söndag 19 augusti 2012

President Obama om ME/CFS

Från RME har jag fått veta att Barack Obama, USA:s president, har engagerat sig i frågan rörande ME/CFS. Det är naturligtvis glädjande och förhoppningsvis kan det stimulera en fortsatt positiv utveckling för forskning och vård.
Mer om detta finns att läsa här:
                                    President Obama letter on CFS

"Bristerna måste tas på allvar" - om Högskoleverket

På dagens SvD Brännpunkt skriver Irene Wennesmo om Högskoleverkets granskning av landets universitets- och högskoleutbildningar att "Bristerna måste tas på allvar". Irene Wennesmo har helt rätt i att de kvalitetsbrister som HSV uppmärksammar i många av landets utbildningar måste leda till förbättringsåtgärder. Men, med tanke på att hon själv tydligen sitter i Högskoleverkets insynsråd, så tycker jag att Irene ska fundera över hur denna uppmaning relaterar till de brister i själva granskningsmodellen som påtalats och debatterats sedan flera år. Det torde i nuläget stå klart att nuvarande granskningsmodell går i graven efter 2014 då denna granskningsomgång är avklarad. Då blir det återigen en ny modell som landets universitet och högskolor ska anpassa sig till så att man faller väl ut i bedömningen. Vilket värde har då lärosätenas anpassning till nuvarande modell?

Hoppandet mellan olika modeller och system är vansinne eftersom lärosätena tvingas "vända kappan efter vinden" gång på gång, istället för att på allvar arbeta med kvalitetshöjande åtgärder.
Detta att mäta kvalitet är oerhört svårt. Man kan med rätta ifrågasätta om det är vettigt att på t ex en sjuksköterske- eller barnmorskeutbildning mäta kvaliteten genom att huvudsakligen titta på studenternas examensarbeten? Nej, "Rädda liv är viktigare än att skriva uppsats"!

Den modell för kvalitetsgranskning som Högskoleverket nu arbetar efter utgår från att all högre utbildning är lika oavsett om man studerar till språkvetare, konstnär eller läkare. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig. För utbildningar inom hälso- och sjukvård är det naturligtvis mycket viktigare med den kliniska (eller verksamhetsförlagda) utbildningen än den skriftliga rapport som utgör examensarbetet.

Just nu är vi tyvärr inne i en period där landets högre utbildningar navelskådar sina examensarbeteskurser och riktar in sig på att inte släppa ifrån sig annat än perfekta examensrapporter. Om både handledare och examinerande lärare filar och putsar lite extra på studentens alster så ökar man chansen att få godkänt, eller kanske t o m Väl godkänt, av Högskoleverket. Är det den utvecklingen vi vill ha!?

Apropå Afghanistan...

...så är det en självklarhet att Sverige måste ta ansvar för att de afghanska tolkar som arbetat för våra styrkor inte riskerar att drabbas av repressalier när de svenska trupperna lämnar landet. Om det innebär att de bör beviljas asyl i vårt land, eller åtminstone få detta prövat, så är det det enda rakryggade att göra. Ett annat ställningstagande är cyniskt trams!