lördag 31 mars 2012

Emily kan inte svara längre - Om sjukdomen ME

Jag har blivit tipsad av RME om den internationella ME-konferensen i London den 1 juni:


Med tanke på att myalgisk encephalomyelit (ME) är en sjukdom som kanske 8 000 stockholmare lider av så ser jag det som viktigt att landstingspolitiken håller sig á jour med forskningen på området samt visar engagemang i frågan. Därför planerar jag att, förmodligen som enda representant för SLL-politiken, delta i konferensen.

Ett mycket ledsamt sammanträffande är att en ung londonbo, Emily Collingridge, dog den 18 mars eftersom hennes kropp inte längre orkade hålla emot den ME som hon drabbats av redan som barn. I den brittiska tidningen The Guardian skrevs nyligen om Emily och hennes sjukdom som tyvärr av många, även inom vården, ses som en "icke-sjukdom", eller en inbillningssjuka.

Emily Collingridge trotsade sin svåra sjukdom och skrev boken Severe ME/CFS: A Guide to Living.
På hemsidan, Severe ME, kan man läsa om boken och om Emily. I slutet av texten står följande:

If there is something you would like to say to Emily you can email her at emily@severeme.info
Emily tries to reply to all email, but asks people to be patient with her as she still has severe ME and so her abilities remain limited.

Men nu kan Emily inte svara längre, eftersom sjukdomen ME till slut tagit hennes liv. Det är en oerhört sorglig påminnelse till oss alla att sjukdomen ME måste tas på allvar, av allmänhet, av politiker, av vårdpersonal och forskare.

torsdag 29 mars 2012

Per Kornhall blir skolstrateg i Upplands Väsby

I tidigare inlägg har jag ju kommenterat ett debattinlägg av Per Kornhall, undervisningsråd på Skolverket.
Vid gårdagens möte i kommunens produktionsstyrelse fick jag kanske förklaringen till att Per varit så frispråkig. Han ska nämligen stärka skolverksamheten i Upplands Väsby i den nyinrättade tjänsten som skolstrateg.
Glädjande och intressant! Kanske får jag också förmånen att diskutera hur han ser på att Upplands Väsby är en av de kommuner som kommit längst i privatisering av bl a skola. Detta med tanke på Pers kraftfulla budskap om betydelsen av en sammanhållen skola.

onsdag 28 mars 2012

Kommunal hemtjänst går i graven?

Ikväll var det återigen dags för möte i kommunens produktionsstyrelse i Upplands Väsby. Tyvärr så var det ett antal orosmoln som dök upp under mötets gång. Ett av dem hängde mörkt och olycksbådande över den kommunala hemtjänsten. Denna viktiga välfärdsservice till våra gamla är ju utsatt för konkurrens av privata utförare i syfte att höja kvaliteten och kanske även pressa kostnaderna. När alliansen vann valet i Upplands Väsby 2006 så var 99% av hemtjänsten i kommunal drift. År 2010 var siffran nere på 47% och idag så är merparten av hemtjänsten i privat regi. Med andra ord så har omställningen gått ganska snabbt och tyvärr så har den kommunala hemtjänsten, som produktionsstyrelsen ansvarar för, inte hunnit anpassa sig fullt ut. De som klarar av att välja hemtjänst är naturligtvis yngre och piggare. De som blir kvar med kommunal hemtjänst är de äldre och tyngre "kunderna". Därigenom också de mer resurskrävande. Det har visats i undersökningar på annat håll.

På mötet ikväll så uttalades tydligt från chefshåll att vi kanske snart måste ta ställning till en total nedläggning av kommunal hemtjänst i Upplands Väsby. I så fall så skulle det alltså bara bli privata utförare kvar.

En sådan utveckling kan man se som positiv (?) eller bekymmersam. För egen del tror jag det är olyckligt om den offentligt drivna välfärden (vård, skola, omsorg) helt måste ge vika för privata utförare.

I Nacka kommun ska man för några år sedan ha fattat det ganska kontroversiella beslutet att avskaffa den kommunalt drivna hemtjänsten. En snabb titt på Nackas brukarundersökning tycks visa att kundnöjdheten rörande hemtjänsten har ökat, men ganska marginellt. Och dessutom så tycks den ha ökat i liknande omfattning även i den (resterande?) kommunala hemtjänsten. Någon läsare av detta har kanske studerat dessa eller andra siffror närmare?

Effekterna av ökad mångfald och konkurrens i välfärden är svåra att mäta, både på kort och lång sikt.
Jag är hursomhelst ytterst tveksam till att kommuner och landsting ska ge upp helt när det gäller utförande av välfärdstjänster. Det offentliga bör stå som en garant för kontinuitet och likvärdighet. Men det blir allt svårare på en välfärdsmarknad...


tisdag 27 mars 2012

Mer om Capio St Görans sjukhus

Medan jag suttit vid datorn så har nyhetsklipp om St Görans sjukhus spelats upp på TV-nyheterna. Jag fångades lite av Filippa Reinfeldts antydan till leende när hon svarade på frågan om Capios skattemoral och förklarade att de aspekterna inte fanns med i förfrågningsunderlaget till anbud. Tyvärr finns den dialogen inte på webben ännu, utan bara detta korta svar, att Capio ska åstadkomma högre kvalitet till 10% lägre kostnad, och detta genom Lean production enligt Filippa Reinfeldt.

Tidigare under kvällen visades detta klipp om hemlighetsmakeriet kring upphandlingen.

Dessutom fick Helene Öberg (MP) ge en kommentar som hon utvecklar på sin egen blogg, bl a när det gäller risken (?) att landstingets egna/övriga akutsjukhus tvingas pressa kostnaderna i samma omfattning som Capio utlovat.

Avslutningsvis så finns Miljöpartiets pressmeddelande i frågan här.




Klimatångest - Rapport om barns oro för klimatförändringar

I Svenska Dagbladet läste jag idag en blänkare om att Trygg Hansa och Världsnaturfonden i sitt CSR-samarbete* beställt en enkätundersökning bland barn och föräldrar som sammanfattats i

Lite språkpolis som jag är så tar jag för givet att rapportens underrubrik egentligen ska vara En rapport om barns och föräldrars tankar...


Nåväl, det viktiga är naturligtvis innehållet i rapporten. På svd.se där notisen är publicerad så finns en hel del kritiska kommentarer och jag kan hålla med om att man inte ska återrapportera alltför okritiskt från denna typ av undersökningar. Samtidigt så konstateras att klimatångest (climate change disorder eller climate change delusion) redan har diagnostiserats bland unga. Vi ska naturligtvis inte svartmåla framtiden, men samtidigt ta både klimatförändringar och människors oro på allvar.




*CSR står för Corporate Social Responsibility, ungefär Företags sociala ansvarstagande

Capio vann upphandling av St Görans sjukhus - eller?

Idag beslutade Hälso- och sjukvårdsnämnden (?) att Capio får fortsätta driva St Görans sjukhus i minst 9 år till.
Detta meddelas av Stockholms Läns Landsting och av Capio AB.
Från oppositionen har dock uttalats kritik mot upphandlingen, bl a från min partikollega Helene Öberg som är MP:s enda ledamot i HSN. Kritiken har delvis rört överdrivet fokus på ekonomi före kvalitet, men också både bristande samt överdriven sekretess. Värt att notera är kanske att överprövning av beslutet kan ske fram till 10 april. Utöver Capio så fanns bara en ytterligare anbudsgivare: Aleris AB som kommenterar beslutet.

Mitt frågetecken i första meningen ovan syftar på det märkliga i att denna enorma upphandling, värd minst15 miljarder kronor, inte beslutades av landstingsfullmäktige. Även detta har kritiserats, med rätta tycker jag.


måndag 26 mars 2012

Rödgröna missar gyllene läge?

I Svenska Dagbladet beskrevs i lördags Den liberala revolutionen som genomförts i Sverige de senaste decennierna. På söndagen följdes artikeln upp med ett påstående från SOM-institutet vid Göteborgs universitet:
Rödgröna missar gyllene läge att lyfta

Det experterna pekar på är att det bland rödgröna sympatisörer finns en klar majoritet som är emot fortsatt privatisering av välfärden. Men också att det även i det borgerliga blocket finns väljare att vinna eftersom stödet för ytterligare marknadsanpassningar varierar bland dessa.

Frågan är alltså om Miljöpartiet tar vara på denna möjlighet - eller missar vi ett gyllene läge?

söndag 25 mars 2012

Om skolan - i Upplands Väsby

Som framgår av bl a föregående inlägg denna söndag så är jag mycket bekymrad över utvecklingen för den svenska skolan. Som kommunal skolpolitiker (ledamot i produktionsstyrelsen i Upplands Väsby) så finns det även lokala orosmoln att bekämpa. Upplands Väsby har ju rankats som Sveriges 11:e skolkommun - från botten räknat! Med andra ord så har tidningen Skolvärlden placerat Upplands Väsby på plats 279. Sammanräkningen är gjord m h a statistik och underlag från Skolverket, Statistiska Centralbyrån samt Lärarnas Riksförbund så den går knappast att blunda för.

Som om det inte vore nog med den utmaningen så har den styrande Alliansen i Upplands Väsby infört ett nytt system för marknadsmässiga hyror för skollokaler. Även detta har jag beskrivit och kommenterat tidigare, t ex efter ett möte som hölls i Runbyskolans stora fina, och numera mycket kostsamma, trapphall.

Vi det mötet så var det rektor Jan Aili som stod som värd för produktionsstyrelsens möte då vi också diskuterade det nya - i mitt tycke tokiga - lokalhyressystemet. I lokaltidningen Vi i Väsby meddelas nu att Jan Aili avgått som rektor och att lärarna på Runbyskolan protesterar mot de bristande ekonomiska förutsättningar som de styrande i kommunen erbjuder.

Jag beklagar verkligen Jan Ailis beslut, men samtidigt så kan jag inte annat än hålla med honom och lärarna i deras kritik. Det är en kritik som vi i oppositionen delar.

Det är produktionsstyrelsen som ansvarar för utförandet av bl a den kommunala skolverksamheten i Upplands Väsby. Vi har vårt nästa möte på onsdag och jag räknar med att denna fråga kommer upp på dagordningen, på ett eller annat sätt. På Runbyskolan har man påbörjat ett kvalitetshöjande arbete. Det är oerhört viktigt att det arbetet inte raseras i den nu uppkomna situationen.





Om skolan - i Sverige

Häromdagen skrev jag ju om skolan ur ett nationellt perspektiv, där jag menade att det blir allt svårare att undvika frågan om ett förstatligande. Detta givet att vi verkligen menar allvar med Skollagens tal om en likvärdig skola för alla. Idag fick jag tungt medhåll i detta när Per Thullberg, fd rektor på Södertörns Högskola och tidigare generaldirektör på Skolverket, menar att Det är dags att förstatliga den svenska grundskolan.

Även igår skrevs tänkvärt i DN när Hans Bergström i slutklämmen jämför dagens svenska skola med fisksoppa (!): 68-vinden blåste bort lärarnas auktoritet, status och löner

Med fisksoppa så menar Bergström att det är lättare att göra sådan av fisk än tvärtom, dvs fisk av fisksoppa. Lika svårt, menar han, är det att i Sverige återskapa gamla tiders status och förtroende för läraryrket.

För egen del jämför jag gärna med att mångfaldsanden är utsläppt ur flaskan. Naturligtvis är det mycket svårt att få in anden igen. Men det måste vi om vi vill ha en likvärdig skola. I annat fall får vi överge de ambitionerna i Skollagen.
Rent teoretiskt skulle jag kunna acceptera det sistnämnda, under förutsättning att mångfalden verkligen visade sig driva kvaliteten uppåt för alla skolor och för alla elever. Men så tycks ju inte vara fallet. Istället så ser vi idag att den svenska skolan blir alltmer segregerad samtidigt som den också blir allt sämre i internationell jämförelse!?
Därigenom finns dubbel anledning att vända utvecklingen mot en mer sammanhållen skola (=förstatligande).


Vårtecken vid Fysingen

En rask promenad runt udden intill sjön Fysingen avslöjade att blåsipporna tittat fram.



 Likaså snödroppe och krokus intill vårt grannstall. Ahhh! Våren är här!




onsdag 21 mars 2012

Vi står inför en nationell lärarkris?

I Dagens Nyheter hävdade igår Lärarförbundet att vi står inför en nationell lärarkris. Detta eftersom en stor andel av lärarutbildningarnas platser gapar tomma. Läraryrkets katastrofalt låga status har blivit en självuppfyllande profetia.

När jag var på tjänsteresa förra veckan så fattade tydligen vår skolminister beslutet att skjuta på legitimeringen av landets behöriga lärare. Lärarlegitimationen ter sig inte som annat än ett fiasko vilket påtalades på SvD Brännpunkt häromdagen.

Den svenska skolan blir alltmer segregerad och allt sämre i genomsnitt. Den svenska skolan behöver bli betydligt mycket mer sammanhållen. Det har egentligen inget med privat eller offentlig att göra (men skolpengen får gärna gå till lärarlöner istället för till skatteparadis...).

Frågan som tycks bli allt svårare att undvika är:

När förstatligar vi skolan?



Artiklar om ME/CFS - Forskarupprop i Svenskan


På Brännpunkt i Svenska Dagbladet har några av Sveriges främsta forskare inom ME/CFS skrivit tillsammans med ordföranden för Riksföreningen för ME-patienter:
En vårdskandal som fått pågå i det tysta

Artikelförfattarna lyfter fram Stockholm som något av ett föredöme även om det fortfarande finns mycket att göra, och kunde gå fortare...

Inlägget avslutas med:
"Vi vill nu se att regeringen, Socialstyrelsen, SKL och landstingen agerar för att åtgärda den akuta vårdbristen och ser till att det satsas resurser på ME/CFS-forskning. Tre steg på vägen:
1. Etablering av specialiserade ME/CFS-mottagningar i varje landsting som kan erbjuda diagnostik, rådgivning, symptomlindrande behandling samt följa den internationella biomedicinska forskningen.
2. Etablering av ett nationellt kompetenscenter, utgående ifrån specialistläkarkunskapen i ME/CFS-projektet i Stockholm.
3. En riktad satsning på biomedicinsk ME/CFS-forskning i den kommande forskningspropositionen. Det är viktigt att det bedrivs oberoende forskning för att kunna bekräfta eller avfärda de fynd som finns."
LISA FORSTENIUS
ordförande Riksföreningen för ME-patienter (RME)
JONAS BLOMBERG
professor emeritus, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Uppsala universitet
JONAS BERGQUIST
professor, Institutionen för kemi – BMC, analytisk kemi och neurokemi, Uppsala universitet
BIRGITTA EVENGÅRD
professor, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet 

Artiklar om ME/CFS - KBT i Lancet


För en tid sedan så fick jag tips från Mats Reimer om en artikel i den medicinska tidskriften Lancet:
Effectiveness of internet-based cognitive behavioural treatment for adolescents with chronic fatigue syndrome (FITNET): a randomised controlled trial
Dr Sanne Nijhof et al. Department of Paediatrics, Wilhelmina Children's Hospital, University Medical Centre Utrecht, Netherlands

Enligt artikeln så uppvisar en majoritet av barn/unga med ME/CFS enligt Fukuda-kriterierna ett förbättrat tillstånd efter en internetbaserad KBT-behandling. Jag upplever att artikeln fått en saklig genomlysning och kritik på Research1st:
Recovery By Internet CBT? A Closer Look





tisdag 20 mars 2012

Nytänkande mot folksjukdomar - KI+SLL=SANT?


Samtidigt som jag idag på förmiddagen satt i Landstingssalen och väntade på min interpellationsdebatt så befann sig min högsta chef, rektor för Karolinska Institutet, tillsammans med finanslandstingsrådet någon trappa upp i Landstingshuset för att vid en presskonferens tillkännage en ny överenskommelse om Samarbete för bättre folkhälsa och forskning (eller Pilotprojekt inom klinisk forskning).
Gemensamt ska KI och SLL satsa på kampen mot bröstcancer, hjärt-, kärlsjukdomar, diabetes, reumatologiska sjukdomar.

Som ledamot av landstingets forskningsberedning så tycker jag självklart att denna överenskommelse är positiv. Förvisso så verkar överenskommelsen i nuläget vara ganska "fluffig" (man ska ta fram en gemensam handlingsplan), men icke desto mindre så är jag glad att tillkännagivandet kan ses som en åtgärd för att, ur ett brett folkhälso- och FoUU-perspektiv, minimera dels de knepiga effekterna av en alltmer mångfacetterad "vårdmarknad" med idag minst 3 000 olika vårdgivare i länet, dels de oroväckande konsekvenserna av att Nya Karolinska Solna ska innehålla högspecialiserad vård, knappast riktad mot folksjukdomarna. Har finanslandstingsrådet och Alliansen äntligen hörsammat kritiken och farhågorna?

(Bilden av statyn tog jag på väg upp i trappan i Landstingshuset igår kväll, då vi skulle ha ett förberedande möte i Miljöpartiets stora landstingsgrupp)

Sömnig interpellationsdebatt om patientjournaler

Idag höll jag min första egna interpellationsdebatt i Stockholms landstingsfullmäktige. Interpellationen hade titeln Elektroniska journalsystem, patient(data)säkerhet och patientintegritet och besvarades av landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP). Med tanke på, dels att det tog mig många turer att lyckas få interpellationen antagen (det är inte så lätt när man är ersättare...), dels att det är ett högaktuellt ämne som uppmärksammats mycket i media på senare tid (exempelvis här, här, och här) så förväntade jag mig att det skulle bli en intensiv debatt.

Men tji fick jag! Birgitta Rydberg var uppe endast en gång i talarstolen, och i övrigt var det bara en av hennes partikollegor, Hans Åberg, som var uppe en gång och talade i frågan. För egen del blev det två turer till talarstolen, med många av mina frågor hängande i luften. Resultatet blev följaktligen en aningen sömnig "debatt" jämfört med vad jag förväntat mig. Märkligt.

En av frågorna jag inte fick svar på rörde landstingsrevisorernas roll i uppföljning av efterlevnaden av informationssäkerhetspolicy mm. Det faktum att vi i Stockholms län får alltfler vårdgivare (pga vårdval och upphandling) bidrar till att problematiken kring datoriserade journalsystem blir alltmer komplex. Detta gör det naturligtvis svårare för landstingsrevisorerna att granska detta. Och som inte det vore nog så har ju Alliansen beslutat om en kraftig nedskärning av landstingsrevisorernas budget...

söndag 18 mars 2012

Specialistmottagningen på Löwenströmska läggs ned?

I lokaltidningen Vi i Väsby läser jag idag oroväckande nyheter att den av Danderyds sjukhus drivna specialistenheten på Löwenströmska sjukhuset riskerar nedläggning. Detta eftersom landstingets avtal löper ut vid årsskiftet och den styrande majoriteten vill lägga ut denna verksamhet som vårdval. Enligt uppgift får Danderyds sjukhus inte lämna anbud om fortsatt drift. Alliansen vill fortsätta forcera mångfalden i vården, till varje pris?
Eftersom det inte tycks finnas andra intressenter i nuläget så börjar personalen se sig om efter annat jobb och därmed så ödeläggs en förmodligen väl fungerande avancerad och mångfacetterad verksamhet?
I så fall är det ytterligare ett exempel på ett lika onödigt som enormt resursslöseri.
Jag ska försöka luska i detta för att se vad som egentligen är bestämt och vad som kan göras.

Svenska skolan på dekis - Mångfaldens pris?

Igår morse anlände jag från ett varmt, myllrande Kuala Lumpur till ett grått, jämförelsevis ödsligt Sverige. När jag slog upp morgontidningen så möttes jag av ett debattinlägg som än en gång tycktes bekräfta mina farhågor (bl a här och här) om mångfaldens och konkurrensens pris:
Principen om en bra skola för alla gäller inte längre

Det är undervisningsrådet vid Skolverket Per Kornhall som skriver att
"Finland har en sammanhållen skola där alla skolor är bra. Vi i Sverige har medvetet skapat ett system som bygger på att skolor ska vara bra och dåliga och att de dåliga ska slås ut. Men så kan man faktiskt inte göra. Har man skolplikt - det vill säga att om staten tvingar alla barn att gå i skolan - då har staten en plikt att se till att varenda en av dessa ungar får en bra utbildning och staten kan faktiskt aldrig avhända sig det ansvaret (i alla fall inte om man vill bygga ett hållbart demokratiskt och meritokratiskt samhälle)."

Per Kornhall avslutar med
"Det är dags för en nationell samling runt skolan. Det är dags att sluta käbbla och inse att vi har skapat något vi inte har kontroll över. Dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar av något slag sätta sig ner och fundera över hur vi ska skapa en skola som är bra för all barn - och det i verkligheten och inte i någon glassig försäljningsbroschyr eller i en skollag som ingen tycks bry sig om.
När en femtedel inte kan räkna eller förstå en dagstidningstext - vad tror ni att vi får för land om tio år, om tjugo, om trettio?"

Jag tror att det inte är helt okontroversiellt av ett undervisningsråd vid Skolverket att gå ut med ett starkt budskap på detta sätt. Och det hedrar Per Kornhall att han gör det.

Som jag nämnt tidigare så vill jag bidra till mer av evidensbaserat politiskt beslutsfattande istället för ett fartblint ideologiskt beslutsfattande. Bevisen hopas rörande en alltmer segregerad och generellt sett sämre svensk skola. Detta är naturligtvis en följd av den skolpolitik som Sverige fört de senaste decennierna med sikte mot decentralisering, mångfald och konkurrens. Vi ser nu konsekvenserna av detta, dvs att det inte var det framgångsrecept man hoppats på. Det är dags att börja rätta till misstagen, för våra barns och för Sveriges skull!

fredag 16 mars 2012

Damvagnar i tunnelbanan?

Nu är jag på hemväg från Kuala Lumpur. Igår tog jag en tur till ett fantastiskt parkområde i utkanten av stadskärnan. Jag valde att testa kollektivtrafiken och tog tåget dit. Först monorail, sedan byte till pendeltåg. Det senare var kraftigt försenat. Skönt, det verkar vara ett globalt problem.

När jag satt där på en bänk på perrongen så upptäckte jag ett meddelande intill perrongkanten.


När jag tittade närmare så såg jag att det stod:

Waiting area for ladies only
Oj! Jag sneglade lite på kvinnan som satt intill mig på bänken, men hon verkade inte bekymra sig.
Hur gör jag när tåget kommer? Kan jag gå in här, eller måste jag springa bort till en annan vagn!?


Just då kom ett tåg in till perrongen mittemot och det blev ännu tydligare att det gällde att kliva in i rätt vagn.


Det kan höra till saken att Malaysia har islam som stadsreligion även om hälften av befolkningen inte är muslimer, men det kan också finnas andra bidragande orsaker.
Hursomhelst så känns det inte som ett koncept för Stockholms kollektivtrafik. Eller?

Som en aptitretare lägger jag in någon bild från den underbara trädgården också.
Om någon är duktig på blomsternamn så får ni gärna kommentera.


Det kommer nog fler i ett senare inlägg.


torsdag 15 mars 2012

Karolina i Kuala Lumpur

Konferensen jag varit på är Ottawa Conference som förvisso startade i Ottawa i Kanada, därav namnet, men som huvudsakligen roterar till olika städer och kontinenter. Nu var det för första gången dags för Asien och då stod Kuala Lumpur för värdskapet.
Kuala Lumpur, huvudstad i Malaysia är en fascinerande stad med sitt myller av folk av lite olika härkomst (malaysier, kineser, indier m fl), trafiken, smogen, men också kollektivtrafik av högtstående slag. Bokstavligt talat eftersom "monorailen" svischar fram ovanför bilarna. Malaysia har uttalat visionen att räknas som ett utvecklat land 2020. Det är inte lång tid dit och det är möjligt att de inte riktigt hinner, men det är ingen tvekan om att detta är ett land som kan åstadkomma fantastiska saker. Bland annat några av världens högsta torn. På bilden syns världens högsta tvillingtorn, Petronas Twin Towers.

Vad har Karolina med detta att göra då?
Jo, Karolina heter ju Karolinska Universitetssjukhusets personaltidning som jag hade med mig som en del av reselektyren. Bland annat så skriver sjukhusdirektör Birgir Jakobsson att arbetet med verksamhetsinnehållet i Nya Karolinska går jättebra. Det blir intressant att se vad som faller ut, tycker jag.
Birgir skriver också att han inte gillar bötesivern i landstinget. System som bygger på bestraffningar är fel väg att gå. Som exempel nämner han vårdgarantin för nybesök som är 30 dagar. Ibland har den tiden redan passerat innan remissen nått sjukhuset. Men sjukhuset får betala böter i alla fall!?
Jag kan inte annat än hålla med om den kritiken.

tisdag 13 mars 2012

Varmt, fuktigt - och genusaspekter


Jag tänkte hålla den nyfikne på halster lite till. Det är varmt och fuktigt där jag är just nu och staden har ett par berömda torn. Kanske inte i första hand det som ses på bilden.
Den internationella konferensen jag deltar i handlar om utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, med särskilt fokus på examination i olika former. Eftersom det brukar vara examinationen som driver och styr lärandet hos studenten så är den naturligtvis av största betydelse. Ju bättre studenten lär, desto bättre för patienten.

Idag var jag på föreläsningar om Virtuella Patienter,dvs "låtsas-patienter" i en dator där t ex den blivande läkaren eller sjuksköterskan kan träna sig i att ställa rätt frågor och beställa rätt prover och undersökningar - utan att riskera hälsan på en riktig patient. Ett annat pedagogiskt verktyg är s.k. Standardiserade Patienter där det är riktiga, levande människor som spelar patienter med olika sjukdomar och egenskaper.

Dagen avslutades med två keynote speakers och då slogs jag av genusaspekten i detta läkardominerade sammanhang: Av 6 keynote speakers på 3 dagar så var bara en kvinna. Och de introduceras av - män. Ganska dåligt tycker jag!

Men annars så har konferensen varit intressant, lärorik och givande.

söndag 11 mars 2012

Lagarbete och patientliv



För närvarande är jag på internationell konferens om utbildning inom medicin och vård. Sist idag var jag på ett seminarium om interprofessionellt lärande (Interprofessional Education, IPE) där ett par kollegor från Karolinska Institutet medverkade. Med viss stolthet konstaterar jag att Sverige nämns med respekt från övriga länder när det gäller införande av IPE i vårdutbildningarna (pionjärerna finns i Linköping). Men det finns mycket kvar att göra även i Sverige. Svårast tycks det vara att få med läkarstudenterna i denna typ av samarbete - men det är knappast studenternas fel.

Hursomhelst så är det viktigt - faktiskt livsviktigt - att våra sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, biomedicinska analytiker (m fl!) blir ännu bättre på att kommunicera med varandra och förstå betydelsen av de andra professionernas funktion och betydelse inom hälso- och sjukvården.

Idag skadas eller dör tusentals patienter varje år på grund av misstag som i många fall kunde ha undvikits om vårdpersonalen var bättre på lagarbete. För att övertyga "IPE-motståndarna" behöver vi tydligare bevis för att IPE räddar liv. Kanske har du som läser detta några tips om sådan bevis? Kommentera gärna!

onsdag 7 mars 2012

Maskrosbarnen behöver hjälp




I tidigare blogginlägg har jag skrivit om Maskrosbarnen. Nu har jag fått ett brev som jag gärna sprider.
Jag har inte hunnit kolla vilken typ av hjälp de behöver, men med tanke på att jag - lite grann - har tummen mitt i handen, så får det kanske bli annan typ av bidrag.
Nåväl, brevet lyder som följer:

Hej
Vi på Maskrosbarn behöver din hjälp! I vackraste Hälsingland finns vår lägergård som i sommar väntas besökas av cirka 90 ungdomar. Vi gör nu allt för att ungdomarna som lever med föräldrar som missbrukar eller är psykiskt sjuka ska kunna fortsätta spendera sina somrar på lägergården som de kallar för sitt andra hem.
Dessvärre har lägergården sett bättre dagar och genomförs inte en omfattande renovering nu under våren 2012 så kommer vi inte kunna ha något läger i sommar.

Därför behöver vi nu din hjälp! Privatperson som företag. Filmen ger en liten överblick över situationen, men vill du veta exakt hur just du kan hjälpa till; kontakta projektledaren Sanna på sanna@maskrosbarn.org

http://www.youtube.com/watch?v=At7cpXTXON8

P.S Vår organisation finns nu också på Facebook så gå gärna in och gilla vår sida

Önskar dig en fortsatt härlig dag i vårsolen.

måndag 5 mars 2012

Björklund enögd i LifeGene-frågan?

Häromdagen kommenterade jag bekymrat forskningsminister Jan Björklunds (FP) presskonferens där han förklarade att "regeringen ger klartecken för LifeGene". Jag stöder grundtanken med detta stora och betydelsefulla forskningsprojekt men menar samtidigt att det sannolikt var rätt av Datainspektionen att dra i handbromsen eftersom projektet inte fullt ut följde lagstiftningen. Jan Björklund har i sina uttalanden gett en bild av att han inte förstår (eller struntar i?) komplexiteten i problemet. Lagstiftningen syftar till att skydda patienten/donatorn/försöksobjektet genom att samtycke ska ges till väl definierad användning av blod- eller vävnadsprover, enkätsvar mm. Det ska inte vara möjligt att använda patientens provmaterial eller enkätsvar i andra, nya syften utan att på nytt inhämta samtycke. Det är här lagstiftningen krockar med LifeGene-idén där man inte tillräckligt väl kunnat definiera hur prover och patientinformation ska användas på sikt.

Dagens Nyheter tar idag upp i huvudledaren Mål utan debatt om medel problemet att forskningsministern ger intryck av att närmast vilja runda lagstiftningen eftersom han tycks mena att Datainspektionen satt sig på tvären. Följaktligen har han satt juristerna på att ta fram en snabblösning. DN delar uppenbarligen min farhåga att Jan Björklund och regeringen riskerar att ta alltför lätt på dessa mycket svåra integritetsavvägningar. Då kan det lätt bli fel, vilket riskerar att drabba LifeGene på nytt. Det gagnar ingen.

söndag 4 mars 2012

Frostig söndagspromenad och Newsmilldebatt


Efter den vackra lördagen så var det återigen lite av en besvikelse att vakna upp till en grå, frostig söndag. Men det var ju faktiskt ganska vackert, speciellt när solen lyckades bryta igenom molnen igen. Vårkänningen återvände och fåglarna kvittrade. I det läget var det lätt att lämna datorns tangentbord för en promenad vid sjön Fysingen. Som synes av bildbevis så glittrade rimfrosten i det flödande solskenet.


Igår skrev jag ett långt inlägg om regeringens Välfärdsutvecklingsråd. Eftersom texten blev ganska omfattande, och jag tyckte budskapet var värt att sprida, så skickade jag en reviderad version till Newsmill som kl 1 imorse (!) meddelade att det var publicerat. Till min förvåning så har mitt inlägg haft mer än 500 besök redan första dygnet, och flera har kommenterat.

Ny kommission för jämlik vård leds av Ilija Batljan

När jag med anledning av föregående blogginlägg om kliniska prövningar besökte LIF.s hemsida så såg jag en intressant nyhet. LIF har nyligen inrättat en kommission för jämlik vård som ska presentera slutsatser och förslag redan sommaren 2012. Kommissionen leds av f.d. landstingsrådet Ilija Batljan (S). Tillsammans med andra tunga namn i denna kommission har han fått i uppgift att "oberoende utreda, analysera och initiera debatt kring hur vi ska få en jämlik tillgång till vård och omsorg av bästa möjliga kvalitet.
Eftersom frågan om jämlik vård ligger mig varmt om hjärtat så ser jag med spänning fram emot vad kommissionen kommer fram till. Om man vill vara lite kritisk så kan man ju fråga sig vilket intresse läkemedelsföretagen har av att studera jämlik vård i ett bredare perspektiv - utöver rent PR-syfte?
Eller så kommer man begränsa sig till att titta på jämlikhet ur ett renodlat behandlingsperspektiv, även om det inte förefaller så av beskrivningen.
Nåväl, jag konstaterar att detta är en diger uppgift för kommissionens ledamöter att, vid sidan av ordinarie jobb och andra uppdrag, klara av på endast ett halvår...

Kliniska prövningar i Sverige eller i Indien - Spelar det roll?

I landstingets forskningsberedning återkommer vi regelbundet till problemet att antalet kliniska prövningar av nya läkemedel och behandlingsmetoder minskar successivt. Detta är inte ett regionalt problem utan ett nationellt. I tidningen Biotech Sweden nr 2-2012 beskrivs i senaste numret hur Pfizers svenska gren tycks gå mot trenden (artikeln tycks inte finnas på nätet ännu).
Genom en medveten strategi så fick man moderbolaget att lägga fler kliniska prövningar i Sverige. Strategin gick ut på att åtgärda ett par svagheter:
1. Sverige fanns knappt på kartan när den globala delen av företaget skulle förlägga prövningar. Lösningen var att skapa bättre kontakter med de centrala nyckelpersoner som fördelar prövningar och etablera tydliga kontaktpersoner i Sverige. På så sätt blev det lättare att förstå de krav och önskemål som ligger till grund för val av prövningsland.
2. Tiden för att komma igång med en prövning var alldeles för lång i Sverige, flera månader. Lösningen blev att gå från en enda prövningsledare till att fördela ansvaret på flera personer som parallellt kunde jobba med specifika delar i processen. Detta bidrog bl a till att ansökningsskrivandet snabbades upp. Parallellt med detta jobbar en särskild grupp med att hitta lämpliga prövare i sjukvården. Den genomsnittliga uppstartfasen har minskat från 148 dagar till 80 dagar och kontakten med prövare har blivit både enklare och mer personlig.

Nu är det inte säkert att ovanstående strategi är lika bra för alla läkemedelsföretag. och det finns naturligtvis andra hämmande faktorer också. Men det är ändå en liten ljusglimt i den annars närmast nattsvarta bild som brukar beskrivas.

När jag (förgäves) letade efter ovanstående artikel på internet så snubblade jag istället över en intressant C-uppsats från Luleå Tekniska Universitet:
Lokalisering av kliniska prövningar. Faktorer som driver etableringar i Indien och Kina

Uppsatsen är från 2007 men känns fullt aktuell även idag, inte minst med tanke på de långa ledtider det ändå rör sig om när ett nytt läkemedel utvecklas till färdig produkt.
I uppsatsen beskrivs bl a faktorer som talar för respektive emot lokalisering av kliniska prövningar i Sverige.

Faktorer för är t ex att det svenska Läkemedelsverket har gott internationellt renommé vilket kan underlätta senare godkännanden av ett läkemedel i andra länder. Sverige har även ett gott rykte och en lång tradition av prövningar vilket i kombination med ett välutvecklat hälso- och sjukvårdssystem normalt sett ger goda förutsättningar. Sverige förknippas med hög etik och att det är lätt att kontrollera kliniska prövningar. Något som jag tycker man missat lite i uppsatsen är folkbokföring och kvalitetsregister, kanske i kombination med biobanksystem som kan ge närmast unika möjligheter till långsiktiga studier, framåt såväl som retrospektivt.

Faktorer mot prövningar i Sverige är naturligtvis kostnader. Det är dyrt med prövningar i Sverige. Dessutom är det svårt att rekrytera patienter, bl a på grund av att de inte är beroende av att delta i prövningar för att få sjukvård.
"En starkt bidragande orsak till svårigheterna att rekrytera patienter är resursbristerna i det svenska sjukvårdssystemet som har lett till att läkarna knappt har tid att utföra sitt vanliga jobb."
Tidsbristen innebär att läkare inte kan fullfölja sina åtaganden i prövningar trots att läkemedelsföretaget står för kostnaderna. Tidsbristen gör också att det tar längre tid för läkemedelsföretaget att hitta motiverade läkare som kan delta i studien.
Detta är baksidan av medaljen när det gäller den långt drivna effektiviteten vi har inom sjukvården idag.
Som jag brukar uttrycka det: Det finns ingen luft i systemet idag! Därigenom riskerar både forskning, utveckling och utbildning (FoUU) att halka efter på ett oroväckande sätt vilket i förlängningen försämrar hälso- och sjukvården.

I uppsatsen beskrivs även faktorer för och emot prövningar i Indien och Kina. Som avslutning i detta blogginlägg kan jag ju ställa den närmast retoriska frågan om det ur ett globalt perspektiv är ett självändamål att kliniska prövningar görs i Sverige?

Information om hur kliniska prövningar går till hittas hos Läkemedelsverket och hos Läkemedelsindustriföreningen LIF.

lördag 3 mars 2012

Om Attendo och Guldgruvan i hälso- och sjukvården

Idag kan man i Dagens Nyheter läsa att Vårdaffären ger guldregn över ägarna. Det handlar om kritiserade Attendo som kan komma att säljas för sju miljarder kronor. VD Henrik Borelius som har en stor aktiepost i bolaget kan i och med det tjäna minst en halv miljard. Detta utöver den skattefinansierade lönen, enligt uppgift ca 5 miljoner kronor per år.

Missförstå mig rätt; ett företag måste ha all rätt att sätta lämplig lön för sin personal, inklusive VD. Det ligger också i entreprenörskapets grundprincip att företaget måste gå med vinst, annars går det i konkurs. Dessutom, när företaget, som i Attendos fall, ägs av riskkapitalbolag så är det naturligtvis största möjliga avkastning som gäller. Allt annat vore konstigt.

Jag är inte emot företagande, tvärtom! Utan företag stannar Sverige. Men jag har svårt att förstå varför sjuka patienter, äldre dementa och skolbarn ska omvandlas till kunder eller produkter på en marknad.
Jag anser därför att det är principiellt fel att enorma summor av våra gemensamma skattemedel ska forsa in på en välfärdsmarknad för att sedan uppslukas i form av feta VD-löner, överdrivna interna låneräntor och aktieutdelningar. (Till saken hör också att vi fortfarande efter decennier av konkurrensutsättning saknar bevis för att välfärden faktiskt blir bättre. Snarare hopas tecknen på det motsatta...)

I DN-artikeln påtalas att Henrik Borelius sitter på dubbla stolar eftersom han samtidigt är "regeringens rådgivare i frågor om hur kvaliteten i välfärden ska utvecklas", detta uppmärksammat av Expressen tidigare i veckan:
Miljardvinst på skandalbolag påverkar inte Borelius roll som regeringsexpert

I Expressen anges att Välfärdsutvecklingsrådet skapades på initiativ av dåvarande näringsminister Maud Olofsson, C, för att ge regeringen "stöd i frågor som rör kvaliteten inom och utvecklingen av välfärden inom vård- och omsorgssektorn".

Jag vill påstå att detta inte är riktigt sant. Man kan ju t ex fråga sig varför en näringsminister skulle inrätta ett råd för att utveckla kvaliteten i välfärden? Det borde ju vara en uppgift i första hand för socialministern.

Mycket riktigt så ser också uppdraget för detta råd ut på ett helt annat sätt:


Det handlar alltså inte främst om att utveckla kvaliteten i välfärden, utan snarare hur man kan skynda på privatiseringen av välfärden. Mycket riktigt så är det också detta som rådet ägnat sig åt vilket framgår av de rapporter som framställts. I det sammanhanget tycker jag ändå att det hedrar Kommunalarbetarförbundet (som, liksom Vårdförbundet och Läkarförbundet, är representerat i rådet) att man reserverat sig enligt följande utdrag:
"Välfärdsutvecklingsrådets arbete har enligt förbundets uppfattning i allt för hög grad kommit att präglats av de intressen som privata utförare inom vård och omsorg företräder. Grundläggande frågor som rör kvaliteten och utvecklingen av välfärden inom vård och omsorg har enligt förbundet kommit att bli en sekundär fråga i Rådets arbete.
...
Att, som bland annat föreslås i rapporten, i grunden förändra nuvarande normer för tillståndsgivning, tillsyn, ersättningssystem till olika utförare samt reglerna för den interna kommunala organisationen och resursfördelningen skulle kraftigt riskera det kommunala självbestämmandet.
...
Förslagen är artfrämmande för den kommunala demokratin, den svenska modellen för kommunalt självstyre och medborgarnas möjlighet till lokalt inflytande."

Som sagt, istället för att arbeta fram förslag för hur kvaliteten ska bli bättre inom vård och omsorg så har detta råd ägnat sig huvudsakligen åt att ta fram välfärdsföretagens önskelista på ändringar i lagstiftning och regelverk för att underlätta företagande, helt i enlighet med regeringens uppdrag faktiskt. Därför är det både felaktigt och oschysst att påstå att Välfärdsutvecklingsrådet - under ledning av Signhild Arnegård Hansen, fd ordförande i Svenskt Näringsliv och grundare av Svenska Lantchips - skulle ha i uppdrag att ta fram förslag hur kvaliteten i välfärden ska utvecklas.

Förresten, uttrycket Guldgruvan i hälso- och sjukvården är faktiskt - ironiskt nog - hämtat från Välfärdsrådets rapport, men då egentligen syftande på det stora värde som ligger delvis outnyttjat i kvalitetsregister av olika slag. Men i detta blogginlägg är det naturligtvis lätt att göra andra guldglimrande associationer.


torsdag 1 mars 2012

Kollektivtrafiken - en mur att forcera?


I Svenska Dagbladet idag presenteras nedanstående T-banekarta där antal skadeanmälningar i de nya höga plexiglasspärrarna visas. Skadorna och incidenterna blir bara fler och fler. I artikeln beskrivs hur 3-åriga Mioli satt fastklämd med benen en bra stund innan hennes pappa lyckades få loss henne. Jag har tidigare skrivit om dessa spärrar (Trygghetsspärrar? Rena skämtet samt Aj! Ont i knäet) som knappast ökar kollektivtrafikens attraktionskraft...


Nu satsas många, många miljoner på att byta ut de 120 cm höga spärrarna mot de som är 180 cm höga. Varför tog man inte dessa från början i så fall? Vad blir nästa steg? Heltäckande murar som öppnas om man har tur?

Nä, Miljöpartiet har länge kämpat för öppna spärrlinjer och nyligen har en motion inlämnats till landstingsfullmäktige. Satsa pengarna på bra och trygg kollektivtrafik, inte på avspärrningar och glasmurar!