onsdag 29 januari 2014

Högre kompetens = Sämre vård?

Igår meddelade Svenska Dagbladet på förstasidan att 1 av 4 undersköterskor har tagits bort i vården, och att det  blivit Sämre vård med färre undersköterskor.

Bakgrunden är i princip att landstingen haft en medveten strategi att höja kompetensen hos vårdpersonalen, och därför har man successivt höjt andelen sjuksköterskor och läkare. Samtidigt har t ex undersköterskorna minskat rejält i andel. De siffror SvD ger är att sedan mitten av 1990-talet har läkarna ökat med 37%, sjuksköterskorna med 23% medan alltså undersköterskorna minskat med 26%.

Detta kan ses, åtminstone delvis, som ett resultat av framgångsrikt lobbyarbete från fackförbunden för läkare respektive sjuksköterskor.

Vad är då problemet? Jo, när det blir brist på undersköterskor (kanske också sjukvårdsbiträden?) så innebär det att den patientnära omvårdnaden blir bristfällig. Det är inte omöjligt att det är bland annat detta som ligger bakom ökningen av patientnämndsärenden som rör bemötandet i vården.

Om det saknas undersköterskor så innebär det också att sjuksköterskor, efter tre års högskoleutbildning, inte utnyttjas till fullo i sin kompetens om de ska "täcka upp" för undersköterskorna.

Eftersom jag själv är legitimerad biomedicinsk analytiker så kan jag se en liknande parallell inom laboratoriemedicinen där man de senaste decennierna till stor del tycks ha avskaffat laboratoriebiträden och laboratorietekniker. Det kan i sin tur bidra till att många biomedicinska analytiker drabbas av belastningsskador.

Jag tror att ovanstående ger en delvis förklaring till den negativa utveckling vi kan se inom delar av Stockholmsvården idag, med pressad personal, bemanningsproblem och ökande klagomål från patienterna.
Vi behöver få tillbaka fler undersköterskor och biträden i vården, och det behöver vi snarast en strategi för.

Intressant i sammanhanget är att när jag sökte information på webben om detta så hittade jag ett två veckor gammalt blogginlägg av personallandstingsrådet Anna Starbrink (FP): Sjuksköterskor, undersköterskor, läkare - alla behövs i vården.

Jag brukar inte alltid hålla med Anna Starbrink i kompetensförsörjningsfrågor, men i denna fråga skriver Anna kloka saker. Jag hoppas att hon får gehör för sina förslag. Eller ännu hellre, att Miljöpartiet ingår i en majoritet efter höstens val, så kan vi själva bidra konkret till att förbättra landstingets personalpolitik!





Hälften av landets läkarutbildningar har bristande kvalitet?

Idag publicerar Universitetskanslersämbetet (UKÄ, tidigare Högskoleverket) den nationella granskningen av läkarutbildningarna. Karolinska Institutet, Linköpings, Lunds och Örebro Universitet får omdömet Hög kvalitet (vilket är detsamma som Godkänd), medan Göteborgs, Umeå och Uppsala Universitet får omdömet bristande kvalitet. Enligt preliminära uppgifter så är det till stor del det interprofessionella lärandet som brister för de senare, dvs att studenter inom olika utbildningsprogram lär av, med och om varandras blivande professioner. Anmärkningsvärt är att Lunds Universitet visserligen fick godkänt för sin läkarexamen, men de akademiska examina i programmet, kandidat- och masterexamen, fick omdömet Bristande kvalitet.

Ingen av landets läkarutbildningar fick omdömet Mycket Hög kvalitet.

Eftersom jag till vardags är verksam på Karolinska Institutet så gläds jag naturligtvis åt att KI i detta fallet fick Godkänt. Samtidigt blir man naturligtvis bekymrad över att så stor andel av landets läkarutbildningar är bristfälliga - åtminstone enligt UKÄ. Jag har själv en hel del erfarenhet av Högskoleverkets granskningar sedan tidigare, och måste tyvärr konstatera att nuvarande granskningsmodell (med huvudfokus på examensarbete) tillsammans med ibland ganska godtyckliga och röriga utlåtanden inte bidrar till att man litar fullständigt på UKÄ:s utlåtanden. Kritiken mot UKÄ och granskningarna av landets olika utbildningsprogram har också under flera år varit omfattande. Se t ex här, här och här.


söndag 26 januari 2014

Nytt landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholmsregionen!

Igår samlades Miljöpartiets regionombud från nästan samtliga kommuner i Stockholms län, och från Grön Ungdom för att rösta fram nytt landstingsråd. Valberedningens förslag vann gehör och Helene Öberg, talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, kommer nu kliva in som MP:s nya oppositionslandstingsråd. På den posten har Yvonne Blombäck, trafikpolitisk talesperson, suttit en tid som ersättare för Raymond Wigg som tyvärr tvingats frånsäga sig sina politiska uppdrag av hälsoskäl. Om detta har jag skrivit tidigare här:
Tänkvärda ord från ett f.d. landstingsråd.

Efter valet så lämnar tyvärr även Yvonne Blombäck landstingspolitiken, eftersom hon valt att satsa huvudsakligen på sin kandidatur till riksdagen. Med tanke på Yvonnes stora kompetens inom kollektivtrafikfrågor så är det en stor förlust för MP i landstinget.

I gårdagens interna val av landstingsråd så fanns det ett par motkandidater, huvudsakligen Susanne Nordling, idag gruppledare i Solna. Men som sagt Helene Öberg fick som väntat flest röster och kommer därför vid nästa landstingsfullmäktige tillträda formellt som landstingsråd. I och med detta så återgår Yvonne Blombäck till sitt tidigare uppdrag som gruppledare för MP i Landstingshuset.

Som jag tidigare nämnt så var det också val av vice gruppledare, och som jag förutspått så blev det inte särskilt spännande. Även här var det valberedningens förslag som vann övertygande, dvs Tomas Eriksson fick förlängt förtroende på detta uppdrag. Även i detta fallet fanns två motkandidater - Thomas Bengtsson, gruppledare i Lidingö, samt undertecknad. Efter utförliga pläderingar så blev åtminstone jag en aning överraskad då Thomas Bengtsson, strax före röstningen, drog tillbaka sin kandidatur och uttalade stöd för valberedningens förslag.

Jag råkade vara sist upp i talarstolen, och måste erkänna att, samtidigt som jag på begränsad tid försökte besvara de sista frågorna från regionombuden om kultur, kollektivtrafik och vinster i välfärden, så övervägde jag snabbt om även jag borde dra tillbaka min kandidatur.
Men jag landade i att om jag ger mig in i något så vill jag fullfölja det! Därmed gick vi till sluten röstning där jag var enda kvarstående motkandidat till Tomas Eriksson. Som jag redan avslöjat så vann Tomas övertygande, närmare bestämt med 43 röster mot 17. Men med tanke på att min motkandidatur anmälts bara några få dagar före mötet så ser jag resultatet som lyckat: Tomas Eriksson vann som väntat, och välförtjänt efter att ha gjort ett gott arbete i den landstingspolitiska ledningen, och jag fick samtidigt ett uttalat stöd, både från talarstolen och i antal röster.

När resultatet kungjorts av den duktige mötesordföranden Johan Lundqvist så bad jag att få säga några ord.
Från Landstingssalens talarstol gratulerade jag Tomas Eriksson och uttalade mitt fulla stöd i det fortsatta arbetet, och i det goda samarbete som vi redan har. Avslutningsvis avslöjade jag att i min egenskap av regionombud för MP Upplands Väsby så hade jag faktiskt själv, i enlighet med valberedningens förslag, lagt min och lokalavdelningens röst på Tomas. Det lockade fram en del skratt och glada miner i salen.

Nu återstår att vid nästa regionmöte om en knapp månad fastställa våra listor för landstingsvalet, dvs hur våra valsedlar ska se ut. Jag hoppas och tror, dels utifrån provvalsresultatet med delad tredjeplats i kommunavdelningarnas provval för länet (exklusive Stockholms stad) och näst flest förstahandskryss i det individuella valet, dels utifrån mina landstingspolitiska uppdrag och insatser, att jag ska hamna på en valbar plats för goda chanser att bli ordinarie ledamot i landstingsfullmäktige. Men man vet aldrig...

Efter regionmötet i Landstingssalen så blev det ett besök hos min mamma för en kopp kaffe, och senare blev det en hemmakväll med trevlig och rolig filmfrossa med son och dotter. Eller förresten, filmfrossa? Efter Hunger Games (hyfsat bra), så blev det istället en massa Youtube-klipp. Ylvis och den talstyrda hissen var faktiskt riktigt kul!



Har vi passerat "peak car"?

På DN Debatt skriver idag fyra forskare att Bilen blir alltmer onödig i takt med urbaniseringen. Utifrån ett vetenskapligt perspektiv slår de fast att bilismen i städer har blivit omodern och kontraproduktiv. Som tur är så är trenden, åtminstone i västvärlden, att bilismen minskar och att den totalt sett (globalt?) inte ökar. Kanske har vi nått toppen, "peak car"?
Sverige tycks dock skilja sig något från övriga Väst i så motto att bilismen inte minskar, men den ligger ändå på en stabil nivå.

Som en bisats i debattinlägget nämns att "I Sverige skjutsas 24 procent av barnen, i USA:s utglesade städer är det över 60 procent. Såväl svenska som internationella studier visar att barnens rörelsefrihet fortsätter att minska. Under mitten av 1980-talet fick så gott som samtliga sju- till nioåriga barn i Sverige gå utan vuxens sällskap till skolan. I dag är det knappt hälften."
Detta är intressant dels utifrån en hälsoaspekt med tanke på att barn idag rör på sig alldeles för lite, och andelen överviktiga barn ökar successivt, dels utifrån en miljö- och hållbarhetsaspekt där vi egentligen borde göra allt för att minska bilkörandet.


Personligen gör jag en koppling mellan det fria skolvalet och ökat skjutsande av skolbarn - det blir ju logiskt om barnet ska gå i en annan skola än den som ligger närmast hemifrån. SWECO har visat att skjutsandet av skolbarn har ökat stadigt de senaste 15 åren.

Nåväl, tillbaka till huvudbudskapen i debattinlägget där forskarna efterlyser en ny nationell och regional stadspolitik med:
1. ökad regionförtätning
2. färre stora vägar genom städer
3. minskad (eller ingen) biltrafik i stadskärnorna

Det förstnämnda kan man se som stöd för ett nej till Väsby sjöstad till förmån för att bygga bostäder i närmare anknytning till befintlig bebyggelse och befintliga kommunikationer, t ex enligt Miljöpartiets förslag.


Och punkt 2 tolkar jag faktiskt som stöd för ett nej till Förbifart Stockholm ("Björntjänst Stockholm"), till förmån för kraftigt utökad kollektivtrafik. Byggandet av Förbifarten beräknas sluka enorma resurser, och dessutom så har nya motorvägar aldrig bidragit till minskad biltrafik, tvärtom.

Och den tredje punkten kan ses som stöd för trängselskatt - kanske t om utökad sådan?




fredag 24 januari 2014

Kandidera till MP:s politiska ledning i Landstingshuset!?

Ja, varför inte? Men jag kan tänka mig att några partikollegor blev lite överraskade när det gick ut information om att även jag ställer upp som motkandidat till mycket duktige Tomas Eriksson som idag är vår vice gruppledare i landstingspolitiken. På lördag är det återigen regionmöte då dels Miljöpartiets landstingsråd ska väljas (sannolikt Helene Öberg), dels vice gruppledare.

Varför har jag då valt att kandidera? Jo, strax före jul så anmälde jag intresse till uppdrag i Miljöpartiets landstingspolitiska ledning. Det kändes välmotiverat, dels utifrån det jag åstadkommit under mandatperioden (se mitt "landstingspolitiska CV"), dels utifrån peppande hejarop från flera partikollegor (Däremot var jag tydlig med att jag ansåg att vi skulle ha ett kvinnligt landstingsråd).

När sedan vårt interna provvalsresultat meddelades, och valberedningen förklarade att man tänkte föreslå Tomas Eriksson att fortsätta som vice gruppledare så valde jag i det läget att inte anmäla min kandidatur som kvarstående.

Men när jag nu fått mer information om provvalsresultatet och förstår de olika delarna bättre så bestämde jag mig för att återuppta min kandidatur. Motiveringen finner jag i att kommunavdelningarnas provval (länsdelen, dvs exkl Stockholms stad) satte mig på delad tredje plats, faktiskt på samma poäng som den kvinnliga kandidat som mycket välförtjänt föreslås toppa valsedlarna i länets valkretsar. Dessutom visade det individuella provvalet att jag hade fått näst flest förstahandsröster av alla. En kvinnlig partikollega hade fått 3 förstaplaceringar mer.

Det finns ytterligare en motkandidat till valet av vice gruppledare på lördag. Blir det spännande? Jag tror knappast det.

Hursomhelst, man brukar säga att politik är att vilja något. Jag vill något - och då gäller det ju att visa det!


onsdag 22 januari 2014

Karolinska - sämsta universitetssjukhuset i Sverige?

Ja, åtminstone om man ska tro den rankinglista som Dagens Medicin gjort utifrån följande parametrar:
  • Medicinsk kvalitet
  • Vårdgaranti
  • Patientenkäter
  • Ekonomi
  • Hygien
  • Läget på akuten
  • Vårdplatsläge

För egen del är jag kluven. Man måste ta denna typ av jämförelser med en nypa salt, samtidigt kan de nog ofta ge åtminstone en vink om hur det står till med ett sjukhus. Det råder ingen tvekan om att Karolinska Universitetssjukhuset på flera sätt är i ett problematiskt läge, framförallt kanske bemanningsmässigt. Många sjuksköterskor saknas och många vårdplatser är stängda som en konsekvens av det.

Är detta en "storm" vi måste genomleva ända fram till invigningen av Nya Karolinska Solna (NKS)? Finns risk att problemen försvåras ytterligare och närmast permanentas, med negativ inverkan på uppstarten av NKS?

Nu är det inte bara Karolinska som kommer dåligt ut i den jämförelse som Dagens Medicin gjort. Det ser tyvärr ganska risigt ut för samtliga länets sjukhus.

Vems "fel" är det då, att det ser så pass illa ut för Stockholms-sjukhusen i nationell jämförelse? Det finns naturligtvis flera aspekter, och flera tänkbara, bidragande faktorer. Bristande ledarskap? Bristande resurser?
Men kanske framförallt, fel politik som styr vården, med ständiga sparbeting (som intressant nog motsvarar Alliansens skattesänkningar), med stuprörsorganisation, samt forcerad konkurrensutsättning och fragmentering - istället för samverkan.

När jag skriver om denna, för Stockholms läns landsting så trista rankinglista så skäms jag en aning över vad jag i förrgår kväll skrev på Instagram:
"Död åt Karolinska Universitetssjukhuset! Leve Karolinska Universitetssjukvården!"

Men kanske hade jag rätt ändå? Kanske har vi på flera sätt felaktiga förväntningar på att den bästa vården ska finnas inom några specifika väggar i Solna och i Huddinge? Framtidens vård behöver definitivt vara kunskapsintensiv med integrerad forskning, utveckling och utbildning - i hela länet. Men då krävs samverkan, inte fragmentering!

Via dessa länkar kan du se listan respektive kartan som visar den ranking av sjukhus som Dagens Medicin gjort.

Förresten, jag har ju i tidigare inlägg (här, här och här) på ett bekymrat och negativt sätt kommenterat valet av ny styrelseordförande för Karolinska Universitetssjukhuset - superentreprenören inom sjukvård, Per Båtelson.
Men på hans initiativ så hade vi faktiskt, Helene Öberg och jag, ett mycket bra och givande möte med Per någon vecka före jul. Jag måste erkänna att jag ändrade uppfattning och kände att Per mycket väl kan vara rätt person att bidra till en positiv utveckling av sjukhuset. Men frågan är om han räcker till? Det är ju politikerna som sätter ramarna...

Förresten igen! GRATTIS till Norrlands Universitetssjukhus!


Förhastade beslut - (M)AX och PIVA

Imorse läste jag till min förvåning om ett beslut att stänga den ena av länets två intensivvårdsavdelningar för psykiatriskt sjuka (PIVA). Trots påståenden att det var bl a för verksamhetens och patienternas bästa så verkar det uppenbart att det rör sig enbart om en panikåtgärd för att spara pengar. Jag reagerade starkt, och efter en mejlväxling med MP:s sjukvårdspolitiska talesperson, Helene Öberg, så utarbetade vårt kansli i Landstingshuset snabbt en bra text som gick ut som pressmeddelande och Helen kunde ge en omedelbar kommentar i DN.

Intressant var sedan att se att ansvarigt landstingsråd, Birgitta Rydberg (FP), var lika överraskad som vi andra.
Uppenbarligen var det ett mycket förhastat beslut av verksamhetsledningen, och förhoppningsvis hinner denna galenskap stoppas - för patienternas skull!
Psykiatrisk ohälsa är ju något som ökar i samhället. Då kan vi inte nedrusta inom psyk-vården!

En annan förvånande nyhet idag var att hamburgerkedjan MAX i ett internt nyhetsbrev förklarat för de anställda att om S+V vinner valet så skulle det vara "en fullkomlig katastrof" (pga löften om bl a höjd restaurangmoms). Man brukar säga att all PR är bra PR, men jag undrar om inte den ansvarige för texten i nyhetsbrevet - VD Richard Bergfors själv? - ångrar sig rätt rejält? Att ett företag varnar sina anställda från att rösta på vissa partier är fullständigt unikt och förhoppningsvis inte en begynnande trend. (M)AX riskerar nu bojkott av kunderna och vikande försäljningssiffror.



Mitt landstingspolitiska CV - men räcker det? Om politik, meritering och förtroende

Som verksam vid ett "elit-universitet" som Karolinska Institutet är jag van att prestera, och redogöra för vad jag gjort och åstadkommit - inom forskning, inom utbildning, inom ledarskap.
Och det är faktiskt en nyttig upplevelse att ibland kasta en blick i backspegeln och inse att man inte är så pjåkig ändå - åt helskotta med Jante!

Följaktligen så har jag nu försökt göra en sammanställning av vad jag åstadkommit i mitt landstingspolitiska engagemang under denna mandatperiod (som inte är riktigt slut ännu...).

Jag hoppas på utökat förtroende från mina partikollegor och från väljarna för att kunna åstadkomma mer i kampen för en jämlik vård och en hållbar och mänskligare Stockholmsregion.

Nedanstående har jag alltså åstadkommit som fritidspolitiker och ersättare i landstingsfullmäktige. Det borde vara meriterande. Samtidigt är jag fullt medveten om att politik inte bara handlar om meriter. Det är en förtroendebransch. Och förtroende är något som formas i omgivningen - genom att tålmodigt göra sitt bästa, på ett öppet och ärligt sätt, eller?


Michel Silvestri

Landstingspolitiskt CV
för perioden dec 2010 - jan 2014


Landstingspolitiska uppdrag och insatser för MP under den gångna mandatperioden
(hela eller del av perioden):
  •           Förste ersättare i landstingsfullmäktige
  •           Ledamot av landstingsstyrelsens forskningsberedning
  •           Ersättare i hälso- och sjukvårdsnämnden 
  •           Ledamot i styrelsen för utveckling av regional kärna Flemingsberg
  •           Regionombud för MP Upplands Väsby


Tjänstgöring i landstingsfullmäktige:
2010: 1g,           2011: 2ggr,      2012: 4ggr,       2013: 7ggr                                   

Anföranden i landstingsfullmäktige under år 2013 (totalt 33 anföranden):
2013-12-03: 12 anföranden
2013-10-22: 2 anföranden
2013-09-17: 3 anföranden
2013-06-12 (budgetfullmäktige): 6 anföranden
2013-03-19: 7 anföranden (inkl en anmäld fråga till ansvarigt landstingsråd)
2013-02-19: 3 anföranden

Anförandena finns tillgängliga på landstingets webb-TV samt i protokoll:
http://www.sll.se/sll/templates/NormalPage.aspx?id=604

Motioner:
Aktivt medverkat i skrivande och debatt rörande motion om utvärdering av konkurrensutsättning i vården. Därutöver undertecknat och debatterat ett flertal andra MP-motioner.

Interpellationer:
- Interpellation 2012:15 av Michel Silvestri (MP) om den nödvändiga kombinationen Vård, Forskning, Utveckling och Utbildning (FoUU) i avtal och ägardirektiv

- Interpellation 2011:50 av Michel Silvestri (MP) om elektroniska journalsystem, patient(data)säkerhet och patientintegritet

Anmälda frågor till landstingsråd:
- Fråga om nedtrappning av landstingsstödet till Centrum för Biovetenskapers verksamhet.


Forskningsberedningen(2011-):
- Deltagit i samtliga möten (2011: 8, 2012: 8, 2013: 7+studiebesök Steno Diabetescenter i Danmark)
- Särskilda Uttalanden (SU)/Förslag till beslut (FTB): 2011: 4 st, 2012: 4 st, 2013: 6 st
- Deltagit 2012 i internationell konferens om ME/CFS: Invest in ME


Hälso- och sjukvårdsnämnden (sep 2013-)
- 5 sammanträden (varav ett som tjänstgörande)
- Bidragit till underlag för SU och FTB, bl a för ökade folkhälsosatsningar


Styrelsen för utveckling av regional kärna Flemingsberg (dec 2012-)
- 2 sammanträden (det tredje imorgon torsdag 23/1...)


Debattinlägg (ett urval rörande landstingspolitik):

Är nya Karolinska Solna ett sjukhus eller ett monument? Dagens Medicin, feb 2011
(medförfattare Helene Öberg, Raymond Wigg)

Sverige behöver en ny välfärdsreform. Dagens Samhälle, maj 2013
(medförfattare Annika Lillemets, Valter Mutt, Carl Schlyter, Nils Hillerbrand, Peter Bylund, Ingegerd Akselsson Le Douaron, Annika Hjelm, Lena Klevenås, Yanira Difonis, Maria Bergom Larsson)

Stoppa privatiseringarna i vården.
Svenska Dagbladet, maj 2012
(medförfattare Annika Hjelm, Marie Åkesdotter, Paul Lappalainen)

Ja till sprutbyte, av sakliga skäl.
Vi i Väsby, 2010





tisdag 21 januari 2014

Ny T-bana - efter decenniers väntan!


Bilden ovan visar hur moderata landstingsråd undertecknar en överenskommelse med staten och de fyra berörda kommunerna om utbyggnad av Stockholms tunnelbana. Som miljöpartist så applåderar jag i princip beslutet, men kan inte låta bli att reflektera över demokratins tågordning (!) eftersom landstinget själv fattar beslutet efteråt. Först idag var det nämligen ett extrainsatt möte i landstingsstyrelsens arbetsutskott (AU) för detta historiska beslut. För första gången på flera decennier ska Stockholms T-bana få nya sträckningar för att i någon mån tillgodose det ökande behovet av kollektivtrafik.

De nya linjerna är följande:
  • Tunnelbana till Nacka och Gullmarsplan/Söderort 
  • Tunnelbana till Arenastaden via Hagastaden (Nya Karolinska Solna)
  • Tunnelbana till Järfälla/Barkarby

En annan sak som kan diskuteras i det beslut som - med största sannolikhet - fattades idag i landstingsstyrelsens AU är att denna stora investering läggs organisatoriskt i en separat förvaltning som leds politiskt av ett nytt särskilt utskott till AU. I likhet med den likaledes stora investeringen Nya Karolinska Solna, så knyts dessa enorma skattefinansierade projekt tätt till den högsta politiska makten. Denna typ av centralisering av makten kan vara problematisk. Men som sagt, det är glädjande att utbyggnaden av T-banan äntligen kommer igång. Då får man hålla inne lite med kritiken och knyta näven i fickan. Efter valet ingår MP förhoppningsvis i en styrande majoritet och kan bidra till förbättringar, både med avseende på demokrati och transparens i vad skattebetalarnas pengar används till, och med avseende på en fortsatt utbyggnad av Stockholmsregionens kollektivtrafik!



lördag 18 januari 2014

Dawit Isaak fängslad 4500 dagar

Den svenske journalisten och författaren Dawit Isaak greps 2001 i Eritrea. Idag lördag har Dawit suttit fängslad i 4500 dagar - fortfarande utan rättegång. Och den svenska regeringens tysta diplomati rullar vidare, och vidare - och vidare...

Jag har tidigare skrivit om Dawit Isaak bl a här och här.

fredag 17 januari 2014

Ett steg bort från landstingspolitiken?


Som jag flaggat för i tidigare inlägg så deltog jag på torsdagskvällen i ett 4 timmar långt regionmöte i Landstingssalen där Miljöpartiets Stockholmsregion skulle fastställa valsedlarnas kandidatlistor för riksdags- respektive landstingsvalet i höst. Efter en lång diskussion om den av valberedningen föreslagna riksdagslistan, där även andra yrkanden förekom, så slutade det hela ändå i att valberedningens förslag fick bifall av regionombuden. Därigenom toppas länets riksdagslista av Gustav Fridolin, Annika Hirvonen, Carl Schlyter och Esabelle Dingizian.

Efter dessa tre timmars överläggningar, alltså utan egentliga ändringar i slutresultatet jämfört med valberedningens förslag, så var det dags att fastställa landstingslistorna - trodde vi.
Dessförinnan hade vi fått veta att larmet skulle aktiveras kl 22. Alltså gällde det att hinna färdigt på en timme. Hur ska detta gå? tänkte jag, som röstberättigat ombud för Upplands Väsby.
Till saken hörde naturligtvis också att jag själv var en av kandidaterna, på sjätte och sista plats av de toppkandidater som ska finnas på samtliga valsedlar i alla länets valkretsar (exklusive Stockholms stad). Och till saken hörde att det hade kommit motförslag. Upplagt för spänning med andra ord...

Efter en ganska kort diskussion, med överraskande få inlägg, så var det dags för beslut. Ett efter ett av motförslagen avslogs (ett av dem efter tre helt jämna voteringar följt av lottning!*).

Så var vi då framme vid det mest avgörande beslutet, nämligen om valberedningens förslag skulle återremitteras,dvs bakläxa. Och så blev faktiskt fallet efter en ganska jämn röstning. Beslutet innehöll också ett påbud till valberedningen att inte ha färre kvinnor bland de 6 toppnamnen än vad provvalsresultatet anger, och i beslutet anges antalet till fem. Konsekvensen av detta kan mycket väl bli att jag flyttas ner, och därigenom missar möjligheten att bli ordinarie ledamot i landstingsfullmäktige.

Det är här det blir lite komplicerat. MP:s provval för några månader sedan utgjordes nämligen av två delar: dels kommunavdelningarnas röstning där 13 av 25 kommuner lämnade in en röst där man rangordnade 7 kvinnliga och 7 manliga kandidater, dels en individuell röstning där tyvärr endast 20% av medlemmarna i Stockholms län röstade (som nämnts tidigare är inte Stockholms stad inkluderat i detta val).

I det förstnämnda valet, kommunavdelningarnas val, hamnade jag på delad tredje plats med 45 poäng, med en kvinna på samma poängtal. Före oss hade vi en man på 49 poäng och en kvinna på 66 poäng.
I det individuella valet, där resultatet räknas samman på ett aningen komplicerat sätt enligt modellen Instant Runoff Voting, hamnade jag på åttonde plats med en man och 6 kvinnor före. I sammanhanget kan ändå nämnas att jag hade fått näst flest förstahandsröster!

Valberedningen hade i sitt förslag försökt väga samman de båda valen, i kombination med ett flertal andra bestämda kriterier. Men de regionombud som la motförslaget utgick märkligt nog bara ifrån det individuella - och minst representativa? - provvalsresultatet. Och de fick alltså med sig en knapp majoritet av regionmötet att besluta enligt detta. Förvånande och märkligt.

Valberedningens uppdrag är nu att ta fram ett nytt förslag där man menar att 5 av de 6 första platserna på listan ska utgöras av kvinnliga kandidater.
Detta är ett medvetet avsteg från tidigare grundläggande princip att varva män och kvinnor om vartannat.
Jag anser själv att det är viktigt att arbeta konkret för ökad jämställdhet, och för att öka förutsättningarna att vi får MP-kvinnor på högre politiska poster. Jag har själv medverkat i beslut i den riktningen.

Samtidigt har jag svårt att förstå hur man i detta fallet kan bortse helt från kommunavdelningarnas vilja - där faktiskt en majoritet röstade. Ironiskt nog så tycks dessutom jämställdhetsproblemet vara allra minst inom landstingspolitiken, enligt MP:s egna rapport för en tid sedan.

Under denna mandatperiod har jag varit förste ersättare i Stockholms landstingsfullmäktige, men jag har under det senaste året tjänstgjort vid nästan samtliga fullmäktigemöten, och jag har debatterat med Alliansens landstingsråd och andra politiker i många olika frågor. Jag har under mandatperioden deltagit på samtliga sammanträden i landstingsstyrelsens forskningsberedning, och där som ledamot för MP lämnat drygt ett dussin särskilda uttalanden (SU) och förslag till beslut (FTB). Sedan i höstas är jag ersättare för Helene Öberg i hälso- och sjukvårdsnämnden, och även där har jag deltagit i samtliga möten och medverkat i formulering av både SU och FTB.

Jag har också representerat MP i den politiska styrgruppen för utveckling av regional kärna Flemingsberg. Det passar mig bra eftersom jag i mitt yrke som lektor vid Karolinska Institutet har varit stationerad där, och känner ett starkt engagemang för att denna del av länet, Södertörn, ska ges goda möjlighet att blomstra och bilda en positiv motkraft till stora satsningar i norr (NKS,Hagastaden mm).

Utifrån ovanstående så kan jag ärligt säga att det vore ledsamt och på flera sätt obegripligt om jag inte ges möjlighet att efter valet i september få börja arbeta "på riktigt" med landstingspolitiken, för Miljöpartiets bästa och för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion.

Men som sagt, landstingslistorna är ju inte beslutade ännu, och därför finns fortfarande en strimma av ljus och hopp om ett fortsatt engagemang i landstingspolitiken!


*Apropå lottning så avslöjade Gustav Fridolin under regionmötet att lottning utnyttjas för beslut även i riksdagen, betydligt oftare än vad vi kan tro och önska. Hmm, det kanske förklarar en del...



onsdag 15 januari 2014

Om MP:s provval och det politiska spelet

För några månader sedan avslutades Miljöpartiets interna provval för att skapa underlag bl a för hur listorna till landstingsvalet ska se ut. Provvalet är uppdelat i två separata delar: En del för Stockholms stad och en del för övriga 25 kommuner i Stockholms län. Eftersom jag är bosatt i Upplands Väsby så deltog jag i provvalet för "länet" (dvs exklusive Stockholms stad). För egen del utföll provvalet som så att jag hamnade på åttonde plats. Före mig i resultatlistan fanns 6 kvinnor och en man. Detta var effekten av en medveten satsning från vår sida att lyfta fram kvinnor till politiska topp-positioner. Efter valberedningens intensiva arbete före jul så presenterades till slut ett förslag där jag stod på plats nr 6, det sista av de "fasta" namnen på "länets" samtliga valkretslistor. Namnen nedanför varierar beroende på valkrets.

Det finns naturligtvis mycket att säga - och tycka - om partipolitiska provval och listsättning utifrån valresultat. Därför presenteras nu också i media resultat, och ibland en och annan skandal, när det gäller de andra partiernas provval (av någon anledning kanske ffa M?).

Vad kan man då säga om vårt egna provval inom MP (landstingsvalet i Stockholms län)? Ärligt talat var det med viss förvåning och besvikelse jag noterade min egen placering i resultatet. Jag tycker själv att jag som ersättare i landstingsfullmäktige, men med flera andra landstingsuppdrag, har åstadkommit en hel del under den gångna mandatperioden. Och nu hoppades jag på ökat mandat att kunna arbeta hårdare för MP och för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion.

Därför var det istället med viss glädje jag igår tog emot kompletterande och nyanserande information om provvalets resultat. Det visade sig nämligen att jag fått näst flest förstahandsröster av alla i landstingets provval för "länet"! Dessutom, vilket jag visste sedan tidigare, så hade jag av kommunavdelningarna placerats som nr två av de manliga kandidaterna. Dvs två starka andraplatser i länets valkretsar (omfattande 25 av länets 26 kommuner) om man ser det så. Det känns faktiskt som en varm uppbackning i det fortsatta arbetet!

Hur kunde jag då hamna först på åttonde plats i resultatet? Jo, vårt provval bygger på ett ganska komplicerat system kallat Instant Runoff Voting som dels syftar till att inhibera taktikröstande, dels så lyfter det fram kandidater som har ett brett stöd bland de röstande. Som alla kan ana så har varje rösträkningssystem både för- och nackdelar.

Varför ägnar jag nu ett långt blogginlägg om denna typ av navelskådning efter provvalet? Jo, I DN Kultur läser jag idag om hur Medier sätter fart på det politiska spelet. Artikeln publiceras med anledning av "supervalåret" 2014 och hur det kommer bevakas i media (När jag skriver detta finns artikeln tyvärr inte på webben ännu).
I artikeln konstaterar Sverker Lenas Man behöver inte vara manusförfattare till "House of Cards" eller "Vita Huset" för att förstå att det politiska spelet helt enkelt är spännande.
I artikeln beskrivs hur media gärna fokuserar mer på det politiska spelet än på politiken i sak.
- Det politiska spelet handlar i grund och botten om vem som vinner och vem som förlorar, förklarar medie- och kommunikationsprofessorn Jesper Strömbäck.

Jesper Strömbäck förutspår (tyvärr?) "att vi får en fortsatt ökning av den spelgestaltande journalistiken på bekostnad av den sakgestaltande".

Jag inser själv att den spelgestaltande beskrivningen av politiken är i någon mån nödvändig för att bibehålla allmänhetens intresse, och jag försöker själv följa politiken utifrån det perspektivet - också.
Samtidigt är det viktigt att förstå betydelsen av balans mellan spel- och sakgestaltande. Som Jesper Strömbäck förklarar utifrån egen forskning: "...intresset för politik minskade när man exponerades mycket för spelgestaltande rapportering. Gestaltningen av det politiska spelet bidrar både till att minska den politiska mobiliseringen och det politiska förtroendet."

Som sagt, det politiska spelet är naturligtvis intressant, och ska så vara. Men det måste också handla om sakpolitik och realpolitik. Annars riskerar politiken och demokratin att urholkas.

Avslutningsvis kan jag nämna att imorgon kväll så ska Miljöpartiets regionombud (inklusive jag själv) sammanträda för att fastställa de slutliga valsedlarnas listor. Utifrån ett spelgestaltande perspektiv så kan det bli spännande...



tisdag 14 januari 2014

Barnmorskebristen: MP + S i utspel mot Filippa

I ett tidigare inlägg ikväll kommenterade jag HSN-beslutet igår att bevilja BB Sophia att inom kort starta förlossningsklinik vid Sophiahemmets sjukhus.

I Expressen går nu min partikollega, Helene Öberg, tillsammans med socialdemokraternas oppositionslandstingsråd Helene Hellmark Knutsson ut med en uppmaning till Filippa Reinfeldt att omgående ta fram en långsiktig kompetensförsörjningsplan för förlossningsvården.

Intressant i sammanhanget är att BB Sophia på sin hemsida anger att de kommer medverka i utbildningen av barnmorskestudenter på Sophiahemmet. Problemet är bara att länets enda barnmorskeutbildning finns på Karolinska Institutet - åtminstone i nuläget. Sophiahemmet Högskola har nämligen av Universitetskanslersämbetet (tidigare Högskoleverket) fått beviljad examensrätt för just barnmorskeutbildning (!)

Frågan är om SHH hinner starta upp utbildningen under detta året? Behovet finns ju definitivt!


Förlossningsvård - med navelsträngen runt halsen

Jag deltog igår i ett extrainsatt möte i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd då beslut fattades att godkänna BB Sophia som ny klinik inom vårdval förlossning. BB Sophia, som drivs av Praktikertjänst AB, har fått tillstånd att ansvara för normalförlossningar, dvs förlossningar där fostret är fullgånget och det inte föreligger någon förhöjd risk.

Beslutet, som vi i Miljöpartiet stod bakom (dock med viss tvekan), är i grund och botten logiskt och positivt. Det föds 30 000 barn varje år i Stockholms län, och antalet födslar ökar stadigt. Det är glädjande, men det ställer naturligtvis krav på landstinget att tillgodose behovet av trygg och säker förlossningsvård. Den styrande Alliansen i landstinget har som sagt infört vårdval inom förlossning. Det innebär att en ny vårdutförare när som helst kan inkomma med ansökan om att auktoriseras och få bedriva denna typ av vård. Landstingets tjänstemän kontrollerar att förutsättningar finns att bedriva en bra vård och sedan fattar vi politiker beslut. Om förutsättningarna ser bra ut så finns egentligen inget acceptabelt skäl att säga nej. Detta är en del av problematiken i detta ärende. Alliansen har haft en dålig framförhållning och har därför försökt dra ut på beslutet (som varit på agendan tidigare i HSN), möjligen för att få mer tid att hantera de bemanningsproblem som uppstår. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med barnmorskor i Stockholms län för att bemanna samtliga förlossningskliniker.
I nuläget har BB Stockholm (samägt av Praktikertjänst och Danderyds sjukhus) och förlossningskliniken på Danderyds sjukhus blivit av med ett 80-tal barnmorskor. Det är ett stort antal vakanser som man inte ersätter i brådrasket. Att utbilda en ny barnmorska tar ett och ett halvt år, efter sjuksköterskeexamen som dessförinnan tar 3 år.

Vad kunde man då ha gjort bättre, för att undvika den problematiska situation vi hamnat i? Ja, i och med att vårdval infördes så skulle man egentligen omgående ha sett till att ständigt ha ett överskott av barnmorskor i länet, som kan anställas vid behov. Det är naturligtvis inte fullt realistiskt...

En mer seriös ansats hade varit att undersöka varför så mycket som hälften av landstingets barnmorskor inte arbetar heltid. Det är en helt unikt hög andel jämfört med andra vårdyrken. Förklaringen finns säkert till stor del i lönenivåer och arbetsmiljö.

Vad vill då vi i Miljöpartiet när det gäller förlossningsvården? Jo, MP menar att bemanningen ska vara sådan att varje födande kvinna ska ha en egen barnmorska tillgänglig på kliniken. Vi menar också att, om man ska ha vårdval inom förlossning, så ska det vara en valfrihet i verkliga livet. Så är inte fallet idag. Istället är det så att Stockholms län har de tveklöst högsta hänvisningssiffrorna i landet. Med hänvisning menas varje gång då en gravid kvinna, pga platsbrist, nekas tillträde till den förlossningsklinik hon valt, och istället så hänvisas hon i sista stund till annat sjukhus, i värsta fall till annat landsting!

Kostar det extra, de åtgärder och förbättringar som Miljöpartiet vill införa? Ja, självklart! Men till skillnad från den moderatstyrda Alliansen så vill vi avskaffa det årliga 2%-iga sparbetinget och effektivitetskravet som tyvärr bidrar till de bemanningsproblem, och den successivt försämrade vård som vi ser idag.

Om förlossningskrisen har jag tidigare bloggat bl a härhär och här.


lördag 11 januari 2014

Tänkvärda ord från ett f.d. landstingsråd

Inför höstens val kandiderar jag återigen till landstingsfullmäktige i Stockholm. I förslaget till Miljöpartiets valsedlar så är jag nu sjätte namn på samtliga valsedlar i de 25 "kranskommunernas" valkretsar (dvs exklusive Stockholms stad) vilket i så fall bör innebära en ordinarie plats i landstingsfullmäktige för min del. Därigenom ökade möjligheter att vara med och påverka politiken i rätt riktning. Inom kort fastställer vi på ett regionmöte valsedlarnas listor inför valet i höst. Spännande!

Samtidigt är det mycket ledsamt att MP:s ordinarie landstingsråd, Raymond Wigg, på grund av sjukdom inte har möjlighet att fortsätta aktivt med politiken. Det är olyckligt både för MP och för regionen eftersom Raymond under sin tid som oppositionslandstingsråd varit en varm, generös ledargestalt med stort och brett kunnande inom många områden. Raymond har varit en drivkraft och en blåslampa som hade behövts även fortsättningsvis i kampen för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion.

Strax före nyår skickade Raymond ut ett brev där han avsade sig samtliga uppdrag i Stockholms Läns Landstingsfullmäktige. Trots att det var väntat så var det ett mycket tråkigt besked. Jag hoppas ändå att Raymonds beslut snarast möjligt ska bidra till att han återvinner hälsan och krafterna så han kan komma tillbaka till politiken så småningom.
Eftersom Raymonds budskap i brevet är viktigt och tänkvärt för den fortsatta samhällsutvecklingen så har jag bett att få publicera det här på bloggen. Därför återger jag nedan, något nedkortat, det tidigare oppositionslandstingsrådet Raymond Wiggs Avsägelsebrev:

Avsägelse
"Efter över ett år av sjukskrivning, begär jag att få lämna samtliga mina uppdrag i Stockholms Läns Landstingsfullmäktige.
...
Jag önskar alla ledamöter, i samtliga partier, lycka till i sina uppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar Stockholmsregion. 
Regionen står inför stora sociala, ekonomiska och ekologiska utmaningar. Segregerade bostadsområden, ökade inkomstskillnader, miljöfrågorna, samt alla de utmaningar som följer med en kraftigt ökande befolkning.

Det är inte hållbart att investera i nya sjukhus, samtidigt som det inte finns en hållbar personalpolitik, där långsiktig försörjning av specialistutbildad personal, går hand i hand med jämställda utbildnings- och arbetsvillkor.

Det är inte hållbart att undanlåta sig investeringar i förbättrad och utbyggd kollektivtrafik, till förmån för väginvesteringar i 100-miljardersklassen. Självklart tränger sådana enorma belopp undan de nödvändiga investeringarna i kollektivtrafiken.

På det globala och nationella planet har miljö- och klimatarbetet idag avstannat. De nationella parlamenten tar inte sitt ansvar, utan skickar Svarte-Petter vidare till något annat land.

Möjligheterna till att genomföra kraftfulla, positiva förändringar, finns idag på det lokala och regionala planet. Landstinget, men ännu hellre en ”Region Stockholm”, har tillsammans med framsynta kommuner, förutsättningar att ta sig an dessa utmaningar.

Det är nu chansen finns att utforma ett samhälle som klarar att möta klimatförändringarna.
Det är nu chansen finns att vända utvecklingen i transportsystemet, så att vi fasar ut de fossila bränslena, och på allvar utvecklar en struktur där kollektivtrafik och cykling blir attraktiva och realistiska färdmedel.
Det är nu chansen finns att skapa socialt och ekologiskt anpassade bostäder och arbetsplatser som använder mindre energi, där vi bevarar och t.o.m. utvecklar ekosystemtjänsterna.

Jag brinner fortfarande för de stora politiska frågorna, jag tror på människans förmåga att ta sig an stora utmaningar, och finna lösningar på dem. Jag lämnar nu över stafettpinnen till Er, och till kommande engagerade människor, fast jag själv inte aktivt kommer att delta Ert arbete.

Med vänlig hälsning, Raymond Wigg (MP)"


Även om Raymond själv, åtminstone i nuläget, inte har möjlighet att verka aktivt för den hållbarhetspolitik som efterlyses ovan, så kommer jag och Miljöpartiets övriga förtroendevalda att med övertygelse och envishet verka i den andan. Sedan är det upp till väljarna att avgöra hur framtidens Stockholmsregion, framtidens Sverige och Europa ska se ut. Detta supervalår är det val både till EU-parlamentet (25 maj) och till Sveriges kommuner, landsting och riksdag (14 september). Jag hoppas på ett högt valdeltagande som visar att vi värdesätter - och använder - vår demokrati!



onsdag 8 januari 2014

400 000 år ägnade åt Angry Birds!?



Efter en liten paus på bloggen så önskar jag med detta inlägg alla läsare God fortsättning på det nya året, 2014! Vi har stora utmaningar framför oss, detta Supervalår som inleds med malplacerad vårkänsla  och knoppande växtlighet i stora delar av Sverige. Detta samtidigt som USA drabbas av extrem kyla och vinterstorm. Är detta effekter av klimatförändringar? Det kan ingen säga i detta läge, eftersom vi får facit först långt senare när vi kan se hela mönster av klimatets påverkan på vädret.

Men med tanke på att vi ändå står inför stora utmaningar rörande miljö och klimat, och vi borde satsa både tid och resurser på att ta itu med detta, så blir jag fundersam över mänsklighetens prioriteringar när jag läser en intressant reflektion av Sverker Lenas i Dagens Nyheter idag:
"Skolresultaten sänks av spektakelkulturen"

Sverker Lenas refererar till den amerikanske författaren Chris Hedges som drar paralleller mellan romarrikets förfall som pryddes av folkliga spektakel på stora arenor, och dagens "spektakelkultur" där städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och minskad välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. I artikeln så nämns också att mänskligheten har lagt ner sammanlagt 400 000 år på att spela Angry Birds. Det finns "experter" som menar att vi gärna ska spela ännu mer dataspel, att det kan vara bra för vår utveckling och hälsa.

Nja, jag är skeptisk. I inledningen på detta nya år då jag så småningom kommer fylla ett halvt sekel så kan jag inte låta bli att fundera över om vi borde ägna lite mer tid åt att gemensamt och på ett konstruktivt sätt försöka lösa viktiga, lokala och globala problem istället för att försöka fly från dem i något slags strutsmentalitet. Samtidigt får jag då ta eget ansvar och i högre grad försöka leva som jag lär. Ett budskap (kanske ett nyårslöfte?) , åtminstone till mig själv inför 2014!