fredag 25 april 2014

Får jag skriva vad som helst på bloggen? Om yttrandefrihet och lojalitet

I tidigare inlägg har jag nämnt yttrandefriheten som vi alla enligt lag omfattas av. Detta gäller naturligtvis även alla anställda inom vård, skola och omsorg. Det man inte har rätt att uttrycka fritt är framförallt hets mot folkgrupp och förtal av människor. Men som sagt, i övrigt får man uttrycka i princip vad som helst.

Därutöver finns meddelarfrihet som innebär att offentligt anställda (inom stat, landsting, kommun) har rätt att avslöja även sekretessbelagda uppgifter för t ex massmedia. Detta brukar vara det vi idag kallar whistleblower (visselblåsare), dvs någon som slår larm om oegentligheter av något slag - t ex vanvård inom äldreomsorgen. Och i detta fallet, liksom ovan, så har chefer eller andra ingen rätt att efterforska vem som "läckt" till media. (Tyvärr tycks det vara mer komplicerat när det gäller meddelarfrihet inom välfärd i privat drift - vilket är en skandal i sig!)

De båda lagstadgade principerna ovan utgör en viktig grund för vårt rättssamhälle och för vår demokrati. Därför är det av största betydelse att jag och alla mina politikerkollegor, oavsett partifärg eller position, är kristallklara på denna punkt:

Yttrandefriheten är lagstadgad och gäller alla i vårt samhälle -
inklusive offentligt anställda inom kommun, landsting eller staten.


På förekommen anledning har jag nyligen påtalat det i ett protokollfört särskilt yttrande vid det möte som Styrelsen för Väsby Välfärd hade tidigare i veckan.

Intressant i sammanhanget är att jag före detta möte blev uppringd av ordföranden för Styrelsen för Väsby Välfärd som hade synpunkter på det jag skrivit på min blogg, och menade att jag borde ha pratat med vederbörande innan jag skrev och publicerade (!)

Jag blev ganska häpen, men förklarade tydligt att jag aldrig kommer be om tillåtelse för vad jag ska skriva på min egen blogg. Samtidigt kan jag hålla med om att det inte är okomplicerat med frågor rörande yttrandefrihet kontra lojalitet; lojalitet gentemot sin arbetsgivare och huvudman, lojalitet gentemot den styrelse man ingår i - och lojalitet gentemot det parti man representerar. Jag är också övertygad om att denne ordförande i grunden delar min inställning när det gäller vikten av att värna yttrandefrihet. Men då gäller det också att visa det i praktiken.

måndag 21 april 2014

Alla i mål? - Om skolstrategen som satte fingret på yttrandefriheten

Upplands Väsby lyckades för halvannat år sedan rekrytera Per Kornhall som skolstrateg, i syfte att lyfta kommunens skolresultat. Mycket glädjande och välbehövligt eftersom Upplands Väsby ligger i botten bland länets kommuner när det gäller skolresultaten. Dessutom en fjäder i hatten för kommunen eftersom Per Kornhall är en ledande auktoritet i skolfrågor, med uppdrag åt både Kungliga Vetenskapsakademin och Europakommissionen.

Men nu tycks det som att kommunen själv lyckats sätta käppar i hjulen för genomförandet av den förbättringsplan som tagits fram under Per Kornhalls ledning - Alla i mål. På sätt och vis kanske också för den mer övergripande planen Ett lärande Väsby som omfattar även kommunens friskolor.
Problemet är att kommunen, på tjänstemannanivå (och även politisk nivå?) förefaller ha försökt sätta munkavle på debattören Per Kornhall som i sin bok häromåret, Barnexperimentet, framför åsikter, kritik och förbättringsförslag som jag för egen del sympatiserar med. Per tvekar inte att även i debattartiklar och andra sammanhang delta regelbundet i skoldebatten, men är då noga med att hålla isär rollerna. I dessa fall undertecknar han inte med "skolstrateg i Upplands Väsby". Men som sagt, Upplands Väsby kommun tycks ändå ha invändningar mot Per Kornhalls debatterande, vid sidan om sitt kommunala arbete. Man hävdar förvisso att det ska vara högt i tak och yttrandefrihet ska gälla, men i praktiken är det uppenbarligen mer komplicerat.

Och nu väcks alltfler reaktioner mot kommunens agerande, och många röster höjs för att Per Kornhall ska få vara kvar som skolstrateg och slutföra det viktiga arbete han påbörjat. Även jag hoppas verkligen att så blir fallet, och eftersom Per är anställd av kommunala Väsby Välfärd, där jag sitter i styrelsen som representant för MP, så har jag till nästa veckas styrelsemöte begärt att få full information om vad som hänt. Det känns oerhört viktigt att vi i styrelsen hålls fullt informerade om denna "affär" som blossat upp, och som riskerar att bromsa eller till och med stjälpa det förbättringsarbete som inletts. Det är också helt avgörande att vi visar upp en fullkomligt enad linje när det gäller personalens rätt att yttra sig, både utifrån yttrandefriheten och meddelarfriheten, utan att detta bemöts med efterforskningar och invändningar, vare sig från andra tjänstemän, chefer eller politiker.

Styrelsemötet är på onsdag kväll.


torsdag 3 april 2014

40 kvadratmeters husarrest i Stockholm - år efter år efter år...

Myalgisk encefalomyelit (ME) är en sjukdom som uppskattningsvis 8 000 människor lider av, bara i Stockholms län. En av dessa, Anne, är en god vän som drabbades av ME när hon var 28 år och dessförinnan hade levt ett mycket aktivt liv på flera sätt. Anne har en mycket svår form av ME (eller ME/CFS som sjukdomen också benämns) och klarar inte att ta sig utanför sin tvårumslägenhet. Och så har det nu varit, år ut och år in. Anne är helt enkelt satt i ofrivillig husarrest p g a sin sjukdom. Och vården klarar inte att hantera detta på ett sätt som hjälper Anne - eller för den delen många andra ME-sjuka. Därför orsakas mycket lidande och stora kostnader, både för individer och för samhället.

Läs Annes egen berättelse på Facebook: "Trött är fel ord - Rapport från 40 kvadratmeters husarrest"
För mer information om ME, se patientföreningen RME:s hemsida.

Det behövs mer forskning och mer utbildning/information för att göra livet bättre för alla ME-sjuka. För att ta del av senaste nytt i forskningsväg så väljer jag att avstå från Miljöpartiets kongress i slutet av maj, då valmanifestet ska fastställas, för att istället delta på den internationella ME-konferensen Invest in ME i London. Det ska bli väldigt intressant, bl a att lyssna på den svenske professorn och virusexperten Jonas Blomberg. Förhoppningsvis får jag också veta hur det gått med de lovande kliniska studierna med Rituximab som initierades av de norska doktorerna Fluge och Mella.

Jag hoppas återkomma med rapport från London-konferensen, men som sagt, den är först om knappt två månader.

Experter varnar för BB Sophia? Förlossningskris utan ände...

I Svenska Dagbladet kan man idag läsa att "Experter varnar för BB Sophia" (?)
Igår invigdes kliniken formellt av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och prinsessan Christina - efter att drygt 200 barn redan fötts där. Turerna kring BB Sophia har varit många och snåriga (se t ex här), och som jag skrivit tidigare så stödde vi i Miljöpartiet beslutet att öppna denna nya förlossningsklinik, men med viss tvekan eftersom det fanns (och finns) frågetecken.

Som sagt, i SvD så meddelas alltså idag att bl a Susanne Ledin Eriksson, överläkare inom obstetrisk anestesi vid Gävle sjukhus och ordförande vid Svensk förening för obstetrisk anestesi och intensivvård, blev förvånad över att BB Sophia tilläts öppna i mars. Enligt hänvisning till bedömningsprotokollet från expertgruppen så pekar man på risken för allvarliga konsekvenser om inte bristerna åtgärdas. Enligt uppgift så ska dessa brister handla om allt från personalens kompetens till lokalernas lämplighet samt det olämpliga i att transportera svåra akuta fall till annat sjukhus.

Mest intressant i detta sammanhang är naturligtvis att, om ovanstående uppgifter stämmer, så är det inget som nått oss som (oppositions-)politiker i Hälso- och sjukvårdsnämnden, när vi haft detta ärende uppe för beslut. Det känns inte riktigt bra. Och kräver nog både frågor och svar närmaste tiden.

Hursomhelst så har ändå BB Sophia öppnat och förlossningar sker nu där dagligen. Jag har fullt förtroende för att man på plats gör allt man kan för bästa och säkraste förlossningsvård för mammor och nyfödda barn. Frågan är emellertid om landstinget - och vi politiker - brustit i omdöme när tillstånd gavs att öppna kliniken?
Men frågan är då också om vi hade fått tillgång till allt relevant underlag för beslut?


Väsbys skolstrateg pekar på nationella lösningar - svårare i kommunen?

Väsbys skolstrateg Per Kornhall, författare till boken Barnexperimentet (rekommenderas!) och ledamot av Kungliga vetenskapsakademins kommitté för skolfrågor, skriver idag tillsammans med bl a Bo Jansson, ordförande i Lärarnas riksförbund, på DN Debatt om hur de svaga eleverna kan ges mer resurser i skolan.
Utgångspunkt är de deprimerande dåliga resultaten för svensk skola i Pisa-undersökningarna, och de (negativa) effekter som bl a skolpengen innebär.

I min hemkommun Upplands Väsby, som i högre grad än de flesta kommuner i landet utnyttjar skolpengen som verktyg, så pågår ändå ett tämligen blocköverskridande arbete för att förbättra skolresultaten. Oroväckande signaler antyder dock att Per Kornhall, anställd som skolstrateg för att arbeta med dessa viktiga frågor, inte släpps in ordentligt i den processen. Per Kornhall är förvisso kritisk till stora delar av den skolpolitik som Alliansen för både på nationell nivå och i Upplands Väsby. Men jag hoppas innerligt att detta inte förblindar den borgerliga majoriteten i vår kommun så att man inte utnyttjar Per Kornhalls kapacitet till fullo. Det vore bara dumt.