fredag 11 januari 2013

Time-out - på bloggen




Jag har i höstas sett filmen om Palme på bio, och därefter också TV-serien under julhelgen. När jag skriver detta så har jag just sett det sista avsnittet i serien om Stenbeck.
Två fascinerande män och livsöden som på flera och olika sätt betytt mycket för Sverige. Samtidigt är dessa män väldigt olika, knappt jämförbara - eller?

Nåväl, i likhet med en tidningskrönikör häromveckan så väntar jag nu på ett motsvarande modernhistoriskt porträtt av en svensk kvinna som gjort avtryck. Sådana finns ju faktiskt. Vi får se hur lång den väntan blir.

Apropå väntan, över till nåt helt annat:
Jag noterar på det aningen fåfängliga räkneverket här på bloggen att vi passerat 50 000 klick. Inte illa. Det hade jag definitivt inte förväntat mig när jag lite trevande började skriva för drygt tre år sedan.

Ibland funderar jag över vad som driver oss att visa upp oss i s.k. sociala medier - på bloggar, på Facebook, på Twitter? Det finns säkert många olika svar på det beroende av vem man frågar. För egen del så är det nog ett exhibitionistiskt sätt att reflektera över tingens ordning.
Det handlar naturligtvis också om att få bekräftelse. Vem vill inte bli "Gillad" på Facebook!?
Och det handlar också om att försöka föra ut ett budskap. däremot så är budskapet kanske inte alltid så kristallklart tydligt, inte ens för mig själv.

När det gäller sociala medier så finns det också en uppenbar risk att det blir ytligt, fördummande, fartblint, krystat - tomt. Av bland annat den anledningen så beslutar jag mig för att ta en time-out med bloggskrivandet. Vi säger en månad tycker jag. Då hinner jag reflektera en del för mig själv, och bli extra sugen på att publicera kommentarer till dagsaktuella händelser av olika slag. Jag tror det blir nyttigt med en "vit" månad. Men vi får se om jag klarar abstinensen...


tisdag 8 januari 2013

"Min ena toffel gick upp i sömmen" - Vacker vardagspoesi av Göran Greider


För en evighet sedan, i en annan tid, bodde jag i idyllen Årsta, samma Årsta som jag vuxit upp i. Är det därför jag fortfarande ser det som en idyll?
Jag var engagerad i det lokala föreningslivet; Hem och Skola, Föreningen Årstablick, Nattvandrande förälder, Stadsdelsnämndens referensgrupp för kulturfrågor, Folkets Hus-föreningen...


Vid ett tillfälle blev Årstas vackra Folkets Hus invaderat av rasister. Det hela rönte uppmärksamhet i media och orsakade med rätta upprördhet hos årstaborna. I ett utlopp av samverkansiver hade vi dessförinnan bildat en paraplyorganisation, Föreningen Årstabron. Och jag hade valts till ordförande.

Omedelbart tog vi tillfället i akt och anordnade en bred anti-rasistisk manifestation på Årsta Torg. Efter en inledning av undertecknad så uppträdde sångerskan Ann-Kristin Hedmark och därefter talade författaren och poeten Göran Greider. Det var en härlig känsla att med en gemensam stark röst förklara att rasismen inte hörde hemma i Årsta, definitivt inte i Folkets Hus!


Nu, nära två decennier senare så fick jag i julklapp av min mamma diktsamlingen Och dagarna är som små sekler av Göran Greider. Det är underbar läsning, inte bara för att Greider beskriver det sköna liksom det skamfilade i Årsta, utan också för att han speglar fortsatta år av det svenska samhällets successiva förvandling. Förvandling, kanske både på gott och ont?

Nåväl, nedan några delvis säsongsanpassade smakprov av dikter och strofer som väcker tankar såväl som känslor.

              Det nya året är en damm i norr
              där all de kommande
              dagarna dämts upp:
              vi ska översköljas skrattande

              spolas med eller inget märka.
              Plötsligt gäster i farstun.
              Stampande vinterfötter.



                                                                *

                                        Min ena toffel gick upp i sömmen.
                                        Det snöade ute.
                                        På kallnade golv hasade jag fram.
                                        Och det snöade ute.
                                        Skulle skomakaren laga en så billig sak?
                                        Det slutade aldrig att snöa ute.
                                        Mina tår stack fram ur det stora hålet,
                                        stack fram som sköldpaddans
                                        förvånade huvud ur sitt skal.

                                                                 *

                    Muhammed
                    springer inte längre
                    omkring på gårdarna
                    eller får skjuts bakpå
                    min cykel för att hinna
                    hem till Bolibompa.
                    Han och hela hans
                    nånstans i byn gömda
                    familj med den apatiska
                    systern fick till slut
                    uppehållstillstånd:
                    deras glädje
                    finns överallt.












söndag 6 januari 2013

Grön Ungdom: Reklamfri tunnelbana!

I Dagens Nyheter publicerade Grön Ungdom igår ett debattinlägg där man föreslår att kollektivtrafiken ska vara fri från reklam. Med argument som att reklamen står för endast någon procent av SL:s totala intäkter, samt att reklamen bidrar till köphysteri samt ett snedvridet kvinnoideal så är jag benägen att hålla med om att det offentliga rummet gärna kunde vara "rent".

Det finns många andra städer som redan genomfört liknande reformer, till och med gått steget längre och förbjudit all utomhus- och trafikreklam (exempel São Paolo).

En av författarna till debattinlägget är Grön Ungdoms ena språkrör, Rebecka Carlsson. Som jag nämnt tidigare (Språkrörstal från hjärtat) så höll Rebecka ett fantastiskt tal på partikongressen i våras, där hon mycket öppenhjärtigt beskrev smärtsamma minnen av självupplevda komplex och ätstörningar. Hon påpekade att mellan 5 och 10 % av alla kvinnor drabbas av ätstörningar och jag kan mycket väl tänka mig att det åtminstone delvis hänger ihop med en alltmer sexualiserad och objektifierande reklam, i tidningar, i TV - och i tunnelbanan.

MP jagar ansvariga för avknoppningar

År 2008 genomfördes några mycket uppmärksammade avknoppningar i Stockholm. Det rörde sig dels om fyra förskolor i min gamla hemmiljö Årsta, dels ett par hemtjänstenheter i Rågsved. Allt såldes för 700 000 kr vilket de flesta normalt funtade personer inser är kraftfullt billigare än den mest hysteriska mellandagsrea.

Jonas Eklund (MP) tyckte att någon måste ställas till svars för detta och anmälde därför det hela. Nu har äntligen Riksenheten mot korruption utrett fallet men man har kommit fram till att det inte rör sig om grov trolöshet mot huvudman. Det innebär att, trots att regeringsrätten redan tidigare slagit fast att Stockholms stad brutit mot kommunallagen genom dessa billiga avknoppningar, så kan ingen ställas till personligt ansvar för att stockholmarna förlorat värden för 10-tals miljoner. Det är illa! Därför överväger Jonas Eklund att försöka gå vidare med ärendet till överåklagare. Med tanke på att så lång tid gått så är det tveksamt om det låter sig göras.

Det är olyckligt att Allianspolitikerna gång på gång rear ut våra gemensamma egendomar eftersom vi förlorar värden för miljontals kronor. Än mer olyckligt är att det bidrar till ökat politikerförakt, detta trots att vissa politiker, som Jonas Eklund (MP), försöker ställa andra politiker till svars för deras handlingar.

Förresten, 700 000 kr - det råkar vara samma belopp som landstings-Alliansen reade ut Serafens vårdcentral för...


fredag 4 januari 2013

MP och skoldebatten - blandade karameller...

I Svenska Dagbladet skriver idag MP-kollegan Jabar Amin om regeringens missriktade skolreformer (Kontrollerna i skolan kostar en halv miljard). Det är en nödvändighet att Miljöpartiet engagerar sig i de viktiga skolfrågorna eftersom det är skolan som lägger grunden för vårt framtida samhälle som ska präglas av demokratiska principer och långsiktig hållbarhet. Därför är jag glad att se Jabars inlägg och jag håller med om mycket av hans kritik. Samtidigt är det ingen hemlighet att vi även inom MP har lite olika syn på vad som ger de bästa förutsättningarna för en bra och likvärdig skola. Oavsett syn på detta så kan vi nog alla konstatera att dagens svenska skola är långt ifrån optimal, och mycket pekar på att den även fortsättningsvis riskerar att utvecklas i fel riktning.

Ett bevis på att skolfrågorna är viktiga och engagerar många människor är att Jabar Amins inlägg snabbt har fått ett stort antal kommentarer på svd.se. Det är i grunden glädjande men ett smolk i bägaren är att kommentarerna är av mycket varierande kvalitet och att ett förvånansvärt stort antal andas både rasism och hat. Som bekant så erbjuder internet fantastiska möjligheter för vem som helst att snabbt och lätt lufta sina åsikter. Det är emellertid en medalj med två sidor, en främre ljus men också en mörk baksida.

Det föranleder en påminnelse om följande citat som, kanske felaktigt, tillskrivits den franske 1700-talsförfattaren Voltaire:

Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.

Man skulle gärna se att denna inställning var ömsesidig...


torsdag 3 januari 2013

Om öronfiffel och pottvisslingar

Helene Öberg, Miljöpartiets sjukvårdspolitiska talesperson, reagerar med rätta på det blankettfiffel som företaget Hörsam skickat ut till nuvarande samt tidigare kunder. Detta som en "anpassning" till vårdvalet inom hörselvård. Blanketten som företaget skickat ut är förvillande lik landstingets egen blankett, men istället för att innehålla samtliga 32 valbara mottagningar så står där bara Hörsams fem egna.

- Att erbjuda vård är inte som att sälja tvättmedel. Vårdföretag får inte missbruka sitt uppdrag via landstinget genom att marknadsföra sig på det sätt som Hörsam har gjort. Landstinget måste också bli mycket bättre på att se till att vårdbolagen sköter sig så att människor får tillförlitlig information innan de gör sina vårdval, säger Helene Öberg.

Som om inte detta vore nog så påpekar Datainspektionen att företag inte har rätt att behålla tidigare kunder i sina register mer än ett år. Därefter ska registeruppgifter uppdateras och rensas. Hörsams VD anger dock själv i intervjun att man har behållit personer i registret i "många år" efter att de varit aktiva kunder.
Se hela nyhetsinslaget här:
Hörselföretag anklagas för att ha vilselett patienter

En annan "nyhet" de senaste dagarna, som på sätt och vis också associerar till hörsel (!) handlar om vad som förhoppningsvis är en trend, att tidigt pott-träna barn så att de slipper använda blöjor i onödan. Därmed löper barnet mindre risk att drabbas av urinvägsinfektioner och blöjeksem. För att inte tala om miljövinsten!
Anledningen till att jag satt "nyhet" inom citationstecken ovan är att detta publicerades i bl a Svenska Dagbladet för flera år sedan (Forskare följer bebisars potträning i Vietnam). Det tycks vara den då påbörjade forskningsstudien av professor Anna-Lena Hellström vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg som nu rapporteras i bl a Dagens Nyheter (Tidig potträning minskar risken för infektioner).

Metoden går ut på att föräldern läser av signaler om att barnet behöver uträtta sina behov och då ger en signal i form av en vissling som barnet lär sig känna igen. På detta sätt kan bebisar pottränas redan från tre månaders ålder.

Jag försökte söka på webben efter information om hur stor konsumtionen av barnblöjor är i Sverige. Det finns säkert mer officiella sajter men jag tyckte ändå att Nathalie gjort ett seriöst - om än något motvilligt - försök till uppskattning på sin blogg Nat0 utifrån en tentamensfråga i Industriell ekonomi:
Totalt ca 1 miljard blöjor per år till ett värde av närmare 3 miljarder kronor. Knappast försumbart.

Av detta kan man dra åtminstone två slutsatser:
  1. En drastisk minskning av blöjkonsumtionen för barn skulle vara en välgärning för miljön (på flera sätt, kanske även med tanke på antiobiotikaförskrivning etc)
  2. En sådan minskning ligger sannolikt inte i blöjtillverkarnas intresse...

Kanske någon som har mera hårda fakta kring detta?
Det gäller ju att  vara lyhörd för bra idéer!