtar att kunna angöra, då kommer slitaget och påverkan på holmarna att öka betydligt. Det som idag fortfarande är ekologiskt och kulturhistoriskt unikt med Årsta holmar kommer att förstöras successivt. Det synsätt präglat av kortsiktig rovdrift som Ankersjö ger prov på är mycket bekymmersamt.
Denna fråga uppmärksammas på olika håll tack och lov, men frågan är om det räcker?

Bevara Stockholm - Årsta holmar

Bro till Årsta holmar vållar strid

Hotade områden - Årsta holmar


För ett års sedan presenterades ett tjänsteutlåtande i frågan och förvaltningens till största del kloka slutsatser ges nedan i sin helhet:

"Årsta holmars unika miljö med sina stora naturvärden har hittills kunnat bevaras tack vare det begränsade besökstrycket. En fast förbindelse mellan Årsta holmar och Södermalm ger förvisso en ökad tillgänglighet men riskerar samtidigt att på ett avgörande sätt äventyra holmarnas stora ekologiska värden. Södermalms parker är populära att besöka, inte endast av södermalmsborna, utan även av folk från övriga staden och Storstockholm. Detta är mycket positivt men tyvärr också förenat med stor nedskräpning och stort slitage. En fast förbindelse med Årsta holmar skulle med mycket stor sannolikhet innebära ett stort besökstryck på holmarna, med ovan nämnda konsekvenser, och att krav ställs på samma tillgänglighet som i övriga parkområden inom stadsdelsområdet.

Utifrån de stora värden Årsta holmar har, både ur ett ekologiskt och kulturhistoriskt perspektiv, är det således förvaltningens bestämda uppfattning att en fast förbindelse mellan Årsta holmar och Södermalm inte är önskvärd. För att bevara Årsta holmars biodiversitet (mångfald) samt värdefulla biologiska värden som gungfly, stränder, våtmarker och kulturlandskap för framtiden behöver öns ostördhet upprätthållas och de olika miljöerna vårdas varsamt.
De nya bryggorna som anläggs av Trafikverket samt planerna på en regelbunden båtförbindelse ger möjlighet till en varsamt ökad tillgänglighet till Årsta holmar samtidigt som holmarnas omistliga värden kan bibehållas. En båtförbindelse skulle ge förutsättningar för Årsta holmar att utvecklas till ett intressant och unikt utflyktsmål i Stockholm."

Tjänstemännen avråder alltså från en fast förbindelse, men olyckligtvis så tillstyrker de fler bryggor - som Trafikverket planerar att bygga oavsett!?
Det finns uppenbarligen anledning att fortsätta bekämpa dessa stolligheter.
Angående den planerade bron: Kan inte några kloka centerpartister få Per Ankersjö att fatta sitt förnuft?


Bra bemötande botar bäst

Egentligen föga överraskande men bra om vi kan få vetenskapliga bevis för det;
Dagens Nyheter redogör idag för en studie publicerad i British Medical Journal Open. Enkätresultat från 5000 långtidssjukskrivna svenskar visar att vårdpersonalens bemötande är av stor betydelse för patientens förmåga att kunna återgå i arbete. Enligt Socialstyrelsen så orsakar kommunikationsproblem mellan vårdpersonal och patient hälften av klagomålen på vården.

Vårdpersonalens bemötande av patienter är oerhört viktigt och kräver både utbildning och tid.
Helt klart något att jobba vidare med!

måndag 30 januari 2012

Nya kontrollmyndigheter = Svarta hål för våra skattepengar?


En kontrollmyndighet för äldreomsorgen har föreslagits av (KD) - med uttalat stöd av MP (!?)
Samma tossighet tas upp i DN:s ledare idag där man avsluta:
Kommunerna har inte längre välfärdsmonopol, men det borde ingå i deras kärnverksamhet att objektivt granska och utvärdera de alternativ som finns.

Varför menar jag att det är tossigt (och blir beklämd om mitt eget parti uttalar stöd för det)?
Jo, kommunerna som har svårt att med befintliga resurser klara sitt nuvarande åtagande ska alltså lägga sanslösa resurser på att i detalj kunna granska alla de tiotals, hundratals, tusentals olika vårdgivare och skolägare som idag finns på "marknaden". Det säger sig självt att det är ett hopplöst uppdrag, ett svart hål för våra skattepengar!
Dessutom kan man fråga sig: Vad har vi då Socialstyrelsen, Skolverket och Skolinspektionen till!?
Frågan är också om inte Vårdanalys är ett slöseri med skattemedel?

Nä, man bör nog tänka sig noga för innan man inrättar ännu fler kontrollmyndigheter med otydliga gränsdragningar sinsemellan och med uppdrag som kan sluka hur mycket pengar som helst, till oklar nytta.
Det är kanske bättre att på bästa sätt försöka investera pengarna i högkvalitativ verksamhet från början?

söndag 29 januari 2012

Isjakt och skridskoseglare



Idag gnistrade solen i snön så det var omöjligt att avstå från en långpromenad. Det gav mig möjlighet att titta närmare på isjakterna och skridskoseglarna som svischade fram över sjön. Såg lockande ut! Om man skulle försöka sig på att bygga en isjakt...

lördag 28 januari 2012

En äldreomsorg att gråta över?

Samtidigt som vi upprörs över den senaste Caremaskandalen, Den sjuke mannen bands fast, så redogör tidningen Dagens Samhälle för en granskning som Socialstyrelsen har genomfört. Denna visar att privata äldreboenden under åren 2008-2010 hade stadigt 10 procent lägre personaltäthet än de kommunala. Det motsvarar en besparing på 800 miljoner kronor om året.
Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor, Gert Alaby, är förvånad:
- Det finns två tolkningar. antingen sköts de privata bättre och effektivare eller så är det en besparing för att få ut ökad vinst.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg vid Stockholms universitet, förklarar att:
- Amerikansk forskning visar att vård som bedrivs av stora riskkapitalbolag har de största kvalitetsbristerna. Det är ganska logiskt. Eftersom tid är en viktig kvalitetsfaktor så är lägre personaltäthet ett problem.

Ytterligare en aspekt som nämns i artikeln är att lägre bemanning på privata äldreboenden  leder till att även kommunala boenden måste pressa personalkostnaderna för att kunna konkurrera. Det ser man i ex.vis Linköping där 60% av äldreboendena drivs privat med följden att bemanningen har minskat på både privata och kommunala boenden, 20 procent under standardkostnaden. Kundnöjdheten visar dock på genomsnittlig kvalitet, varken bättre eller sämre.

Min egen hypotes är emellertid att spridningen kan ha ökat, dvs några äldreboenden är minst lika bra som tidigare, kanske bättre. Samtidigt finns äldreboenden med sämre kvalitet än tidigare. Genomsnittet är dock detsamma. Kan det vara så? Och hur gör vi i så fall med de äldre som fått det sämre än tidigare? Är det priset vi är beredda att betala för den fragmenterade äldreomsorgen, för valfriheten? Om hypotesen stämmer så är det en i mitt tycke oerhört svår fråga att ta ställning till. Men jag måste...

fredag 27 januari 2012

(S)tefan Löfven brädad av mus

Som bekant vid detta laget så är det den erkänt duktige Metall-basen Stefan Löfven som tar över partiledarskapet för Socialdemokraterna. Lite otippat kanske, ändå. Därför kan man tycka att den tidning som hade nyheten först (?) skulle toppa med detta riks-scoop? Icke sa Nicke! Själv tycker jag att detta är ett föredömligt exempel på en mer relaxad hantering av den alltför upphaussade S-ledarfrågan: Mus i bankomaten

torsdag 26 januari 2012

Ett ljus i mörkret!


Efter två halvtrista politiska inlägg på bloggen tidigare idag, där huvudpersonerna uppvisar olika grad av utstrålning, så kan man behöva vila ögonen på något magiskt upplysande. Jag inspirerades av TV-nyheterna som visade vackra norrskensbilder från Norge. Enligt uppgift så är vart tionde år ett intensivt norrskensår. Det skulle innebära att 2013 blir ett sådant år men av TV-bilderna så tycks det vara på gång redan nu.
För den som vill se övernaturligt vackra bilder så rekommenderas en norrskens-odyssé på denna webbsida, visserligen med reklam för att turista i vårt västra grannland, men det bjuder jag så gärna på!
Förresten, jag undrar om jag kan övertala M att resa till Norge nästa vinter...

Norrskensbilden ovan är från Kiruna där man häromdagen såg det största norrskenet på många år, som en konsekvens av enorma solstormar nyligen.

"Nya (S)" - Två gubbar ersätts av - två gubbar!

Ikväll meddelades det alltså att Metalls förvisso kloke och respekterade ordförande Stefan Löfven tillträder som ny partiledare för Socialdemokraterna. Enligt uppgift ska Sven-Erik Österberg komplettera ledargarnityret.
Med andra ord så ersätts Håkan Juholt och Tommy Waidelich, två "medelålders vita män", av två kopior i det avseendet. Dessutom med genidraget att Löfven inte sitter i riksdagen. Som någon uttryckte det: Som att utse en generaldirektör som inte får tillträde till kontoret...

Jag är naturligtvis jävig men Miljöpartiet framstår som plågsamt modernt i jämförelse. I nuläget finns ingenting som tyder på att (S) ska kunna återhämta sig särskilt mycket. En fråga som utkristalliseras alltmer är: Hur länge dröjer det tills MP blir Sveriges andra största parti?


Filippa undviker risker - för att nå högsta ämbetet!?

På Dagens Nyheters Stockholmsdebatt lyfter ett antal mediechefer problemet med att Filippa Reinfeldt undviker alla besvärliga frågor.

Detta tycks vara något av en offentlig hemlighet som oppositionspartierna sedan länge varit medvetna om. Se t ex oppositionslandstingsrådet Dag Larssons kommentar idag; Äntligen så reagerar journalister!

Med tanke på det som tas upp i båda ovanstående inlägg, dvs att Filippa Reinfeldt, nu när hon sitter vid makten, tycks framträda nästan enbart i sammanhang av typen festliga invigningar, klappa barn på huvet, eller hemma-hos-reportage så är det lite lustigt att läsa nedanstående utdrag ur en intervju från 2009:

"Du ansvarar för en budget på över 40 miljarder kronor, men intervjuerna med dig har ofta kretsat kring dagislämningar och recept. Vad beror det på?
– Det är kanske typiska frågor till kvinnor. En del medier fokuserar på kakrecept, men för mig handlar det dagliga livet väldigt mycket om jobbet. Om vården i Stockholm, om utanförskapet."


Sedan ett par år nu, som högsta ansvariga sjukvårdslandstingsråd, så har Filippa Reinfeldt haft möjlighet att fokusera på annat än kakrecept, dvs på de riktigt viktiga frågorna för Stockholms skattebetalare och patienter. Men då tar hon inte den möjligheten!? Istället skickas alla tänkbara kollegor fram - för att ta smällarna (?).
Som påtalas av allt fler så är det ur demokratiskt perspektiv ett allvarligt problem om ansvarig politiker göms undan på detta sätt. Man undrar varför? För att inte avslöja bristande kompetens? För att inte omöjliggöra nästa steg i den politiska karriären? Filippa siktar kanske på att likt Hillary Clinton försöka nå det högsta ämbetet. Med andra ord, det kanske är Filippa Reinfeldt som så småningom ska bli Sveriges första kvinnliga statsminister!? Hmmm

onsdag 25 januari 2012

Vårdval och Akademiska vårdcentraler!

Igår deltog jag i ett möte där vi diskuterade införandet av akademiska vårdcentraler (AVC) i Stockholms län. Pionjärer är vårdcentralerna i Jakobsberg, Hässelby, Liljeholmen och Gustavsberg. Vad är en AVC? Ja, förneklat kan man säga att det är primärvårdens motsvarighet till universitetssjukhuset, dvs parallellt med det kliniska hälso- och sjukvårdsuppdraget så ska personalen också aktivt bedriva FoUU - forskning, utveckling och utbildning!
Det är med stolthet och otålighet jag, med flera, ser fram emot AVC-verksamhetens fortsatta utveckling.

Apropå vårdcentraler så läste jag idag om Mio Fredriksson som disputerar imorgon torsdag på en avhandling som bl a handlar om vårdvalet i primärvården. Enligt den korta blänkaren i Dagens Medicin så menar Mio Fredriksson att makten över vården har hamnat längre bort från medborgarna, samt att det finns risk för större ojämlikhet i vården som en effekt av vårdvalet. Jag har kontaktat Mio och bett att få hennes avhandling så jag kan skapa mig en mer detaljerad bild över den intressanta och viktiga forskning som hon presenterar.

lördag 21 januari 2012

Henrietta Lacks - död 1951 men fortfarande vid liv

Henrietta Lacks dog av livmoderhalscancer 1951. Trots detta har jag ofta kommit i fysisk kontakt med henne under mina år som biomedicinsk analytiker och som forskare. Eller rättare sagt, jag har kommit i kontakt med hennes tumörceller benämnda HeLa-celler. Det är närmast ofrånkomligt i "min bransch". Denna odödliga cellinje har använts i drygt ett halvt sekel inom medicinsk forskning och diagnostik. Henrietta Lacks kunde inte ana det, men hennes cancerceller har använts i mer än 60 000 publicerade forskningsstudier. Med tanke på att ett provrör HeLa-celler idag kostar 279 dollar så svindlar tanken på vilka intäkter Henrietta Lacks celler skulle ha kunnat inbringa till hennes fattiga familj. Men nu var det så att hennes läkare aldrig frågade om lov. Inte heller patenterade han dessa HeLa-celler. Det kanske ändå hedrar honom på något sätt, eller?

Trots att Henrietta Lacks alltså har varit död i 60 år så är hon idag högaktuell, på flera sätt. En starkt bidragande orsak är boken Den odödliga Henrietta Lacks (The Immortal Life of Henrietta Lacks), skriven av Rebecca Skloot, som recenserades i bl a DN i höstas. Anledningen till att jag idag skriver detta inlägg på bloggen är att Karin Johannisson i dagens DN, med anledning av boken, drar paralleller mellan Henrietta Lacks och den nu aktuella frågan om superprojektet Life Gene som stoppats av Datainspektionen eftersom det anses strida mot lagen.
Den grundläggande frågan är som jag ser det: Vilken rätt har samhället att utnyttja den enskilda människans organ och vävnader, i forskningens och vetenskapens namn? Vilket skydd har människan mot att ett godtroget samtycke missbrukas i kommersiella eller andra syften? Gränsdragningen mellan de etiska och juridiska reviren är hårfin, eller rentav överlappande.

Visst finns det behov av uppdaterad, förtydligande lagstiftning på området, t ex med anledning av Life Gene som utan tvekan har ett gott syfte och en fantastisk potential. Men, eftersom jag själv forskat, så har jag en förståelse för forskarnas välvilliga otålighet. Samtidigt tror jag att samma forskare måste tänka ett varv extra och vara beredda att ta ett större ansvar för den lilla människans eventuella framtida utsatthet, i form av ett blodprov eller en biopsi.

Med anledning av dessa tankegångar så är det nästan med en rysning jag tar del av Henrietta Lacks (!?) tänkvärda bloggkommentarer med synpunkter och reflektioner i dessa så viktiga  frågor.


Det var timmar, inte dagar: Ljusning för oppositionen?

Det var bara timmar, inte dagar som var räknade för Håkan Juholt som nyss vid en egen presskonferens hemma i Oskarshamn har meddelat sin avgång som Socialdemokraternas partiordförande.

En petitess i sammanhanget är att vår statstelevision, SVT, i sin extra rapportsändning inte klarade av att direktsända denna historiska presskonferens. Faktiskt pinsamt!
TV4 lyckades bättre.

Med historisk ovan menar jag bl a att Juholt inte ens hann sitta ett år som ordförande. Enligt Wikipedia (som tydligen uppdateras blixtsnabbt!) så VAR Håkan Juholt partiordförande mellan 25 mars 2011 och 21 januari 2012.

Innebär då detta den ljusning för oppositionen som jag - och flera med mig! - har efterlyst? Ja, det återstår att se. Det beror naturligtvis på vem som väljs till ny partiordförande för (S). Tills vidare tar Carin Jämtin över.

fredag 20 januari 2012

Carin Jämtin: "Håkan Juholt har lämnat"

Jag har nyss titta på ett klipp från kvällens korta presskonferens med Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och hon inleder med följande:

"Våran partiordförande, han har lämnat..."
Det låter som ett budskap som många väntat på om den politiska oppositionen ska få riktig luft under vingarna igen efter plågsamt långa månader av successivt alltmer urholkat förtroende..

Men Carin Jämtin fortsätter: "Han har åkt hem till Oskarshamn. Han behöver också vila sig, precis som vi allihopa."

Budskapet utåt är alltså att partiordföranden har fortsatt förtroende. Men - varför står han då inte själv där och meddelar det!? TV4-nyheterna hävdar att en central källa inom (S) har läckt att Socialdemokraternas Verkställande Utskott och Håkan Juholt kommit överens om att han måste gå, men att det kommer meddelas senare, under mer ordnade former.

Håhå jaja, vad ska man tro? Personligen tror jag att Juholts dagar är räknade och jag menar att det är bra för svensk politik. Oavsett vilka partisympatier man har så måste det finnas en balans. Oavsett vad man tycker så måste det alltid finnas en opposition som får den styrande majoriteten att hålla sig på tå. För Sveriges skull.
Håkan Juholt har inte hållit måttet.

Visst har det varit trevlig läsning den senaste tiden att Miljöpartiet klivit fram och tagit tätpositionen som oppositionsparti. Men som sagt, för svensk politik och för Sveriges skull så behövs - tyvärr? - mer än så.


Har du också fått brev från SSMF?

Idag hade jag fått ett stort kuvert med ett trevligt brev från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning.
Strax före nyår skrev jag ju här på bloggen om att man kunde kontakta SSMF och ange vilken sjukdom man tyckte det var viktigt att det bedrivs forskning om (Behov av forskning om ME/CFS?). Jag, och ytterligare någon/några av mina bloggbesökare, skrev till SSMF och förklarade varför det brådskar med ökad forskning om ME/CFS.
Svaret ses nedan. Jag vet att företrädare för RME har skickat följdfrågor som kan vara viktiga att få svar på innan en ev ny ME/CFS-fond startas. Jag återkommer förmodligen om det så småningom.




Svaret från SSMF:

Ett stort tack för ditt intresse för Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och vårt arbete för att stödja medicinsk forskning!

I ditt svar på vår vädjan om stöd till den livsviktiga svenska medicinska forskningen skrev du att forskning kring ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome) låg dig extra varmt om hjärtat. ME/CFS, som man beräknar att ca35-40 000 människor i Sverige lider av, kännetecknas av långvarig utmattning, ofta i kombination med andra symtom.

I dagläget ger Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF) ekonomiskt stöd till över hundra olika forskningsprojekt men inget av dem handlar specifikt just om ME/CFS. För att ME/CFS och andra sjukdomar, där ingen forskning i dag bedrivs av SSMF-forskare, ska bli föremål för framtida forskning med stöd av oss krävs två viktiga komponenter. Den ena är att några forskare ansöker om bidrag för forskning kring en specifik sjukdom - och att SSMF:s granskningsnämnd bedömer att denna forskning kan leda till viktiga upptäckter. Den andra är att det antingen finns medel för stöd till forskning kring denna sjukdom i en befintlig SSMFfond eller att någon/några skänker medel och startar en fond för forskning kring just denna sjukdom.

Vill du starta en fond för forskning kring ME/CFS kan du göra det genom ekonomiskt stöd till Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning. Du kan namnge fonden efter dig själv eller till exempel en nära anhörig. Vill du veta mer, kontakta oss på 08-33 50 61.

Svenska Säl1skapet för Medicinsk Forskning grundades redan 1919 för att säkerstäl1a en livaktig svensk medicinsk forskning genom stöd till unga medicinska forskare. Detta arbete är lika angeläget idag, nästan 100 år senare. Utan våra bidragsgivare skulle detta arbete inte vara möjligt.

Urvalet av forskare som får stöd av SSMF görs av en granskningsnämnd sammansatt av högt kvalificerade forskare från landets samtliga medicinska fakulteter - en garanti för att de testamenten, donationer och gåvor som vi tar emot används på effektivast tänkbara sätt.
När du ger ekonomiskt stöd till Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning är det viktigt att veta att endast 5-7 procent av insamlade medel går till administrativa kostnader, att jämföra med många andra insamlingsorganisationer som ligger kring 15-20 procent.

Vänliga hälsningar
Göran Magnusson
Professor, ordförande i Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning



onsdag 18 januari 2012

Dags för Forskningsberedningen igen!

Imorgon torsdag är det dags för årets första möte i landstingets forskningsberedning igen. Från Miljöpartiets sida lägger vi fram två Särskilda uttalanden rörande dels förutsättningar för planerad utökning av utbildningsplatser på sjuksköterske-, läkar- och specialistsjuksköterskeprogrammen, dels rörande ett förslag att etablera samarbete med lärosäten i Stockholm för att öka kunskapen om offentlig upphandling inom landstinget. Det senare anmäls som ett övrigt ärende vilket egentligen tas upp direkt i Landstingsstyrelsen nästa vecka (ärende nr 6). Vi får se om ordförande Stig Nyman accepterar att vi tar upp det redan imorgon. Tanken måste ju vara att Forskningsberedningen ska göra rätt för namnet och förbereda konstruktiva förslag för landstingsstyrelsen, eller hur!?

Jag återkommer nog om de Särskilda uttalandena.

På kvällen måste jag avstå ett möte om kommunaliseringen av hemsjukvården eftersom jag prioriterar MP:s medlemsmöte hemma i Upplands Väsby. Vi får nämligen besök av kundvalskontorets (!) chef för äldreomsorgen. Det ska bli intressant som förberedelse för studiebesök i Väsbys äldreomsorg som jag tillsammans med några partikollegor ska göra om någon vecka.

måndag 16 januari 2012

Miljöpartiet, Vårdvalet och Vinsterna

Ikväll har vi haft möte i MP:s landstingsgrupp. Gång på gång återkommer vi numera till intensiva diskussioner om vårdval och vinster. Det är en fråga vi inom kort ska diskutera i särskilt möte. Jag tror att vi inom MP under hela detta året behöver diskutera det fria valet inom inte bara vård utan även skola och omsorg.

Frågan om det fria valets positiva versus negativa effekter är oerhört komplex och jag försöker leta evidens för att slippa tycka så mycket.

Frågan huruvida vinster ska få plockas ut ur välfärden är i jämförelse desto lättare - tycker jag...


lördag 14 januari 2012

Änglar, skatteparadis och chips

Jag kanske har fel men det känns som att politiker på senare tid beskylls allt oftare för att varar naiva. Jag är nog själv naiv i vissa avseenden, t ex när jag hellre vill ägna mig åt ideologi och politiska visioner om jämlikhet och ett hållbart samhälle framför det ständiga tugget om ekonomi där det bara tycks handla om att locka väljare med några hundralappar mer i plånboken.
Men sen finns det också en typ av politisk naivitet som jag tycker är närmast kriminell. Det jag syftar på är när den styrande alliansen (läs moderaterna) med förvånad min slår ut händerna och utropar:

"Vi såg inte hotet att några skulle berika sig! Vi tänkte inte på det..." (finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl angående den bortslumpade vårdcentralen Serafen)

"Det vi idag ser i termer av upplägg att man flyttar vinsten till skatteparadis är helt oacceptabelt" (finansminister Anders Borg med anledning av riskkapitalbolagens överföring av skattebetalarnas pengar till skatteparadis)

Som jag berört tidigare så vägrar jag tro att dessa - trots allt - mycket intelligenta politiker inte förstår hur kommersiella krafter verkar när de kommer in i vårt välfärdssystem.

Förresten, finanslandstingsrådet är ju sedan i höstas känd för att åskådliggöra pengasummor i chipspåsar (så att vanligt folk ska fatta?). Viktor Barth-Kron har räknat ut att stockholmarnas förlust på Serafen-affären motsvarar 1 072 222 chipspåsar (enmiljonsjuttiotvåtusentvåhundratjugotvå).

För den som mot all förmodan undrar varifrån namnet seraf kommer så är det benämningen på den högsta kategorin änglar som med sina 6 vingar ska flyga omkring Gud och ropa helig, helig, helig.
Jag kan bara säga att det flödande läckage av skattebetalarnas medel som vi ser upprepade exempel på gör åtminstone mig heligt förbannad.

fredag 13 januari 2012

MP: Fel att upphandla tortyrvård som kommersiell verksamhet

Med Svenska Dagbladet följer idag en annonsbilaga om Säkrare vård och omsorg - Patienten i fokus. På framsidan den brett leende socialministern, Göran Hägglund.
Patienten i fokus?
Nja, hur är det med det egentligen när Alliansen får styra? Stockholms landstings upphandling av vård för tortyrskadade har ju rönt stor uppmärksamhet då man valde bort Röda Korsets 26-åriga erfarenhet mot ett, måste man nog säga, oprövat kort. Att utsätta tortyrskadade för det experimentet känns inte riktigt som Patienten i fokus...

Därför är det med glädje jag i SvD läser ett inlägg på Brännpunkt där mina vänner i Miljöpartiet, Stockholms läns landsting, Yvonne Blombäck, Raymond Wigg och Helene Öberg skriver att det var Fel att välja bort Röda Korset. De menar att det hade varit bättre att, helt enligt regelverket, ingå fortsatt avtal med Röda Korset som en idéburen organisation, inte som ett kommersiellt företag.
Ett bra debattinlägg som utgör en balanserande motvikt till socialministerns självgoda min - Patienten i fokus!?

Revisionen släpper granskning av bristande vårdutbildning!?

Stockholm växer så det knakar! Under förra året ökade Stockholms län med ca 38 000 personer. Det är 55% av hela landets ökning under samma period. Fantastiskt! Men också en stor utmaning att tillgodose det ökade behovet av samhällstjänster, t ex hälso- och sjukvård.

En av åtgärderna är att förbereda en utökning av antalet utbildningsplatser för sjuksköterskeprogrammet, men även för läkare- och specialistsjuksköterskeprogrammen. Detta innebär i sin tur att Stockholms läns landsting (SLL) måste förbereda sig på att ta emot ännu fler studenter i vården. Att tillgodose behovet av kliniska utbildningsplatser (verksamhetsförlagd utbildning, VFU) är på sätt och vis en utmaning redan idag, i det kontinuerligt föränderliga vårdlandskap som Stockholms län erbjuder.

Jag är en imponerad påhejare av landstingsrevisorerna som förefaller ta sitt viktiga uppdrag på stort allvar, dvs ständigt kritiskt granska vad vi de facto får för våra skattepengar. Av den anledningen, tillsammans med vad jag beskriver ovan, så är det med viss förvåning och besvikelse jag läser följande information från landstingsrevisionen:


Kompetensförsörjning inom sjukvården (2.5)
I ett sjukvårdssystem med en ökande mångfald av utförare blir det allt viktigare att landstinget som sjukvårdshuvudman har ett samlat grepp om specialistförsörjningen i länet vad gäller såväl läkare som sjuksköterskor. Revisionen har tidigare konstaterat att sjukvårdshuvudmannaansvaret inom personalförsörjningsområdet behövde förtydligas och att det fanns brister i den övergripande styrningen och uppföljningen av området. Exempelvis har privata vårdgivare inte omfattats av behovsprognoser och underutnyttjats när det gäller utbildningsplatser. Projektet är en uppföljning och fördjupning av tidigare granskning med fokus på konsekvenser av många utförare, pågående utveckling av vårdvalsmodeller med fri etablering samt ny upphandling av S:t Görans sjukhus för länets läkar-/sjuksköterskeutbildning.


Revisorerna i revisorsgrupp II har beslutat att ett projekt inte ska genomföras med ovanstående inriktning.


???

Är detta en konsekvens av den minskade revisionsbudgeten som den borgerliga majoriteten drev igenom?

onsdag 11 januari 2012

Amnesty och jag släckte ned Guantánamo!

Tidigare ikväll besökte jag Stureplan för att delta i Amnestys kampanj mot Guantánamofängelset. Genom att bidra med en elektronisk namnteckning så släckte jag ned fängelset, tyvärr bara symboliskt, på den stora ljusväggen. Samtliga namnteckningar ska Amnesty vidarebefordra till president Obama inför hans stora tal i slutet av denna månad.
Amnesty bjöd på popcorn också! Det blir gott till Homeland ikväll...
"Popcornbaljan" bar naturligtvis på ett budskap. Du som i din smartphone har en QR-läsare (nedladdningsbar app) kan använda den nedan.

Skammens jubileum - Guantánamo

På flera håll uppmärksammas nu det sorgliga och upprörande 10-årsjubiléet av fånglägret Guantánamo. Där förvarar demokratins förkämpe (?) USA fortfarande hundratals fångar som i många fall är alltför torterade för att kunna släppas fria. Dessa fångar har suttit fängslade i åratal utan tydliga anklagelser eller någon tillfredsställande rättsprocess. President Barack Obama lovade att stänga Guantánamo men det löftet har han svikit.
Sannolikt var åtskilliga av Guantánamofångarna "på fel plats vid fel tillfälle". Idag är vi - med rätta - upprörda och oroade över de svenska journalisterna Martin Schibbye  och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Förhoppningsvis kan de anhöriga snart få hem dem igen, efter en benådning. Något liknande kan vi bara hoppas på, och fortsätta kämpa för, när det gäller Dawit Isaak.

Men vem upprörs och kämpar för Guantánamofångarna?
Ja, åtminstone Amnesty som idag mellan kl 15 och 19 anordnar en aktion på Stureplan i Stockholm. Kanske ses vi där?

måndag 9 januari 2012

"Vad är det för dag idag?" - Paniken växer...

När M kom hem från jobbet ikväll så frågade hon glatt "Du vet väl vad det är för dag idag?"

Intensiv tystnad

Vad har jag missat!?
Bröllopsdag? Nej!
Förlovningsdag? Nej! (förresten, det hoppade vi ju över...)
Födelsedag? Nej!
Namnsdag? Kanske...

Med ett stort leende räddar hon mig.
"Det är ju Meatfree Monday!"

???

"Det blir vegetarisk pytt på zucchini, svamp, äpple, salladslök och rosmarin. Stekt ägg till. Sunny side up för dig! Till efterrätt fruktsallad."

M påminner mig om att det är Meatfree Monday!?
Nu finns det hopp för världen!

Med förtjusning börjar jag omedelbart skala apelsin och banan till en mumsig fruktsallad som även kommer att innehålla äpple, clementin, hasselnötter och russin. Som sagt: Mums!

Alltfler tror på Miljöpartiet

I senaste väljarundersökningen från Demoskop får MP 14,6% av rösterna, en ökning med drygt 3%. Med andra ord en riktig smakstart på nya året, men också en bekräftelse på att allt fler inser att det är MP som står för framtidens politik. Nu gäller det att i högre grad få med även landsbygden på det gröna tåget. Liksom tidigare så är MP starkast i storstäderna. Kanske även i New York!?

söndag 8 januari 2012

ME/CFS-debatt i landstinget

Miljöpartiets interpellation om ME/CFS debatterades vid årets sista landstingsfullmäktige den 6 december.
Nedan återges debatten, som ett utdrag ur fullmäktigeprotokollet.
Tyvärr har i delar av protokollet ME/CFS skrivits på ett felaktigt sätt, vilket jag har korrigerat nedan.

§ 198 Bordlagd interpellation 2011:35 av Susanne Nordling (MP) om patienter
med kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS)


Anförande 34 Susanne Nordling (MP):
Fru ordförande, ledamöter och åhörare! Jag har lagt fram en interpellation om åtgärder inom Stockholms läns landsting för att på ett adekvat sätt möta behovet hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom eller myalgisk encefalomyelit. Jag vill tacka Stig Nyman för svaret. Jag är ganska nöjd så till vida att det på fler punkter överensstämmer med det som vi har skrivit i interpellationen. Det vill säga att bemötandet av patientgruppen inte är bra, och du, Stig, skriver också att det bottnar i att kunskapen om sjukdomen är väldigt låg i vårt landsting. Målet i vårt landsting är världens bästa sjukvård. Det gäller också den här gruppen. Det betyder att vi måste vara offensiva och verkligen bygga verksamhet kring de här patienterna och det de behöver för att klara sig i sina liv. Vi har just nu en verksamhet på rehabmedicin på Danderyds sjukhus som under tre år har fått 18 miljoner. Men huvudfrågan handlar inte om själva bemötandet utan om brist på insatser för dessa patienter. 18 miljoner räcker tyvärr inte hela vägen. Vi har i dag ett problem därför att infrastrukturen saknas för dessa patienter. Det handlar om specialiserad utredning, diagnostik och vård av patienter med kroniskt trötthetssyndrom samt inte minst forskning. 18 miljoner räcker inte hela vägen. Man har rean infört remisstopp, trots att man ännu inte har varit verksamma i ett år, och de remisser som har kommit in fyller tre år. De patienter som inte har hunnit dit, vad ska vi göra med dem? Vi kan lätt åtgärda dessa brister, och i interpellationen lägger vi fram ett antal förslag. Vi måste säkra det här projektet långsiktigt. Vi måste få tillskott av kompetens till den här enheten. Det handlar om immunologi och neurologi. Ni kan till exempel läsa en artikel i Svenska Dagbladet i dag som visar på att infektioner ger påverkan på hjärnan. Därför måste vi lyfta in fler kompetenser på den enhet vi har. Det kanske inte var det bästa draget att lägga det på rehabiliteringsmedicin, utan vi borde kanske ha lagt det som en egen enhet, där vi för ihop specialisterna till patienterna. Men vi får utgå från den enhet vi har och jobba vidare. En av de frågor jag ställde blev inte besvarad, nämligen fråga 2: Anser du att projektet vid Danderyds sjukhus också ska ha ansvar för barn och unga med kroniskt trötthetssyndrom? Nu är begränsningen att man måste ha fyllt 18 år, så i dag finns det inga insatser för den gruppen. Hur ska vi jobba med dem?

Anförande 35 Landstingsrådet Nyman (KD): 
Fru ordförande! Det här är en angelägen interpellation. Det är ett angeläget ämnesområde som behöver uppmärksamhet. Det har också uppmärksammats i ökande grad på senare tid. Det är inte alldeles enkelt att få till den för alla berörda på en gång. Det framgår också både av svaret och av frågeställningen. Utöver de 18 miljonerna har det under året tillförts ytterligare 2 för att remisstoppet, som uppträdde väldigt raskt, ska kunna minimeras och att fler ska kunna få del av hjälpen. Anledningen till att det inte finns svar på alla frågor är just att vi nu försöker finna en form för den här vårdens framtid. Jag tycker att det är angeläget att frågan förs in i arbetet med framtidsplanen för landstingets hälso- och sjukvård, där vi har ett ökat fokus på rehabiliteringsområdet. Sedan kan vi diskutera detaljer, om det är fel i bemötandet eller i något annat och om det är för lite resurser. Det viktiga är som jag ser det att det här arbetet nu har kommit i gång. Jag vill lova alla fullmäktigeledamöter inklusive interpellanten att vi har en ganska nära dialog med företrädare för patientorganisationen och på det sätet hämtar information. Till mitt svar vill jag också foga att det pågår ett utomordentligt intressant utvecklingsarbete i vården av patienter med de här bekymren vid Haukelands universitetssjukhus i Bergen. Det är inte bara Ullevål som har arbetat framgångsikt med de här frågorna, utan det är också Haukeland. Där pågår ett uppföljningsarbete, och det kommer en studie framöver. Dessutom ska det göras en jämförande studie internationellt för att se hur långt man har kommit på det här området i olika länder. Ett jätteproblem för dem som har den här sjukdomen är ju att den har kronisk karaktär. Det är svårt att hitta ingångarna som ger omedelbara svar. Det viktiga är att det finns resurser att ta emot patienterna och en ökad kunskap om den här sjukdomens innehåll och hur man kan behandla den. Det finns mycket mer att utveckla där, har jag förstått. Vi får nog nöja oss med det här svaret. Jag tänker inte prestera något svar på fråga 2 i dag. Den kan möjligen komma i samband med det fortsatta arbetet med framtidsplanen för hälso- och sjukvården, men det är vanskligt att ställa ut löften utöver det som jag har angett i svaret.

Anförande nr 36 Landstingsrådet Wigg (MP): 
Fru ordförande! Tack, Stig, för ett ganska utförligt svar! Du är inne på en ganska viktig fråga. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Det pågår forskning vid två sjukhus i Norge, och även på andra håll i världen pågår forskning som är kopplad till de immunologiska frågorna. Det är kanske där som nyckeln ligger. Det viktiga här är att följa omvärldens forskning och inte hitta egna lösning såvida man inte upptäcker något nytt. I Norge har man nu upptäckt att en behandling med cytostatika kan ge resultat för vissa. Det är viktigt. Nu är detta ett projekt. 2001 lade man under den borgerliga alliansens ledning ned en mottagning vid Huddinge sjukhus för just den här patientgruppen. Det var nog ett misstag att göra det. Nu är det projekt som löper några år, och den här patientgruppen är i en väldigt utsatt situation. Det är viktigt att man säkrar den här mottagningen så att den får utvecklas och så att den får ligga vid ett sjukhus, för detta är fråga om högspecialiserad vård. Det är ett sjukdomsfält där vi i dag inte har alla svaren. Man talar mycket om att i framtiden lägga ut rehabiliteringen, och det kan nog vara bra i många fall, men just i det här fallet bör mottagningen för ME/CFS befinna sig inom den högspecialiserade vården. Jag vill också lyfta fram patientsäkerhetsperspektivet. Det finns ett starkt önskemål från dessa hårt drabbade patienter om att få sjukvårdsplatser. De behöver ett antal platser där man kan få ligga och inte belasta anhöriga och andra. De anhöriga hamnar ofta i en ohållbar situation socialt och ekonomiskt när de här patienterna är sängbundna i mörka rum. Det behövs sjukvårdsplatser på sjukhusen som är kopplade till de här mottagningarna. Självklart har vi inte svaret på frågan om barn och unga, men jag hoppas att vi kan vara överens om att de ska tas om hand inom den här enheten och att man på något sätt måste se till att det finns ett bemötande också för dem. Det är än mer fruktansvärt att hamna i den här situationen i början av sitt liv. Då ska man inte behöva bollas runt i sjukvårdssystemet. Den fokusrapport som landstinget självt tog fram i den här frågan pekar på att detta inte bara gäller ME/CFS patienter utan att det sammantaget finns 30 000–40 000 patienter med oklara diagnoser i vårt landsting. De bollas runt och får inte rätt bemötande. Förutom patientens eget lidande innebär det ett ekonomiskt lidande för landstinget.

Anförande nr 37 Jessica Ericsson (FP): 
Personligen tycker jag genuint illa om uttrycket att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, men när det gäller den här gruppen får man ha förståelse för att det mycket väl kan kännas så. Många har bollats fram och tillbaka mellan olika vårdgivare. Många har mötts av misstro, fördomar och dåligt bemötande. Att behöva bli misstrodd när man mår som sämst och behöver hjälp lägger naturligtvis ytterligare sten på bördan. Det är inget som någon borde behöva mötas av, speciellt inte om man har kraftiga fysiska och psykiska begränsningar, vilket många av dessa patienter har. Vi har fortfarande väldigt begränsad kunskap om sjukdomen som sådan. Vi har svårt att fastställa diagnosen. Vi vet inte vad som ligger bakom den eller hur sjukdomen bäst ska behandlas. Vår bristande kunskap är ett jätteproblem. Den verksamhet som bedrivs på Danderyd är därför oerhört viktig – så viktig att den nu har tillförts ytterligare 2 miljoner för att kunna fortsätta sitt arbete med att samla in kunskap och bygga upp evidensbaserade metoder för att hjälpa patienterna och kunna diagnostisera patienterna på ett bra sätt. Interpellanten efterfrågar speciefika åtgärder, behandlingsformer och bemanning. Jag satt och funderade lite grann: Är detta verkligen vårt arbete? Ska vi gå in och pilla i sådana här detaljer? Det gäller speciellt i ärenden där vi inte har kompetens att avgöra vad det är som behövs. Jag tycker inte det. I det här fallet bör vi lämna över till specialisterna att se på hur man ska arbeta för att bästa komma till räta med patienternas besvär. Det är de som har kompetensen, och de kommer att bygga upp ännu mer kompetens. Vi ska inte vara klåfingriga. Organisationen får vi ordna när vi är redo för det, men i första hand handlar det om att låta specialisterna göra det de är bra på. Vår uppgift är att skapa förutsättningar.

Anförande nr 38 Landstingsrådet Sevefjord (V): 
Ordförande! Jessica Ericsson ifrågasätter om det är vår uppgift att lämna förslag på hur man ska utveckla den här vården och att vi ska överlämna det hela till specialisterna. Problemet är bara att vi inte har så mycket specialister. Vi håller på att bygga upp en kompetens inom det här området nu. Där tycker jag faktiskt att vi politiker kan ta åt oss, för vi har under många år drivit på i denna fråga. Det gäller både den rödgröna alliansen, som drev fram att man skulle ta fram en fokusrapport om den här patientgruppen, och man lämnade sedan över arbetet till den borgerliga alliansen, som har fortsatt att jobba med detta. Vi har kommit en bit på väg, men vi har fortfarande alldeles för få specialister. Den verksamhet som en gång fanns vid Huddinge sjukhus lades ned just för att det fanns för få specialister. Den som kunde just det här området lämnade verksamheten och gjorde andra saker. Då fanns det ingen som kunde ta över. Nu håller vi på att bygga upp detta, och jag säger ”vi”, för jag tycker att vi gör det gemensamt i både majoriteten och oppositionen, med öppnandet av den här enheten vid Danderyds sjukhus och det treåriga projektet. Det händer en massa saker. Vi har också börjat ta till oss vad som händer utanför Sveriges gränser, bland annat i Norge, där det händer en massa spännande saker. Där har man lyft den här frågan, och den har till och med debatterats i Stortinget i Norge. I den debatten sade man bland annat att man måste åtgärda de nästan hälsomässiga övergrepp som begåtts mot en del av denna patientgrupp genom åren. Man sade också att det är en patientgrupp som har blivit misstrodd och felbehandlad och stämplad med fel diagnos under många år. Det är alltså inte bara vi som har haft undermålig vård för denna patientgrupp och inte sett dess behov. Nu är vi på väg och det händer positiva saker, även om jag håller med interpellanten om att vi fortfarande har mycket kvar att göra. Det är två saker i svaret som jag vill ta fasta på som positiva. Man ska göra en revidering av fokusrapporten. Det är en rapport som var klar för bara några år sedan, och att den redan nu behöver revideras visar att vi har tagit till oss mycket ny kunskap. Fokusrapporten har också delvis kritiserats av patientorganisationen. Det är också roligt att det nu har tillskjutits medel för att minska högen av väntande remisser. Jag tycker att vi så småningom borde utveckla det här projektet till en specialistmottagning – kanske den första i landet – och kanske till och med ett nationellt kompetenscentrum så småningom . Detta kommer dock att ta tid.

Anförande nr 39 Susanne Nordling (MP): 
Tack, Stig, för din ärlighet och att du säger att du inte har något svar på fråga 2. Det betyder att vi har en grupp barn därute som inte får vård. De får ingen vård alls när de har den här problembilden. De får annan typ av vård, men inte för dessa problem. Du säger också att vi ska lyfta in rehabfokus. Tyvärr är många av de här patienterna så sjuka att all belastning och många rehablitieringsinsatser gör dem sjukare. I Norge har man kommit längre än vi, och där har man kommit fram till att man måste ta fram specialanpassade sjukhussängar. Det handlar om rummen och om ljud och ljus. Allt sådant försämrar för patienterna. Det ska vara ljudlöst och mörkt och det ska inte finnas några dofter eller kemikalier. Det gäller också material i sängkläder och så vidare. Det betyder att de inte kan läggas i vilken sjukhussäng som helst. Hembesök förekommer i viss utsträckning i dag, men det räcker inte till och täcker inte behovet. I dag är de hänvisade till vanliga sjukhussängar. Det går inte. Man får inte gå in och ut ur rummet, för det gör patienten sämre. Man måste välja tillfällena försiktigt. Visst kan jag vara tillfredsställd med att vi har en gemensam problembild, men jag är inte nöjd med den vård som ni i majoriteten erbjuder dem i dag. Dessa människor far väldigt illa. De kan inte vända sig till en vårdcentral, och de kan inte vända sig till vilken enhet som helst på sjukhuset. Vi måste verkligen tänka efter hur vi skyddar dem. Det är bra att vi ska göra en översyn av fokusrapporten, men vi måste ta hand om dessa patienter nu. Om vi inte kan ge vård kan vi kanske ge omvårdnad. De kan komma till oss och få omvårdnad, för de klarar knappt av att ta hand om sig själva i det dagliga trots att de är hemma.

Anförande nr 40 Landstingsrådet Nyman (KD): 
Fru ordförande! I den här typen av debatter skulle man önska att det fanns ett enda problem i singularis, men behoven är stora på väldigt många områden. Jag tycker att det är bra att vi kan hålla det här samtalet i en hovsam ton. Visst är det ett projekt som pågår, men det finns många exempel på projekt som har lett till något alldeles fantastiskt. Det finns anledning att knyta hopp till det arbete som har inletts på Danderyd. Jag kommer i slutet av veckan att träffa Per Julin, som är verksamhetsansvarig, och fördjupa mig ytterligare i detta. Vi ska också diskutera formerna för en reviderad fokusrapport. Det råder ingen tvekan om att det kommer ny kunskap ganska raskt, inte minst genom förebilderna från Norge. Vi ska också se närmare på förutsättningarna för barn och unga. Jag har ingen uppgift om hur många det kan röra sig om, men det är ett stort antal invånare i länet som behöver hjälp med sin sjukdom inom den här diagnosen. Norge har nämnts flera gånger Det är intressant att fördjupa sig i detta. Vi kommer att fördjupa oss ytterligare i det arbete som pågår vid Ullevål i Oslo och Haukeland i Bergen, och tillsammans med Per Julin ska vi se om vi kanske kan bjuda in till ett seminarium om detta framöver där vi får fördjupa oss dels i nedskrivna rapporter, dels få en muntlig redovisning. Jag vet att det finns ett tydligt åtagande från Helsedepartementet i Norge när det gäller just den här patientgruppen. Ända sedan den här frågan aktualiserades för mig för mindre än ett år sedan har jag försökt hålla en öppen kontakt med både patienter och närstående för att få direktinformation. Det som är både skrämmande och fascinerande är att det finns så många olika varianter när det gäller hur man upplever sin sjukdom. Det är en diagnos, men den tar sig många olika uttryck. Det är ett oerhört lidande för både patienter och närstående. Därför är det ett angeläget område som vi måste prioritera framöver. När det gäller var saker och ting ska lokaliseras, i vilken form och hur de ska bemannas får vi återkomma till. Jag är också väldigt angelägen om att understryka behovet av en ny fokusrapport. Den förra har ju kommit att bli en förebild för stora delar av landet. Det har väl inte varit till lycka överallt. Jag har fått signaler från andra delar av landet i det avseendet. Det finns alltså förhoppningar på den nya fokusrapporten också utanför Stockholms län.

Anförande nr 41 Landstingsrådet Wigg (MP): 
Fru ordförande! Tack, Stig! Jag tycker också att det är bra att vi har en bra ton i den här debatten. Jessica Ericsson från Folkpartiet var uppe och sade att man ska vara frisk för att orka vara sjuk. Det är precis det som är problemet för bland andra den här patientgruppen. Tyvärr har fokusrapporten – som är bra i vissa avseenden men oklar i andra – använts av Försäkringskassan för att skjuta patientansvaret ifrån sig. Många har vittnat om att det är problematiskt att man använder fokusrapporten mot dem. Det är därför bra att det sker en revision. Det är också självklart att den här specialistmottagningen måste ligga på ett sjukhus med nära koppling till forskning och utveckling. De vårdplatser som Susanne talade om måste komma till stånd ganska snart. Det måste också bli utökade hembesök. Det viktiga är att projektet nu inte bara avslutas och patienterna faller ur systemet. Man måste hitta en utvärderingstid och permanenta en fortsättning av verksamheten innan projekttiden går ut.

Anförande nr 42 Susanne Nordling (MP): 
Jag är glad över intresset för ett nära samarbete med Norge. De har i alla fall kommit så långt att de har inrättat ett nationellt centrum, och de har experter och co-workers med som faktiskt har svensk anknytning. Det finns en immunolog från Karolinska som är där liksom en professor från Uppsala. Kunskap finns alltså hos oss. Det måste också betyda att vi låter projektet utvecklas så att kunskapen knyts in i det. Immunologi ingår i dag inte i projektet. Jag hoppas att neurologin och immunologin får följa med in i projektet. Jag hoppas också att vi kan jobba vidare med den här patientgruppen. De är värda att vi tar dem på allvar.

Myndigheten för Vårdanalys - Juvel eller Sisyfos-sten?

Idag såg jag i morgontidningarna att den nya Myndigheten för Vårdanalys (MYVA?) annonserar efter en granskningschef. Jag som är lite språkpolis (det kommer jag nog få äta upp..) reagerar genast på de onödiga avstavningarna i annonsen: myn-dighetens, för-måga, struktu-rerad. Det är Poolia som fått rekryteringsuppdraget. Hoppas det taff-liga annonsskrivandet inte är ett dåligt omen för rek-ryteringen.

Denna nya myndighet har till uppgift att ur ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvård, tandvård samt verksamheter i gränssnittet mellan vård och omsorg. Ett nog så viktigt och grannlaga uppdrag. Med tanke på att alliansregeringen snarare varit inne på att lägga ner myndigheter (Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten, Internationella Programkontoret?) så kan man undra lite varför Myndigheten för vårdanalys behövs när vi redan har Socialstyrelsen (som skulle kunna få ett utökat uppdrag)? På den frågan svarar den nya myndighetens chef Fredrik Lennartsson:
- Vi ska ha en mer oberoende roll. Och vår uppgift är att särskilt fokusera på patient-, brukar och medborgarperspektivet. Socialstyrelsen behöver också analyseras och granskas.


Nåväl, visst kan Myndigheten för vårdanalys bidra med både intressant och viktig information om hur svensk vård och omsorg är och framförallt hur den kan bli bättre. Kanske inte minst när det gäller glappet/övergången mellan landstings- och kommunal vård.

Samtidigt anar jag att denna myndighet har fått ett sisyfosuppdrag, dvs OM och i så fall HUR myndighetens alster kommer till användning på ett bra sätt. Jag anar också att det kan bli en turbulent inkörningsperiod på några år. Egentligen blir jag inte alls förvånad ifall den borgerliga regeringen hinner sälja ut myndighetens uppdrag till privata entreprenörer! Lite som med Bilprovningen!?
Vårdanalys AB, ägt av ett riskkapitalbolag på Guernsey...




lördag 7 januari 2012

Dödad av julskinkan eller vården? Om patientsäkerhet och bemötande

Ingrid skulle ta bort nätet från julskinkan och råkade skära sig i handen. Några dagar senare var Ingrid död. Hon hade drabbats av sepsis, blodförgiftning, men då hennes make Bengt-Åke tar med henne till akuten i Lund så följs detta av en serie misstag: provsvar missas, övervakningsutrustning finns inte, vitalparametrar kontrolleras inte, viktig information förmedlas inte mellan läkare, ansvarsfördelning följs inte, omprioritering görs för sent, ingen tänker på att det kan handla om sepsis trots att Ingrid blir allt sämre. När man väl har ställt diagnosen så informeras inte Bengt-Åke om hur allvarligt läget är, vilket bidrar till att han inte finns vid Ingrids sida när hon dör.

Detta autentiska patientfall beskrivs i senaste numret av Vårdfokus med anledning av att den nya Patientsäkerhetslagen fyller 1 år. Bengt-Åke har gjort en egen anmälan till Socialstyrelsen samt en polisanmälan.   Det framgår inte av artikeln om sjukhuset gjort en egen Lex Maria-anmälan. Socialstyrelsen ser inte anledning till indragen legitimation för någon enskild, men riktar skarp kritik mot sjukhuset som i efterhand har vidtagit flera åtgärder för att förbättra rutinerna och därmed öka patientsäkerheten. Polis och åklagare har lagt ner förundersökningen med hänvisning till Socialstyrelsens utredning.

Bengt-Åke som inte tycker sig ha fått de svar han vill ha, har överklagat besluten. Han vill att någon ställs till svars och får ett straff.

I reportaget uttalar sig också de ansvariga på sjukhuset. Chefen för akutdivisionen gör en klok reflektion: "Ibland ägnar vi oss kanske för mycket åt ingående, ofta tekniska förklaringar, när patient och närstående i själva verket vill ha en bekräftelse på att deras känsla av att vara arga och upprörda är berättigad."

Det är inte svårt att sympatisera med Bengt-Åke i detta fallet, och vi måste naturligtvis sträva mot att, så långt det är möjligt, minska ödesdigra misstag i vården. Som landstingspolitiker ser jag det som avgörande att vårdpersonalen har rätt bemanning, antals- och kompetensmässigt, så att man har möjlighet att arbeta efter de rutiner och regler vi har idag. Men också att personalen har möjlighet att följa upp, utvärdera och förbättra rutinerna. Att peka ut syndabockar kommer knappast någonsin att bidra till detta förbättringsarbete. Däremot så måste nog vården bli bättre på att bemöta även de anhöriga så att inte nya problem, och kanske ny ohälsa, skapas. Det anar vi nog alla hur utdragen sorg, frustration och bitterhet kan påverka hälsotillståndet hos en människa.


torsdag 5 januari 2012

Cogito - Om välfärd och vinster

En MP-kollega, Annika Hjelm, har skrivit en bra ledare om välfärd och vinster på tankesmedjan Cogitos hemsida: Efter Carema

En kommentar på sidan menar att MP är medskyldigt till det system vi har idag, och bortsåg från varningar. Det kan ligga viss sanning i det. Desto viktigare att MP bidrar till en konstruktiv debatt om hur vi på bästa sätt tryggar framtidens välfärd. Då behövs varje skattekrona till det den är ämnad.

Sveriges sämsta hemtjänst

Jag sitter i produktionsstyrelsen i Upplands Väsby och trots namnet så är det ju den politiska nämnd som ansvarar för utförandet av den kommunala välfärden, bl a den hemtjänst som fortfarande bedrivs av kommunanställda. Mer än 50% av hemtjänsten i Upplands Väsby drivs idag av privata företag. Det behöver inte vara ett problem, men en kvalificerad gissning är ändå att helhetsbilden av hemtjänsten blir mer komplex. Som jag diskuterat i tidigare inlägg så kan man ana att några av de äldre får riktigt bra service medan några får  mindre bra service jämfört med tidigare. Med andra ord, spridningen ökar sannolikt samtidigt som det blir svårare att kontrollera kvaliteten totalt.

För några veckor sedan publicerade Socialstyrelsen en rapport med namnet Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? där man genom en omfattande enkätundersökning mätt s.k. Nöjd-Kund-Index (NKI) bland äldre. I den framgår att 6 av de 12 sämsta kommunerna/stadsdelarna ligger i Stockholms län. På delad sistaplats ligger Oxie i Malmö samt Älvsjö i Stockholm. Det är väl så att Stockholm sticker ut på ett sådant sätt att det är här som privatisering av välfärd kommit längst inom olika områden (vård, skola och omsorg). Älvsjö, som alltså får bottenbetyg i Socialstyrelsens undersökning, har 24 privata utförare av hemtjänst. Man har inte kvar någon kommunal hemtjänst.

Utan att dra några överdrivna växlar på dessa enkätresultat så vågar jag ändå konstatera, i likhet med den numera beryktade SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser, att vi fortfarande saknar tydliga belägg för att vi genom ökad konkurrens och privatisering får en välfärd av högre kvalitet. Snarare pekar bevisen istället i motsatt riktning?

Det största frågetecknet som jag ser det, med ökad konkurrens i välfärden, är vad det innebär för spridningen, dvs om den riskerar att leda till ökad ojämlikhet (vissa kan få det bättre men fler får det samtidigt sämre)?
I Socialstyrelsens rapport nämns att resultatet generellt sett legat ganska jämnt i 2008 och 2010 års undersökningar jämfört med de senaste resultaten för 2011. En aspekt som jag saknar (eller missat i rapporten?) är huruvida just spridningen har ökat vilket ju ändå kan innebära att medelvärdet ligger på samma nivå som tidigare. Jag har skickat den frågan till rapportens författare och avvaktar svar.

onsdag 4 januari 2012

Klimatsmart mat så klart!

Jag erkänner: Jag kan uppskatta en blodig biff. Gärna med ett glas italienskt rött till. Men jag ser ingen motsättning i att kunna njuta av en god köttbit och att också kunna njuta av en god vegetarisk måltid.

Av mycket goda skäl försöker jag öka inslaget av det senare i mitt liv:

  1.  Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 40 % sedan 1990.
  2. Världscancerfonden menar att en tredjedel av världens cancerfall kan förebyggas med en mer hälsosam livsstil vilket innebär en kraftigt minskad köttkonsumtion.
  3.  Världens tyngsta folkhälsoinstitut, John Hopkins Bloomberg School of Public Health, stödjer kampanjen Meatless Monday med syftet att bekämpa cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och fetma.
  4. Framställningen av ett kilo animaliskt protein kräver10 till 20 gånger mer energi än framställningen av ett kilo vegetabiliskt protein med fullgott proteininnehåll.
  5. Så mycket som en tredjedel av svenskens klimatpåverkan kommer från maten, enligt Naturskyddsföreningen, och en betydande del från just köttproduktion.
Miljöpartiet i Stockholms Läns Landsting har lagt en motion i landstingsfullmäktige i syfte att minska andelen kött i landstingets måltider. Detta utifrån konceptet Meatfree Monday, dvs köttfri måndag. 


Det nästan lustiga är dock att företrädare för andra partier, främst de borgerliga, både på landstings- och kommunal nivå med näbbar och klor ska försvara "valfriheten". Ungefär som att demokratin skulle gå under om det inte finns någon kötträtt på menyn på måndagar!?

Nä, som sagt. Av solidaritet med jordklotet och våra medmänniskor - kanske även med djuren? - så bör vi övergå till mer vegetariskt på tallriken. Och det behöver ju inte vara negativt! Ekokocken Ulrika Brydling ger idag tips om hur man kan tänka nytt när man ska handla och laga mat.

Idag är det onsdag, men jag valde ändå följande middagsmeny:
Jag kokade röda linser, quinoa och matvete. Fyllde på med lite grönt (några endiv- och salladsblad), några osttärningar, nötter, solrosfrön och skurna torkade aprikoser. En rejäl klick grekisk yogurth med lite rivet citronskal ovanpå. Supergott, mättande och fräscht! Vegetariskt behöver definitivt inte vara en uppoffring. Tvärtom!

Om jag och M unnar oss en biff i helgen så kommer även den smaka så mycket godare än annars!






tisdag 3 januari 2012

”Senast jag var glad var när jag fick alla rätt på engelskaprovet"

Jag valde ett någorlunda positivt citat ovan istället för "ibland så vill jag bara ta livet av mig". Båda citaten är hämtade ur Rädda Barnens rapport Ung Röst 2011 - Stockholmsrapporten, en rapport som är viktig läsning för politiker såväl som föräldrar och skolpersonal m fl. Jag uppmärksammade rapporten genom ett inlägg i nyårsaftonens Dagens Nyheter: Politikerna måste ta de ungas oro på allvar.
Nedan några exempel på vad rapporten tar upp.

Psykisk ohälsa
Det senare citatet ovan finns i avsnittet om psykisk ohälsa. Bland unga, främst bland flickor, så har den psykiska ohälsan blivit ett allt större problem de senaste decennierna. Det tycks speglas i enkätsvaren:

• 28 % av flickorna respektive 13 % av pojkarna oroar sig för att bli deprimerade (20 % av alla).
• 17 % av flickorna respektive 6 % av pojkarna oroar sig för att få ätstörningar (12 % av alla).
• 45 % av flickorna respektive 17 % av pojkarna upplever kropp/vikt/utseende som stressande
(31 % av alla).
• 16 % av flickorna respektive 9 % av pojkarna oroar sig för att skada sig själva (13 % av alla).
• 12 % av flickorna respektive 9 % av pojkarna oroar sig för att ta livet av sig (11 % av alla).



Få barn känner till Barnkonventionen
• 62% har inte hört talas om Barnkonventionen och 67 vet inte något om vad som står i Barnkonventionen
• 32% svarar att varken läraren eller någon annan vuxen har pratat med klassen om Barnkonventionen det senaste året. Det finns dock skillnader mellan de olika stockholmskommunerna. I Botkyrka svarar 76% att de inte har hört talas om Barnkonventionen medan det i Nacka är 35% som inte har hört talas om Barnkonventionen. Hursomhelst så tycks det vara en tydlig signal, inte bara till skolorna, utan till oss alla att i högre grad uppmärksamma Barnkonventionen i olika sammanhang, t ex när det ska fattas beslut som berör barnen.


Kollektivtrafiken
27% av barnen i Stockholm känner sig otrygga i kollektivtrafiken kvällstid. Särskilt flickorna känner sig rädda. Rädda Barnens tre Stockholmsdistrikt vill bjuda in SL och ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholms län till ett samtal om vad som kan göras för att skapa en trygg offentlig miljö för barn och unga. En god idé tycker jag. Ett sådant möte kan förhoppningsvis hållas redan i inledningen av 2012.




Ung Röst 2011 - Stockholmsrapportens enkätresultat i sammanfattning:

  • 62 % har inte hört talas om Barnkonventionen
  • 62 % svarar att varken läraren eller någon annan vuxen har pratat med klassen om barnets rättigheter det senaste året
  • 56 % oroar sig för att misslyckas i skolan
  • 62 % upplever skolan som stressande
  • 16 % oroar sig för att bli utsatta för våld från vuxna
  • 8 % oroar sig för att bli utslängd hemifrån
  • 18 % oroar sig för att familjens pengar inte ska räcka till det som behövs
  • 20 % oroar sig för att bli deprimerade
  • 27 % känner sig sällan eller aldrig trygga i kollektivtrafiken på kvällen
  • 15 % av flickorna respektive 7 % av pojkarna av pojkarna känner sig sällan eller aldrig trygga i bostadsområdet på kvällen. Flickor är mindre trygga och mer stressade än pojkar.
  • 71 % anser att deras möjligheter att föra fram sina åsikter till dem som bestämmer i kommunen är ganska små, mycket små eller helt saknas
  • 77 % tycker att det är viktigt att politiker i kommunen och grupper av barn/unga träffas och diskuterar
  • 91 % vill göra mer för att stoppa mobbning
  • 81 % vill göra mer för att minska användandet av alkohol och droger bland barn/unga
  • 79 % vill göra mer för att minska användandet av alkohol och droger bland vuxna
  • 93 % ser positivt eller mycket positivt på framtiden för sin egen del
Som sagt, rapporten är viktig läsning för många av oss. Ta del av den på Rädda Barnens hemsida.


Min blogg läses över hela världen!?


Nja, rubriken är en sanning med modifikation. Världskartan ovan har jag hämtat från det inbyggda statistikverktyget här på bloggen. Av kartan framgår att jag som förväntat har flest besökare i Sverige, men till min ödmjuka förvåning så tycks jag även ha en del läsare i USA och Ryssland. Ja till och med i Japan!

I tabellen nedan ses dagsnoteringarna för respektive land (siffrorna anger antal besök totalt på bloggen sedan starten i maj 2009).

Sverige                                                           12 005
USA                                                                2 516
Finland                                                                361
Ryssland                                                              233
Norge                                                                  172
Japan                                                                   129
Storbritannien                                                       126
Tyskland                                                              117
Danmark                                                                83
Lettland                                                                  71


Vad jag också kan se i statistiken är fördelningen på operativsystem respektive webbläsare:




Det kan också - åtminstone för mig - vara kul att se "tillväxtkurvan" av besök (antal sidvyer) under bloggens existens:


Som synes så toppade jag i oktober 2011 med drygt 3100 besök under den månaden. Den dramatiska nedgången därefter beror delvis på att grafen visar även januari - som ju knappt inletts...

Nedan ses de mest lästa inläggen. Utan tvekan så är ME/CFS ett tema som lockar många engagerade besökare. Men annat kan också locka, t ex en sparkad Locum-chef vilket ledde till ett visst mediaintresse, vilket jag (och berörd MP-kollega...) inte var riktigt beredda på. Nåväl, det får anses vara historia nu.

22 aug 2011, 7 kommentarer
429 Sidvyer
7 okt 2011, 7 kommentarer
415 Sidvyer
19 nov 2010
297 Sidvyer
23 okt 2011, 3 kommentarer
136 Sidvyer




Länkande webbplatser, som lett in på min blogg, ses nedan:





Avslutningsvis:


Sidvyer, idag
74
Sidvyer, igår
84
Sidvyer, senaste månaden
2 024
Sidvyer, all historik
16 521

Politik handlar ju om att vilja något och att skapa opinion. Sociala medier blir allt viktigare som bärare av budskap. Följaktligen är det naturligtvis intressant att titta på besökarstatistiken. Samtidigt får man akta sig för att bli opportunistisk och bara jaga sidklick...