måndag 31 december 2012

Gott Nytt 2013!!!


Med tanke på mitt föregående inlägg så önskar jag verkligen oss alla ett riktigt Gott Nytt År, och att vi under 2013 på ett tydligare sätt kan skönja vägen mot en hållbar framtid.

Men ikväll är det fest, så:

GOTT NYTT ÅR!!!



Inför 2013 - dags för klarspråk om klimatet!

När jag skriver detta så har vi 12 timmar kvar av år 2012. Det har varit ett händelserikt år på flera sätt men det som ändå satt en stor prägel på det gångna året för egen del är den på samma gång skrämmande och förbryllande tystnad som råder kring den globala uppvärmningen och risken för klimatförändringar.

Det rör sig denna gång om den största och viktigaste pedagogiska utmaningen som mänskligheten står inför. Som så ofta vid pedagogiska utmaningar så brukar man försöka göra liknelser av olika slag. Ett exempel kan vara följande:
Jag mår inte riktigt bra och går därför till en läkare som efter undersökningen förklarar att jag riskerar att dö om jag inte ändrar levnadssätt. Jag tvivlar på doktorn och går därför till en annan för att få en "second opinion". Även denna läkare förklarar samma sak. Efter att ha konsulterat 10 olika läkare så har 9 av dessa varit tydliga med att jag måste leva sundare för att inte riskera att dö knall och fall inom ett år. Den 10:e läkaren däremot förklarar att de övriga har fel och att jag är frisk som en nötkärna och kan fortsätta stressa, äta fet snabbmat, röka och dricka en halv flaska vin om dagen. Bör jag då lyssna på den 10:e doktorn eller är det klokare att lita på majoriteten av experter och följa försiktighetsprincipen?
Valet borde inte vara så svårt. Åtminstone inte om jag lyckas undvika att drabbas av svårartad förnekelse...

Men varför är det då så svårt att få gehör för motsvarande varningar rörande framförallt koldioxidutsläpp och effekter på vårt framtida klimat? Jo, som professor Johan Rockström förklarar i gårdagens SvD så har vi människor svårt att anpassa vårt beteende utifrån risker vilkas konsekvenser ligger decennier fram i tiden. Detta gäller inte minst politiker som av logiska skäl tänker endast i mandatperioder.

På DN Debatt denna årets sista dag så påtalas av Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute, samt Lisa Sennerby Forsse, rektor för Sveriges Lantbruksuniversitet, att klimatförändringen är ett hot och att Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning.

I Sveriges Radios program Publicerat där man debatterar mediefrågor, så ställer Johannes Ekman den högst relevanta frågan om medierna har glömt klimathotet? Eller formulerad på ett bättre sätt så undrar Ekman: Hur länge ska vi i media tillåta att politikerna låter det alltmer alarmerande klimathotet glida bort från sitt självklara fokus i samhällsdebatten?

Detta problem åskådliggjordes på ett förvånansvärt tydligt sätt i radions Lördagsintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) strax före jul. Klimatfrågan berördes inte med ett ord under hela intervjun som snarare hade fokus på kortsiktiga frågor om ekonomi och sysselsättning.

I politikerns naturliga överlevnadstaktik ligger att inte ta upp långsiktiga och samtidigt plågsamma och obehagliga åtgärder eftersom sådant med största sannolikhet är detsamma som politiskt självmord. Icke desto mindre så är vi idag i det läget att den politiker som medvetet undviker sin moraliska skyldighet att, på lokal eller global nivå, ta itu med den globala uppvärmningen och klimathotet riskerar ett långt värre straff än politiskt förbleknande. Straffet riskerar nämligen att bli oförstående och hatiska fördömanden från framtida generationer som med ett smärtsamt facit i hand frågar sig hur deras förfäder kunde vara så dåraktigt fartblinda - och egoistiska.

Vi har ont om tid. En sann omställning måste påbörjas snarast och det är allas vår skyldighet att bidra till den. Men vi politiker får inte blunda för det särskilda och mycket tunga ansvar vi bär. Detta för att vi ska kunna se våra barn och barnbarn i ögonen och ärligt kunna säga: Vi gjorde vårt bästa.



söndag 30 december 2012

Fragmenteringen av svensk vård försvårar utbildning och forskning

Budskapet i rubriken har jag framfört vid åtskilliga tillfällen här på bloggen, bl a i samband med en landstingsmotion i våras:
Tryck på pausknappen! Det är dags att utvärdera konkurrensutsättningen i vården

Liknande varningar har även framförts av landstingsrevisorerna t ex rörande laboratoriemedicinen.

I Dagens Nyheter så är det idag ett stort antal professorer och verksamhetschefer vid samtliga ortopediska kliniker på landets universitetssjukhus som pekar på delvis samma problematik:
Universitetssjukhusen behöver vanliga patienter

För att säkerställa kvaliteten av Sveriges framtida sjukvård så föreslår artikelförfattarna följande:

  • Låt universitetssjukvården behålla en tillräckligt stor patientbas för att klara sina uppdrag på både kort och lång sikt.
  • Låt universitetssjukvården konkurrera på lika villkor med övriga aktörer i vården genom att ge universitetssjukvården möjlighet och uppdrag att bedriva basal verksamhet i specialiserade och från akut verksamhet åtskilda enheter inom och i universitetssjukvårdens omedelbara geografiska närhet.
  • Alla aktörer som etablerar sig i samband med vårdvalsprocessen måste åta sig ett utbildnings- och jouransvar i samråd med universitetssjukvårdens företrädare.
Dessa åtgärder skulle underlättas av bildandet av universitetsmedicinska centra där landsting, medicinsk fakultet och privata vårdgivare, formaliserat och strukturerat, samverkar kring sjukvård, forskning och utbildning.

Dessa förslag är till stor del självklarheter men de tål definitivt att upprepas eftersom de kvarstår att förverkliga. Integreringen av vård och FoUU är en ödesfråga för en långsiktigt hållbar hälso-och sjukvård.
Därför lyfte jag frågan i den nyligen debatterade interpellationen i landstingsfullmäktige:
Den nödvändiga kombinationen vård, forskning, utveckling och utbildning (FoUU) i avtal och ägardirektiv

Det var också bakgrunden till att landstingsrådet Stig Nyman (KD) bjudit in ledningen för Capio St Görans sjukhus att diskutera dessa frågor tillsammans med oss i landstingets forskningsberedning. Här kan emellertid bilderna gå isär en aning: Ska universitetssjukvården få behålla en större patientbas, eller ska privata aktörer kunna utöka sin akademiska anknytning och samverkan?

Det ena kanske inte behöver utesluta det andra?



Miljöborgarrådet anmäld till Slöseriombudsmannen

Hotet mot Årsta holmar har beskrivits på denna blogg vid ett flertal tillfällen, och tillsammans med två partikollegor har jag också publicerat debattinlägg på svd.se:
Bevara Årsta holmars unika natur
Exploateringen drivs på eget bevåg

Idag meddelas på Svenska Dagbladets ledarsida att det egensinniga miljöborgarrådet Per Ankersjö (C) anmälts till Slöseriombudsmannen, SlösO. Motivet för en anmälan är lättförståeligt:


En av kommentarerna till nyheten anger att:
Med vänner/aktiva medlemmar som Ankersjö...behöver C inga fiender.

Så är det. Förhoppningsvis kan denna märkliga fixering vid att exploatera de - än så länge - unika holmarna begravas snart.


lördag 29 december 2012

Britter förundras - eller förskräcks? - över privatiserad svensk sjukvård

I ett tidigare blogg-inlägg (I had a phone call) beskrev jag hur jag blev uppringd av den brittiska tidskriften The Guardian som ville ha en miljöpartistisk kommentar till hur driften av sjukvården utvecklats i Sverige och i Stockholm. Jag hänvisade vidare till vår sjukvårdspolitiska talesperson Helene Öberg men har inte hört om det blev något inslag. Hursomhelst, av partikollegor i det Analytiska nätverket fick jag häromdagen tips om en artikel i just The Guardian (Private healthcare: the lessons from Sweden).

Trots några faktafel, där den brittiske journalisten har svårt att skilja på vård och omsorg i statlig (?), kommunal eller landstingsregi, så är det definitivt en intressant artikel som ger lite perspektiv på den experimentverkstad som Sverige, och framförallt Stockholm, utgör idag, åtminstone i internationell jämförelse:

Despite its reputation as a leftwing utopia, Sweden is now a laboratory for rightwing radicalism. Over the past 15 years a coalition of liberals and conservatives has brought in for-profit free schools in education, has sliced welfare to pay off the deficit and has privatised large parts of the health service.

På annan plats i artikeln kommenteras Nya Karolinska Sjukhuset (NKS):
In Stockholm, more than 500 beds are being removed from the county's best known health centre, the Karolinska University hospital, and the services are being moved into the community to be run by private companies, a policy that in England would almost certainly lead to demonstrations.

Det förefaller alltså som att det relativt liberalkonservativa England förundras, dels över den höger-radikala vind som förändrar den svenska välfärden i grunden, dels över den passivitet med vilken svenskarna eller stockholmarna bevittnar detta. På sätt och vis delar jag den förvåningen.

När jag läser artikeln så påminns jag återigen om invigningsceremonin vid London-OS i somras. Ett av inslagen var en storslagen hyllning till National Health Service (NHS), dvs den statliga sjukvården i Storbritannien. Där kan jag som landstingspolitiker känna mig avundsjuk. Den svenska vårdpersonalen förtjänar något liknande, men en motsvarande hyllning känns på flera sätt mycket avlägsen...


måndag 24 december 2012

Från oss alla...





... till er alla, så önskar vi från Torsåker En Riktigt GOD JUL!







fredag 21 december 2012

Capio St Görans sjukhus vill satsa på FoUU men saknar tydligt uppdrag

För några veckor sedan debatterade jag i Stockholms landstingsfullmäktige min interpellation rörande behovet att tydliggöra FoUU-uppdraget (forskning, utveckling och utbildning) i vårdavtal och ägardirektiv.
Detta eftersom FoUU är en absolut förutsättning för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård.

Igår hade vi möte i landstingets forskningsberedning och ordförande Stig Nyman hade tagit tillfället i akt att bjuda in ledningen för Capio St Görans sjukhus. Föredömligt av Stig!
Till min något förvånade förtjusning så bekräftade också sjukhusets vice VD att det verkligen råder en otydlighet i St Görans FoUU-uppdrag eftersom vårdavtal och andra dokument hänvisar till varandra på ett närmast Moment 22-liknande sätt.

Fyllda av julstämning så verkade vi alla vara rörande eniga om att detta måste åtgärdas. Kändes bra!

Utöver ovanstående så fick vi också en mycket bra presentation av hur de Akademiska vårdcentralerna (AVC) utvecklats. Och under 2013 så ska nuvarande fyra fördubblas till totalt åtta. Jättekul! Och viktigt.

fredag 14 december 2012

BabyNes och skolskjutning - barnasorg i olika tappning

På SVT Aktuellt visades i kväll ett inslag om Nestlés nya "innovativa" produkt BabyNes vilket i princip är en espressomaskin förbröstmjölksersättning. Väldigt hippt, men vem har egentligen behov av detta? Nej, BabyNes är en fullständigt onödig produkt som snarare riskerar att skada och döda istället för att gagna barnen. Detta är egentligen ingen nyhet. Jag uttryckte ungefär samma uppfattning under sensommaren:
BabyNes - Bröstmjölk i kapslar!?

En annan sorgeväckande nyhet ikväll var uppgiften om ännu en skolskjutning i USA. Denna gång i Connecticut där kanske ett trettiotal människor dödats varav de flesta var barn mellan 5 och 10 år gamla.

Det är en väldigt enkel logik att där det saknas skjutvapen så förekommer svårligen dödsskjutningar. Men där man ser det som alla människors rätt att beväpna sig så inträffar tragedier av detta slag. I USA finns så många skjutvapen i privat ägo att det statistiskt sätt blir i genomsnitt ett skjutvapen per invånare. Så länge det är på det viset så kommer det ske nya skrämmande dödsskjutningar med många offer och lidande.

Allra sist i Aktuelltsändningen meddelas att USA:s president Barack Obama beordrat flaggning på halv stång i hela landet. Tyvärr inget annat än en meningslös symbolhandling, som sannolikt kommer upprepas av han själv eller hans efterträdare. Vapenkontroll var en "icke-fråga" i valrörelsen nyligen. En bättre nyhet hade varit om presidenten haft möjlighet att beordra införande av mera restriktiva vapenlagar.

söndag 9 december 2012

Bakslag för ME-forskningen - Inga statliga medel till Rituximab

Jag har i flera tidigare inlägg berört de mycket intressanta och lovande forskningsresultaten från Norge där doktorerna Fluge och Mella behandlat ME-patienter med en immunsupprimerande monoklonal antikropp, Rituximab (MabThera).

Norska Forskningsrådet har tyvärr meddelat att de inte beviljar medel till den planerade stora uppföljningsstudien om cancermedicinen Rituximab som behandling för ME/CFS. Detta trots att Rituximab ju visat mycket lovande resultat hittills, 2/3 får effekt och några patienter har i princip blivit friska. Ännu en gång står ME/CFS-patientgruppen utan stöd, forskningsmedel och effektiv vård.



Det är olyckligt 
för de tusentals, eller snarare miljontals, ME/CFS-patienter som finns runt om i världen att denna studie inte kommer igång. Som en reaktion så startas nu två privata insamlingar i Norge:

Norges ME-forening: Kronerullingsaksjonen
http://me-foreningen.com/meforeningen/?p=4701

Patientdriven stiftelse, startad av Maria Gjerpe: MEandYouFoundation.no

En Rituximab-studie skulle teoretiskt sett kunna genomföras i Sverige med det patientunderlag av ME-sjuka som finns här. ME/CFS-patienterna i Stockholm skulle kunna ha en ljus framtid, där de ingår i biomedicinsk forskning kring sjukdomsmekanismer och får chans att delta i behandlingsstudier med Rituximab eller andra immunmodulerande medel. Detta om ME-mottagningen på Danderyds sjukhus permanentades. Det motsatta scenariot är att ME-mottagningen läggs ned om ett år då nuvarande projektperiod avslutas. Då står ME/CFS-patienterna åter utan vård, forskning och hopp. Personligen ser jag inte det som ett tänkbart alternativ.
Avslutningsvis en ödmjuk påminnelse:
Du hjälper väl till att rösta fram forskningsmedel för att förbättra diagnostik och behandling av ME? Det är bara 3 dagar kvar nu...



Misslyckandet i Doha och Förbifart Stockholm

Jag blev trots allt lite förvånad att COP18 i Doha faktiskt resulterade i en ny internationell överenskommelse. Samtidigt kan denna överenskommelse inte ses som annat än ett nytt misslyckande eftersom det enligt forskarna pekar ut en framtid med minst 4 graders temperaturhöjning.

Som jag tidigare varit inne på så blir det allt tydligare att våra folkvalda representanter i dessa möten och förhandlingar inte har tillräcklig styrka eller mandat för att kunna fatta nödvändiga beslut. När vi ser egoistiskt nationellt agerande och politisk feghet segra över förnuft och vetenskapliga fakta så är blir det allas vårt ansvar att hitta, utifrån flera avseenden, gränsöverskridande kreativa och framtidsinriktade lösningar för att nå den omställning som måste komma till stånd.

I Dagens Nyheter läser jag idag ett viktigt debattinlägg med rubriken
Riksdagen måste stoppa Förbifart Stockholm med ingressen:
Den 13 december ska riksdagen besluta om infrastrukturpropositionen, där Förbifart Stockholm är det tyngsta enskilda projektet. Projektet måste stoppas för att klimatmålen ska kunna nås. De analyser regeringen grundar sitt ja på håller inte längre, skriver företrädare för Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm.

Det finns flera bra kommentarer till debattinlägget som pekar på hur Förbifarten strider mot Sveriges och Stockholms officiella linje att ligga i framkant när det gäller att hejda växthuseffekten. Likaså att projektet med största sannolikhet kommer försämra folkhälsan. Som om inte detta vore tillräckligt med argument mot Förbifart Stockholm så pekar alla erfarenheter på att denna typ av infrastrukturprojekt blir betydligt dyrare än beräknat. Och det är vi skattebetalare som får betala notan.

Miljöpartiet menar att Förbifart Stockholm borde kallas vid dess rätta namn, nämligen Björntjänst Stockholm. Satsa dessa miljarder på att förbättra kollektivtrafiken istället!


lördag 8 december 2012

Havsörn på besök



När jag skriver detta befinner jag mig tillsammans med M i Roslagen, närmare bestämt vid Väddöviken som för dagen visar upp sig i en vacker vinterskrud.


Lagom till den sena lördagsfrukosten så dyker havsörnen upp, eller rättare sagt ett havsörnspar. På bilden nedan ses de båda i varsin grantopp.


Jag förbannar mig själv att jag inte tagit med en riktig kamera! Men, i detta fallet så får det duga med mobilkameran - och en kikare framför kameralinsen.
Då kommer man trots allt tillräckligt nära för att kunna dokumentera hur örnen breder ut sina mäktiga vingar och svävar iväg efter en behaglig paus i den högsta granens topp.





fredag 7 december 2012

COP18, Paul McCartney and Meatfree Monday


Tyvärr så är nyhetsrapporterna från klimatmötet COP18 i Doha i enlighet med vad man kunde befara. Våra folkvalda (?) representanter i detta sammanhang lyckas inte nå den viktiga överenskommelse som är nödvändig för att bromsa den globala uppvärmningen. En fråga som gör sig alltmer påmind är: Vad gör vi när vi inser att våra högsta representanter inte lyckas komma överens? Vilka nätverk eller instanser kan då folken runtom i världen bilda och ansluta sig till, för att åstadkomma en förändring?

En av de officiella hemsidorna för COP18 är ganska glättig och passar på att göra turist- och investeringsreklam för Qatar. Men på samma hemsida så kan man också läsa hur Paul McCartney uppmanar COP18 och världen att ansluta sig till den rörelse som förespråkar en minskad köttkonsumtion. Detta eftersom köttproduktion orsakar förhållandevis stora utsläpp av koldioxid (dessutom är det klart ohälsosamt för oss att äta i genomsnitt 85 kg kött per år, vilket vi gör idag).

Paul McCartney informerar om att "köttfria kampanjer" har hållits i 22 länder, och att ett flertal städer tagit initiativ  städer som Gent, Bremen, San Fransisco och Los Angeles.

Visst är det trist att en miljömedveten stad och region som Stockholm inte är beredd att ansluta till täten av dessa kampanjstäder. Förklaringen tycks vara att den styrande majoriteten dels ser det som en meningslös symbolhandling, dels värnar alla människors frihet att äta vad, och hur mycket som helst. (Frihet, Freedom? Påminner mig om en bra bok med ett tankeväckande budskap...)

Jag kan uppskatta en god köttbit, men har på senare tid dragit ner på min köttkonsumtion till förmån för vegetariska alternativ. Det känns bra både för kroppen och knoppen.
För mer information om köttfria måndagar så tipsar Sir Paul MacCartney om www.meatfreemondays.com


onsdag 5 december 2012

Hjälp svårt sjuka - Rösta för att stödja ME-forskning!




Det lackar mot jul - en tid av givmildhet och omtanke. Förhoppningsvis känner du av detta redan nu och är beredd att skänka någon minut av din tid för att hjälpa svårt sjuka människor.
Här nedan väljer jag att ge utrymme för ett viktigt budskap från Riksföreningen för ME-patienter, RME.
Om du undrar vad ME är för slags sjukdom så kan du få mer information på RME:s hemsida, eller i tidigare blogginlägg, t ex  Emily kan inte svara längre.

Jag vill be dig ta någon minut av din tid för att läsa nedan och rösta så att denna viktiga forskning kan få nödvändigt stöd. Varmt tack på förhand!

Michel Silvestri, med dr
Landstingspolitiker
Stockholms läns landsting





From: Representant för Riksföreningen för ME-patienter (http://www.rme.nu)
Sent: den 3 december 2012 22:55
Subject: Hjälp oss att vinna pengar till ME/CFS-forskning - rösta på webben

Hej igen! 
Eftersom vi ständigt får avslag både från statliga fonder och privata stiftelser, är dessa webbomröstningar där företag delar ut medel en av få framkomliga vägar för ME/CFS-forskningen. Ännu viktigare idag att vi ser till att den kanadensiska biobanken kommer igång. Rösta dagligen enligt nedan och be andra om hjälp. Projektet ligger just nu 110 röster från tiondeplatsen, som garanterar medel och ger chans till den stora vinsten på ca en miljon kr.

Rösta och sänd gärna nedanstående till familj, vänner och kontakter. Det tar bara någon minut om dagen att rösta och vi behöver sannerligen varje krona/dollar! Man kan rösta både med eller utan Facebook.
Nu pågår en omröstning där biomedicinsk ME/CFS-forskning kan vinna upp till en miljon kronor. Det är den kanadensiska försäkringsbolaget Avivas årliga utdelning av medel till välgörande ändamål, där en nystartad klinik i Vancouver kan vinna $150.000 för biomedicinsk forskning kring ME/CFS. Man kan rösta från alla länder runt om i världen.

Rösta dagligen från 3 till 12 december. Såhär gör man:

1) Öppna länken nedan (eller googla ACF13624):

2) Första gången måste du registra dig (görs endast en gång). Klicka på “Register” i övre högra hörnet. Du kan välja att logga in via ditt Facebook-konto, eller via webben/mejlen. För det senare, fyll i din e-postadress, välj ett lösenord, klicka “Register”. Du kommer nu att få ett bekräftelsemejl för att slutföra din registrering (om det inte dyker upp, kolla din skräppostmapp, eller vänta lite, då Aviva-sidan kan vara överbelastad och ta lite tid).

3) Navigera till vårt projekt, Complex Chronic Diseases Clinic, genom att gå till denna länk: http://www.avivacommunityfund.org/ideas/acf13624
 (eller googla ACF13624)

4) Klicka på “Sign in” i övre högra hörnet. När du har loggat in, ska du komma direkt tillbaka till sidan för Complex Chronic Diseases Clinic (om inte, använd länken ovan igen). Klicka på den blå “Vote”-knappen. Det ska komma upp en ruta där din röst bekräftas och knappen ska bli grå – då har din röst gått igenom.

5). Rösta igen imorgon! Gå då direkt till:


Logga in och klicka ”Vote”. Rösta igen varje dag i tio dagar. Sista dagen är 12 december. Om vårt projekt är på Topp-10 då, kommer det att vara ett av de som tilldelas pengar, i bästa fall $150,000 – mycket pengar för biomedicinsk ME/CFS-forskning.

Tusen tack för hjälpen!



PendeltågsKAOS


Idag den 5 december 2012 tycks pendeltågstrafiken ha en av sina sämsta dagar. Jag inledde min resa till Flemingsberg med 45 min väntan på stationen i Upplands Väsby. Förseningar pga "rådande väderlek".

Under merparten av väntan stod det på informationstavlan att tåget skulle avgå om 1 minut (!?)
Samtidigt dånade Uppsalatåget o andra regionaltåg fram utan problem.
Till slut kom tåget och, som packade sillar tog vi oss i snigelfart till Centralen. Där skulle tåget tas ur trafik och vi skulle få byta till det tåg som, enligt uppgift, låg hack i häl. Sedan ändrades informationen; vårt tåg skulle fortsätta. Det märkliga var emellertid att vi inväntade tåget bakom - och sedan fick det köra först, mot samma destination!

När vi väl började rulla så var det inte långt. På bron mellan Centralen o Södra station stannade vi pga tågkö. När jag skriver detta har vi stått still här i en och en halv timme! En vänlig anställd ordnar så att kissnödiga kan få lätta i plastpåse inne i förarhytten. Uppskattat av många!

Jaha, jag inledde min resa för tre timmar sedan och har kommit från Upplands Väsby till (nästan) Stockholm Södra. Nu har vi just fått information om att tåget ska försöka backa tillbaka till Centralen.

Två frågor uppenbarar sig:
1. Ska jag ändå försöka ta mig till KI i Flemingsberg? Hur i så fall?
2. Vintern är här men idag är det bara ca 4 minusgrader och lite yrsnö. Hur kan detta orsaka problem av denna magnitud?

Förresten, en tredje fråga:
Hur ska det gå när den riktiga vintern slår till?


När jag skriver dessa sista rader, som ett tillägg, så har det gått fyra och en halv timme sedan jag kom till Upplands Väsby station imorse. Nu har både tåget och jag backat till Centralen och sedan till Karlberg där jag promenerat - genom snöstorm - till Karolinska Institutet. Efter det inser jag att trafiken, bil såväl som tåg, kan ha svårigheter att rulla. Kanske var det idag som den riktiga vintern slog till...



tisdag 4 december 2012

Heldag i landstingsfullmäktige

Vilken tur! Jag hade ju tagit ledigt från arbetet idag för att tjänstgöra i landstingsfullmäktige. Detta för att kunna debattera min interpellation rörande den viktiga kombinationen Vård, Forskning, Utbildning.
Och det var som sagt tur att min interpellation kom upp till debatt trots ett helt koppel, dessförinnan, av engagerande och tidskrävande interpellationer rörande den numera lika beryktade som skandalösa försäljningen av Serafens vårdcentral. Även dessa interpellationer var både viktiga och intressanta, faktiskt så pass att jag inte kunde hålla mig ifrån talarstolen.

Jag tjänstgjorde större delen av dagen. Fullmäktigesammanträdet inleddes kl 9.30 och avslutades strax före 19.30 ikväll. Bilden visar en vackert vinterskrudad Kungsholms kyrka som jag passerade på väg till pendeltåget för hemresa.

På dagordningen fanns ett antal motioner som under eftermiddagen debatterades utförligt, och ibland lite halvsmutsigt. Den första motionen som avhandlades var MP:s förslag om att minska köttkonsumtionen i landstingets verksamhet. Kanske rentav införa en köttfri dag (Meatfree Monday?) som tydligt ställningstagande från politikens sida, för en både hälsosammare och klimatvänligare mat.
Se figuren nedan som visar - tyvärr - uppåtpekande kurvor för köttkonsumtion, tjocktarmscancer samt koldioxid.



Samtidigt med oroväckande tröga klimatförhandlingar på COP18 i Doha så skulle Stockholms läns landsting kunna gå före genom ett symboliskt viktigt beslut för att bryta dessa negativa trender. Men icke! Den styrande majoriteten (=Alliansen) menar att vi politiker inte ska peta i denna typ av frågor, utan gemene man måste själv få avgöra vad hen stoppar i sig. (Hen var naturligtvis inte ett ord som Alliansen använde...)

Personligen menar jag att Alliansens inställning i denna fråga är plågsamt representativ för den globala handlingsförlamning som paradoxalt nog i accelererande hastighet skadar både vår planet och vår hälsa. Det är inte hållbart i längden. Vi politiker måste ta vårt ansvar och peka ut vägen mot en fungerande, hälsoförebyggande samhällsutveckling, lokalt såväl som globalt.

Avslutningsvis över till något helt annat: Som avslutning på fullmäktigemötet så ville ordförande Inger Linge  tacka för det gångna året och ge oss alla en julhälsning. I det sammanhanget förklarade hon att det nästa år är 150 år sedan kommunerna blev de värdsliga grundenheterna i vårt land. Före dess var det kyrkans socknar som hade den funktionen. Inger Linge läste upp den allra första "landstingsmotionen" från år 1863. Denna motion innehöll 8 punkter som i det mesta skilde sig mycket från den typ av motioner vi avhandlar i fullmäktige numera. Men det var en punkt som jag verkligen hajade till vid. Den rörde Torsåker allé (i Upplands Väsby). Precis där jag är bosatt idag! Vilket underbart sammanträffande.
Jag ska försöka hitta originalmotionen i Landstingsbiblioteket så jag kan visa upp en fotokopia här på bloggen.


Förresten, lindallén här i Torsåker har anor från 1700-talet. Tyvärr så har träden dock misskötts och tagit en del stryk (krockskador i den trånga allén), men nyligen genomfördes en kraftfullare beskärning. Samtidigt påbörjas sannolikt en successiv ersättning av de gamla träden genom att nya rader planteras på respektive utsida. På så sätt kommer allén på sikt breddas och anpassas mer till modern trafik istället för som nu då allén  är mer anpassad för häst och vagn...





måndag 3 december 2012

Idag såg jag ljuset...


...bakom KI:s nya aula som invigs om ett halvår. Härligt att hinna se solen denna tid på året då dagarna är deprimerande korta. Nåja, så illa är det kanske inte. Min inställning är att alla årstider har sin charm, alla fyra. Jag skulle definitivt inte vilja vara bosatt där det är sommar året runt!

Idag var det dessutom extra charmigt när vinterkylan slog till så att ett vattenrör frös i vårt gamla hus, och bilen vägrade starta när jag skulle till pendeltåget. Batteriet stendött! Och det redan vid 14 minusgrader...

Nåväl, nu sitter jag med tända ljus och smuttar på lite glögg samtidigt som jag förbereder mig för morgondagens landstingsfullmäktige. Förmiddagspasset blir intressant med en rejäl interpellationsdebatt om den beryktade försäljningen av Serafens vårdcentral...



söndag 2 december 2012

Om Sanningen och Livet - Adventspredikan med missat budskap

Traditionsenligt så deltog M och jag i adventsmässan i Hedvig Eleonora kyrka idag. Jag är inte religiös i vanlig bemärkelse men som jag förmodligen nämnt tidigare på bloggen så kan det vara både intressant och rofyllt att besöka en kyrka, eller en moské för den delen. Adventsmässan i Hedvig Eleonora är dessutom en härligt pampig inledning på förberedelserna inför julen som i sig är en underbar högtid.

I dagstidningar och i TV, inte minst under denna helg, så presenteras larmrapporter om att planeten Jorden - och mänskligheten - är på väg mot en global uppvärmning med allvarliga konsekvenser som är svåra att överblicka. Samtidigt träffas världens politiska ledare och klimatexperter i Doha för att försöka komma fram till en global överenskommelse - vilket alla bedömare ser som ett osannolikt mirakel.

I dessa tider kunde man tänka sig att många människor söker en fast punkt i tillvaron, ett tröstens ord som inger hopp för framtiden. Av den anledningen förvånar det mig att kyrkoherden vid dagens adventsmässa inte tar tillfället i akt. I sin predikan utgår han från dialogen mellan Jesus och Pontius Pilatus för att ställa frågan om Vad som är Sanningen om Ditt och Mitt liv? Han erkänner själv att det är en lika pretentiös som ambitiös fråga.

Jag kan visserligen tycka att frågan är intressant och viktig, men jag väntade på att den skulle knyta an till en aktuell verklighet. Kanske utgöra inledning till de enorma utmaningar som det blir allt tydligare att vi står inför. Och som naturligtvis fyller många med oro och frågor, kanske även ångest.
Men nej. Till min förvåning så missade kyrkan idag att inför en stor församling fylla detta vakuum. När jag något besviken inser det så lyfter jag blicken mot taket och ser hur Guds öga vakar över oss från det enorma valvets förgyllda centrum. Tyvärr så tror jag inte att det räcker...

Men vad är då Sanningen om Mitt liv? Jo, Sanningen om Mitt liv är att det ingår i en kedja av liv, långt före, men förhoppningsvis också långt efter mig. Mitt liv är en ytterst liten men ändå betydelsefull länk i en större helhet. Därför är det också mitt ansvar att försöka bidra till att stärka kedjan framåt. I mitt fall har jag bl a valt att engagera mig politiskt för att bidra, men det finns självklart många andra sätt. Oavsett hur det kommer till uttryck så tror jag att ju fler som inser sin egen betydelse som länk i livets långa kedja, desto större chans att vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar framtid.

Det sista lät lika pretentiöst som kyrkoherdens ord ovan. Men när det gäller stora frågor så måste man också välja stora ord. Och vad kan vara större än Livet?

lördag 1 december 2012

Internationella AIDS-dagen - viktigt med möjlighet till anonyma HIV-test


Miljöpartiet kräver rutiner för anonyma HIV-test.
Ungdomsmottagningarna bryter mot patientdatalagen när de nekar att göra anonyma HIV-test. Miljöpartiet i Stockholms läns landsting finner det oacceptabelt och kräver därför att rutinerna ses över.